Håhåjaja

Hello i regnet.

Denna veckan är tamejtusan en otursvecka, en massa skit som hänt. Blä. (Men det måste ju betyda att tiden efter känns fantatsisk, eller?)

Bland annat har mobilen försvunnit. Fan, varför måste alla BRA mobiler som man faktiskt gillar tappas bort eller gå sönder, medan the crappy ones tycks leva i all oändlighet? Mysterium. Nu är allt väck - mina kontakter, mina kära bilder, min möjlighet att äga en ganska så DYR mobil. Nästa lär väl bli nån begagnad budgetskit som i princip bara går att snacka och sms:a med.

För att muntra upp mig själv (och er kanske, vem vet) så postar jag en riktigt glättig video som jag inte kan låta bli att älska. Varning för över-kommersiell tjejpop, but HEY I LIKE THIS!!

Länk till låten: Klicka

"Din Facebookprofil visar ditt sanna jag"

http://www.metro.se/2009/05/27/5373/din-facebookprofil-visar-ditt-sanna-j/index.xml

Haha. Men gud. Enligt denna vetenskapliga undersökning är de personer med "sympatiska" facebookprofiler också mer sympatiska i verkligheten.
De som har mest bilder på sig själva har mer yvigt kroppspråk, och ju mer personlig information de lägger ut på internet, desto mer gillar de att prata om sig själva i verkligheten.

Vilka breaking news, va...
Visst, man kan förvränga och förbättra en hel del när det gäller bilden av sig själv på internet. Men i slutändan tror jag att det är ganska uppenbart att "ens sanna jag" ofrånkomligen speglas i ens Facebook-profil och liknande.

Man kan ju bara vara sig själv i grund och botten, inte någon annan...

Himla söt

Man dör typ. Har aldrig riktigt fattat grejen med koreanska artister och allt det där gulligulliga, men detta var fint på riktigt!

Fantastiskt vad man kan hitta sådär slumpmässigt genom Internets irrgångar.

Ganska trevlig

Har inte lyssnat på r'n'b ett tag nu. Det bara blir så, jag får olika perioder när en viss musikstil känns aktuell och en annan glöms bort. Har därför inte heller haft nån vidare koll på nya låtar och artister (förutom det som spelas på The Voice när man är på jobbet... och det är ju knappt värt någonting).

Men denna nya låt med Cassie och Akon, som jag hittade på Youtube av en slump, fångade direkt min uppmärksamhet. Ett under av oförskämd kommersialism; simply loveable lättlyssnad r'n'b. Fina små melodislingor och Cassie’s veka röst gör det hela till en fin liten lågmäld diamant.

Och förresten, jag vet inte varför, men på min dator och med mina högtalare låter alltid basen av någon anledning mycket bättre när man lyssnar på musik på Youtube. Speciellt när det gäller r’n’b och hiphop. Ljudet låter alltid lite burkigare, men också lite hårdare och tyngre. Extra partyfeeling och danssug alltså.

These rare updates...

Vart försvann motivationen?

Jag vet inte ärligt talat, skriver inte alls så mycket längre, inte på bloggen (uppenbarligen) och inte heller i mina många skrivböcker. Inte ens de hastigt nerrafsade anteckningarna på lappar när jag t ex är på jobbet.
Ofta har man ju hört folk säga att de har mindre behov att skriva när de är lycklia eller harmoniska. Eller när det händer så mycket roligt att man helt enkelt inte har tid att grubbla och fundera så värst.

Vet inte riktigt hur fallet är med mig just nu - tillvaron rullar liksom på, har lagom mycket att göra, har haft det betydligt värre men också mycket bättre. Tror jag.

Men det skumma är att när jag inte skriver vet jag knappt heller själv hur jag mår. Har liksom inget bevis, som att "igår mådde jag dåligt, det ser jag på den här deppiga anteckningen..."

Nu blir liksom allt ihopflytande, ett enda statiskt mående som är svårt att klassificera som bra eller dåligt.
För det är väl så, inget är egentligen svart eller vitt utan fullt av en massa små nyanser och skiftningar.
Och när jag verkligen tänker efter vet jag ju också att mitt humör kan ändras från en sekund till en annan - från ett av avgrundsdjup till en prudlande topp. En deprimerande film kan få mig att gråta, en underbar låt kan få mig att omedelbart vilja skratta och hoppa runt.
Så... är det då inte slöseri med tid och energi att ägna massa tankegrubbel på att beskriva hur jag mår, tänker och känner just i denna stund?
När det ju är så himla växlande.

Hm, det är en fråga jag får fundera på någon gång... när jag känner för det. Verkar inte som att jag har en särskilt filosofisk period just nu helt enkelt. Förutom detta inlägg då kanske, haha.

Lite om helgen

Well.

Lördagen var heeelt galen, fest till gryningen och mer...

Kändes faktiskt lite konstigt att lägga sig när morgontidningen redan hunnit dimpa ner genom brevinkastet... xD En blick på ljuset utomhus minner också om sommarens fester och tillfällen då himlen är ljust, ljust blå hela natten och natten aldrig tycks släcka ned våra liv.

Längtar. <3

Söndagen sedan då, (eller ja, de timmar efter klockan 15.00 som jag var vaken) den var riktigt soft och precis sådär slow-lagom bakis-slippa tänka-avslappnad.

En soft promenad, god cappuccino på Waynes (faktiskt!) och sedan indisk middag med vänner. Cumin Club hette restaurangen, ligger i det där mysiga restaurangtäta området kring Luntmakargatan i Vasastan. Hade för mig jag hört positiva omdömen om stället innan, men man vet ju aldrig. Indiskt som indiskt, brukar man ju också tänka lite slött. Men här blev jag faktiskt positivt överraskad! För en gångs skull råkade jag välja en fullträff i menyn, nån spenatgryta med bönor och annat gojs. Jättegott, alla smaker gifte sig med varandra osv. Kändes definitivt som en indier över medelmåttet. (Men tycker forfarande Söder är bästa stadsdelen när det gäller mysiga, ombonade och prisvärda indiska restauranger, har många minnen från exempelvis Happy India och Indian Garden).

Hehe, nog om det. Perfekt avslutning på helgen i alla fall. Så la man sig lagom seg och slutkörd och kunde känna sig någorlunda pigg på måndagen. Se där, inte så svårt faktiskt att få till en bra start på veckan :) Bara man faktiskt lägger sig i tid och... typ... lyssnar på kroppen. (Men att det är sååå mycket enklare sagt än gjort är jag gruvligt medveten om. Menar bara att i teorin är det ju barnsligt simpelt.)

Så... nu var det i skrivande stund redan tisdag alltså... Hyfsad vecka hittills, både bra och dåligt. Livet är ju dock spännande på så sätt att man aldrig vet vad som kommer betyda något i slutet av veckan... Dessa små stunder och dagar då allt känns meningslöst är bara små fisar i rymden, egentligen! ;)

På återseende.

Suspicious minds...

En jäkligt skön cover. Där den nya verisonen faktiskt tycks tillföra något, på sitt eget vis, och där det nästan går att föreställa sig att det var det här som var originalet.

Skitcoolt helt enkelt, här är Miss Kittin & the Hackers electroclash-variant av Suspicious Minds:

Baresso

Idag: Mysig dag i solen. Smått solsting, seg i fötterna av allt gående och seg i huvudet efter Valborgskvällen. Men rätt glad ändå.

Besökte som hastigast Baresso på Nybrogatan på Östermaaalm, alltid avfärdat det som ett bratigt snobbfik tidigare med tanke på de filtinvirade latte-blondinerna ständigt ockuperandes stolarna utanför. Men nu blev jag riktigt positivt överraskad av besöket.

Lokalen är ju jättefräsch, det går inte att förneka, men personalen var jättetrevlig och inte alls nonchig som man skulle kunna tro. Mycket tillmötesgående kille i kassan trots den ständiga kön av petiga smala kvinnor med beslutsångest och sura munnar (varför är cafékunder överhuvud taget mycket stingsligare på Östermalm? Något jag inte minst fått erfara genom jobbet).

Köpte en överraskande billig latte ta-med, för 20 kronor, och fick sojamjölk helt utan krångel eller extra tillägg. Var en smula orolig att det låga priset skulle motiveras av ett slarvigt utförd hantverk, men mjölkskummet var ljuvligt lent och smaken himla rund och fin. Fick dubbel espresso i drycken också, vilket man ofta får betala extra för vid sådana här typer av ervjudanden...

Himla glad och nöjd blev jag alltså. Och, som pricken över i:et, hade de en jättefiffig apparat som laddar ens mobilbatterier för en tia! Som hittat, då jag nyss haft lite ångest huruvida jag skulle åka hem och ladda min döda telefon eller låta skiten vara. (Men man får alltid så otåliga krypningar i kroppen av en icke-fungerande mobil och de eventuella händelser man missar, eller hur?)
Aldrig sett något liknande, och det funkar för alla modeller också. Sketabra, efter 20 min kunde jag triumferande sätta igång telefonen igen och slappna av i Humlegårdens solsken.

En varm, soft och alltigenom härlig dag alltså.
Tittade lite på 1:a maj-tåget också, vilket var rätt stämningsfullt.
Denna helgdag är fasiken en av de mest underskattade, maj måste ju vara typ den ljuvligaste månaden! Allt vaknar till liv, man gråter typ av glädje över den första sommarvärmen och man får ett behövligt avbrott i sin vardag. Mycket nice.
Grillade igår också för första gången, man glömmer alltid hur gott det är!

Jaja, ska inte babbla på mer nu, på återseende människor!