Nostalgi med unge MJ

Ja, jag blev väl som alla andra chockad då jag hörde tidigt på morgonen i torsdags att Michael var död. Känns på en och samma gång overkligt och ändå... väntat... på nåt konstigt sätt.
Han verkade liksom så utspelad och overklig, redan som ett gammalt spöke av sin en gång i tiden strålande stjärnglans. Kanske var det bäst att sluta då han ännu i alla fall i en liten grad stod på topp. Vem vet vad han hade fortsatt att göra som eventuellt skulle skada hans rykte och "sjuka" framtoning ytterligare.

Men ingen kan väl tvivla på att snubben besatt en talang man inte ser särskilt ofta. Gulligats är att kika på gamla Jackson 5-klipp på Youtube, då man ser en ung Michael, söt som socker och med en stämma av guld. (Förhoppningsvis) ännu oförstörd men kanske ändå redan ödesbestämd för det där ofrånkomliga livet i rampljuset. Fantastiskt men ack så destruktivt.

MJ - Älskad, hatad, ojämförlig.

3:e månaden

Oj, vad säger man.

Trodde väl inte det skulle bli så här. Hade någon sagt till mig att jag på min 21:a födelsedag skulle vara gravid i 10:e veckan - för några år sen eller för bara ett halvår sen - hade jag skrattat.
Det är lätt att se andra omkring sig bli gravida, det är ju självklart roligt och vackert och häftigt, och det är lätt att föreställa sig själv någon gång i framtiden eventuellt med barn...

Men att helt plötsligt befinna sig mitt i det - utan att alls ha förberett sig mentalt - är något helt annat.

Det är läskigt. Men - därmed inte sagt att det inte är underbart.

Ja, det låter som en otrolig klyscha, men det känns som att en del av mig på något sätt väntat på det här i hela livet, som en slags pusselbit som saknats. Kan inte förklara det bättre än så.


Att ta beslut är alltid svårt, om det så gäller val av latte på café-menyn eller tidning i tidningsstället. Och detta är ju inte något litet beslut direkt. Men, jag har bestämt mig för att gå igenom detta med hull och hår och helt enkelt ta livet som det kommer.Kanske är det detta jag måste lära mig en gång för alla, att helt enkelt prova att kasta mig in det som känns rätt och följa magkänslan, istället för att fundera över alla "borden" och "måsten".

Men, självklart känns allt det här fortfarande mest som en dröm. Ett lustigt skämt.
Kan inte undgå att fnissa då jag köper boken "På smällen - från A till Bebis" eller registerar ett medlemskap i Allt för Föräldrar på nätet.
Herregud, JAG? Gravid - mamma - barn? Vem hade kunnat tro DETTA?

Well, har ju trots allt gott om tid på mig att vänja mig vid allt det omvälvande och fantastiska i situationen. Få det att smälta in och kännas verkligt.

Å andra sidan går ju tiden också ofta läskigt snabbt. Knappt har man väl hunnit blinka så kommer antagligen the magical day, 12:e januari.
Eller när lilla X nu behagar titta ut.

Nice trancey stuff

Oh, kan inte hjälpa att bli på bra humör av detta.

Tycker så mycket om de flesta typer av musik, men trance har en skumt magisk förmåga att alltid få mig glömma allt annat och liksom komma in i ett skönt stämningsläge där det bara är me and music. See what I mean?

Patetiskt sysslolös

Har sett lite folkdans i Vasaparken. Gått bland glada barnfamiljer och trängts med stressade sillshoppare på Vivo. Men egentligen inte gjort ett skit. Och vet ni vad, det känns helt okej. Midsommar är väl inte så himla märkvärdigt ändå.

Idag gör jag vad jag själv vill och mår bra av, och det är väl en lyx om något.

En smula ensamt kanske, men det kan vi väl alla behöva någon gång då och då, eller hur?

Ska nu slå mig till ro vid datorn omgärdad av en korsordstidning (sååå somrigt, hehe), Sims 3 (tycker mest det verkar jobbigt än så länge) och nyligen inhandlat tunnbröd med skinka. Plus choklad som efterrätt.

Glad midsommar allihopa!

Oh, så var det midsommar också ja

Högtiderna avlöser varandra. Känns det som i alla fall. Självklart är det ju ovanligt tätt mellan helgdagarna nu på vår-sommarkanten, men tyckte även det kändes som igår då jag kommenterade att det "redan är jul" här på bloggen.

Jaja. Ännu en mini-ocean av ledighet och tristess; sorg över de förlorade gamla traditionrerna (är det någonsin så kul som när man var liten?) och ångest över allt käckt man borde göra. Typ njuta av lite Svensk Lantlighet på ett torp nånstans eller samla ihop några coola kompisar och lira gitarr och dricka öl på nån soft klippa. Well. Knepet är väl att inte tänka på det; tankar förstör så mycket. En gång för alla ska jag försöka njuta av tiden som den kommer. Sitta och lösa korsord ensam hemma som en gammal tant, och finna ro i det, om det nu råkar bli så. Vem bryr sig om hundra år?

Annars så skulle jag kunna skylla all denna negativitet på min ovanligt krångliga tillvaro sista tiden. Mobilen vägrar fungera anständigt. Och det är något närmast handikappande i denna tid, då man alltid förväntas vara supertillgänglig. Så, vem skulle inte bli på dåligt humör av en sådan sak som att telefonen inte mottar de senaste dagens sms förrän när den själv på måfå bestämmer sig för det?

Mmm, jag ska anstränga mig för att tänka positivt. My life is wonderful (men det får man inte heller säga, för då är man Ego och Uppblåst). Så, mitt liv är lagom bra. Trivsamt liksom. Nöjda nu?

Dagens låt: Twiggy Frostbite - Lanterns and Stars

Vill ha denna skiva!

Oh. Birthday Wish for tomorrow, maybe?
Försöker peppa mig med positiva tankar med födelsedagar, typ presenter, och inte det faktum att man blir ett år äldre. 21 denna gång. Uh. När skedde egentligen denna övergång, att man från att ha velat bli ÄLDRE som liten, plötsligt vill bli YNGRE igen? Jävligt märkligt är det i alla fall. Insikten bara drabbar en som en otrevlig käftsmäll.

Trist i luften

Vad göra när allt är grått och kyligt?

Äsch, på vintern är det ju ännu värre, egentligen ska man väl inte klaga. Men när sinnet ställer in sig på sommar och sol kan inte besvikelsen motas undan.

Har ätit god frukost på Bagel Deli (rekommenderas! Deras bagels är inte så jättemycket att hurra för, då är Bagel Street bättre, men frukosten är extremt prisvärd och god).

Gick miniprommis mot Odenplan, sen tillbaka och handlade nudlar i den nya fräscha asiatbutiken vid Fridhemsplan.
Lite dött där än så länge, men hoppas de får mer kunder snart. Butikerna vid Hötorget är ju trots allt ständigt fullproppade med folk.

Så käkar nu nudlar med makrill i tomatsås (lustig kombination kan tyckas, men vadfan, det är ju i princip som att käka pasta med fisk, ganska neutral smak liksom).

Bluäh, försöker som sagt mota bort det trista humöret, men vad tusan ska man tänka på? Allt känns redan gjort. Skrattat åt allt, underhållts av allt, fascinerats av allt. Inget skoj i detta hem finns kvar.

Eller jo förresten, ska strax iväg och hämta mitt sim-kort som äntligen kommit med posten. Tjolahopp.

Postar härmed en sjukt fin blandning av låtarna Love Story med Taylor Swift och Viva la Vida med Coldplay.

Förluster

Förluster. Vad ska man göra med dem?
Finns antagligen massa handböcker för sånt. Säg vad som inte finns handböcker för i dagens samhälle.
Finns tydligen inget som inte går att bota eller göra nåt åt.

Eller finns det?

Varför lever så många människor då med brustet hjärta, så förtvivlade att de nästan går sönder. En förlust och sorg som tycks så omöjlig att bära. Men som ändå antagligen är nåt av det vanligaste i världen.

Så mycket smärta, man blir lite yr då man tänker på hur mycket det finns i världen. Så många som bär på exakt samma tanke och känsla; att livet utan den man älskar inte är värt att leva.
Är det inte onödigt? Är det inte fruktansvärt synd om oss människor?

Eller, är vi bara bortskämda? För lite av ett i-landsproblem är det väl. Har man tak över huvudet och mat varje dag borde ju egentligen inte finnas mycket att klaga över.
Men, sånt där är egentligen meningslöst att spekulera i.
För gör det ont så gör det.

Eller, om man ser det på det sättet, så är det bara priset vi får betala för att någon gång kunna känna fantastisk, bråddjup, livsomvälvande kärlek.

Saturday

Hallo där.

Glest med uppdateringar på sistone, denna gång kan jag dock verkligen skylla på jobb. Inte så lätt att hinna med då man går hemifrån 6 varje morgon och kommer hem runt 21-tiden... Mantrat jobba, äta, sova, jobba stämmer verkligen in på de senaste dagarna.

Nu har jag dock välsignats med helg, at last.

Känner för att lyssna på musik, men ändå inte, har varit lite borta från den världen på sistone. Men om jag tänker efter suktar ändå ryggmärgen efter lite dunkande bastoner.

Nostalgiska party-klassiker funkar alltid också. Denna är en riktig sköning, vars vibbar känns ganska så omoderna med ändå ger mig rysningar av välbehag varenda gång.