Högtiderna avlöser varandra. Känns det som i alla fall. Självklart är det ju ovanligt tätt mellan helgdagarna nu på vår-sommarkanten, men tyckte även det kändes som igår då jag kommenterade att det "redan är jul" här på bloggen.
Jaja. Ännu en mini-ocean av ledighet och tristess; sorg över de förlorade gamla traditionrerna (är det någonsin så kul som när man var liten?) och ångest över allt käckt man borde göra. Typ njuta av lite Svensk Lantlighet på ett torp nånstans eller samla ihop några coola kompisar och lira gitarr och dricka öl på nån soft klippa. Well. Knepet är väl att inte tänka på det; tankar förstör så mycket. En gång för alla ska jag försöka njuta av tiden som den kommer. Sitta och lösa korsord ensam hemma som en gammal tant, och finna ro i det, om det nu råkar bli så. Vem bryr sig om hundra år?
Annars så skulle jag kunna skylla all denna negativitet på min ovanligt krångliga tillvaro sista tiden. Mobilen vägrar fungera anständigt. Och det är något närmast handikappande i denna tid, då man alltid förväntas vara supertillgänglig. Så, vem skulle inte bli på dåligt humör av en sådan sak som att telefonen inte mottar de senaste dagens sms förrän när den själv på måfå bestämmer sig för det?
Mmm, jag ska anstränga mig för att tänka positivt. My life is wonderful (men det får man inte heller säga, för då är man Ego och Uppblåst). Så, mitt liv är lagom bra. Trivsamt liksom. Nöjda nu?
Dagens låt: Twiggy Frostbite - Lanterns and Stars
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar