En helt vanlig tisdag

Har gått hela kvällen med känslan av att det var nånting viktigt jag skulle skriva här. Haha. Men nu är det helt borta ur skallen...

Inget speciellt har hänt i alla fall.

Vi kan ju köra en liten magbild då för skojs skull, en av de sista hoppas jag?

Voilà, vecka 40: (39+5)

Hm, ja nu kan man ju föreställa sig att det ligger en liten människa därinne i allafall.


Är så himla nyfiken på hur han kommer se ut.
3D-ultraljudet i v. 31 är ju vårt "sista spår", hehe. Det lilla man nu kunde se där.

Kommer han ha knubbiga kinder? Mycket hår?
En mini-bebis, som de flesta tror, eller kommer han chocka oss alla genom att vara en liten sumo närmare 4-5 kilosstrecket?

Och hur kommer det där berömda "första skriket" låta... gulligt & gnälligt eller fyllt av ursinnig POWER?

Mycket undringar. Och inom en snar framtid vet jag.


Whoa, tror förresten jag börjar få nån typ av resfeber ungefär. När jag tänker på allt detta så vill jag typ fnissa, gråta och skaka av nervositet om vartannat.
En förvirrad men spänd förväntan inför det okända.
Och - samtidigt - den där envisa lilla känslan av att allt bara är en dröm. Nej, jag kommer inte föda. På BB kommer de konstatera att det är ett stort missförstånd; jag är inte alls gravid. Har bara nån konstig böld på magen typ. Allt var bara ett skämt. Tack och adjö.

Jaja, ska sluta förvirra er nu, det är sent. Godnatt mina kära medmänniskor. Imorgon är en ny dag, kanske dagen D...?