Vart försvann motivationen?
Jag vet inte ärligt talat, skriver inte alls så mycket längre, inte på bloggen (uppenbarligen) och inte heller i mina många skrivböcker. Inte ens de hastigt nerrafsade anteckningarna på lappar när jag t ex är på jobbet.
Ofta har man ju hört folk säga att de har mindre behov att skriva när de är lycklia eller harmoniska. Eller när det händer så mycket roligt att man helt enkelt inte har tid att grubbla och fundera så värst.
Vet inte riktigt hur fallet är med mig just nu - tillvaron rullar liksom på, har lagom mycket att göra, har haft det betydligt värre men också mycket bättre. Tror jag.
Men det skumma är att när jag inte skriver vet jag knappt heller själv hur jag mår. Har liksom inget bevis, som att "igår mådde jag dåligt, det ser jag på den här deppiga anteckningen..."
Nu blir liksom allt ihopflytande, ett enda statiskt mående som är svårt att klassificera som bra eller dåligt.
För det är väl så, inget är egentligen svart eller vitt utan fullt av en massa små nyanser och skiftningar.
Och när jag verkligen tänker efter vet jag ju också att mitt humör kan ändras från en sekund till en annan - från ett av avgrundsdjup till en prudlande topp. En deprimerande film kan få mig att gråta, en underbar låt kan få mig att omedelbart vilja skratta och hoppa runt.
Så... är det då inte slöseri med tid och energi att ägna massa tankegrubbel på att beskriva hur jag mår, tänker och känner just i denna stund?
När det ju är så himla växlande.
Hm, det är en fråga jag får fundera på någon gång... när jag känner för det. Verkar inte som att jag har en särskilt filosofisk period just nu helt enkelt. Förutom detta inlägg då kanske, haha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar