Buhuuu. "Darling" var sorglig.

Hur kan man gråta så mycket... av bara en film.

Har nog sett bra mycket sorgligare grejer, men detta berörde mig ända in i märgen. Och lämnade mig störtgrinande i soffan. Ihopkrupen som ett litet barn. Jag kunde inte hjälpa det. Så fort jag tänkte på handlingen och den iskyla som riktigt omgav människorna i den värld filmen skildrade; kände jag ångesten stiga inom mig och spruta ut genom ögonen.

Nu känns det lite bättre i alla fall. Man blir ju slut och skönt bedövad av att gråta.

Men jag ska ta mej tusan inte kolla så mycket mer på film. Har blivit så löjlit känsligt inför allt.

Musik och böcker ä det likadant med, men lättare att hantera liksom. En låt är ju liksom slut på typ 3 minuter. En sån här film sitter jag och genomlider i över en timma, hela tiden med hopp om att slutet i alla fall kommer bli lite lyckligt eller hoppfullt. Men så fort slutridåerna rullas upp så... jahapp. Blev inte mer än så. Det hemska fick inget plåster på såren. Och jag lämnas med förtvivlan, total övertygelse om världens meningslöshet, och säkerligen en massa mardrömmar. Tack för det.

You got me crying like a child...

Ah. Så får hon stråla i min blogg igen, underbara Utada Hikaru. Hennes senaste singel (?), i alla fall en låt, från hennes senaste platta, "This One (Crying Like A Child)" är vacker. Och återigen vet jag inte riktigt varför, mer än att hon har nånting magiskt som får mig att falla pladask inför nästan varje låt. Sådär storslaget, sentimentalt, med gråten i halsen.

Och saken blir ju inte bättre av att själva temat och texten berör mig som bara den också. Faan, sluta sjung rakt in i mitt hjärta Hikku, och göra så att även jag grinar som en barnunge.

(Hoppas bruttan får mer av den uppmärksamhet hon förtjänar framöver. Plattan släpps ju i USA och på lite andra håll denna gång, och uppmärksammades t.o.m. på en svensk populär-musikblogg nyligen)

Jag hjärta drömmar

Sov länge idag. Bara fört att jag inte kunde sova när jag borde, dvs. typ 70% av hela natten. Först då det typ börjar ljusna kan jag äntligen få lite djupsömn efter otaliga vridningar och rastlösa suckar i min bädd. Hur sjukt är inte det??

Bah.

Hade en mycket trolsk och skön dröm i alla fall, älskar den feeling som det undermedvetnas dolda gångar kan lämna kvar hos mig. En trygg, lite bitterljuv, angenäm sugning i maggropen. Som ibland väcker tankar och insikter.

Denna natt kretsade kring någon resa... dte var bråttom, komma iväg, komma iväg... Snö och sol om vartannat... Glömda ansikten som dök upp mitt i blurret... En blick, stingande smärta i hjärtat. Vill inte minnas.
Vill inte glömma.
Vet inte hur jag ska förhålla mig till vissa saker...

(Ja, det som är dåligt är dåligt. Men vad ska man göra då vissa ting ständigt dyker upp ÄNDÅ, och lämnar en underbar känsla hos mig... kan jag förneka det?)

Lämnar drömmens eviga dilemman och trassel och flyter långsamt in i den bländande, nyktra vardagen istället. En solig måndag som denna. Vad som väntar i nästa natts dröm bär på ständigt samma mysterium och spänningsmoment.

Bra helg

Japp. Simply enough.

Både hunnit med att festa, softa och vara fnittrigt social på fika med tjejerna. Söndags-aktivitet liksom (prata, skvallra, planera roliga händelser i framtiden och på så sätt muntra upp sin ångest-söndag).

God fika på fräscha nya Pub-caféet med Baby, mumsigt värre på Koreana igår (Koreas nationalrätt Bibimbap gör de utmärkt på det stället!! Blev så mätt och nöjd). Lite lagom trött men det hör la helgen till.

Snart är det ny vecka igen, och jag hoppas våren kommer på riktigt snart. Utan några schizofrena humörsvängningar från vädrets sida. (Snöstorm och det är snart april, wtf?) Jag vill trippa omkring på solvarm asfalt; känna jordig vårdoft genom näsborrarna och ta på den nätta lilla vårjackan. Lyssna på sprittigt lycklig musik. Pirrigt fjärilsfladder i maggropen. Oh, bara tanken gör mig så glad. Uppfylld av ljus och förtröstan.

Dagens låt: (Vårig och hoppfull såklart) Keri Hilson - Knock You Down

White Peacock Butterfly

11 minuter

... är namnet på senaste boken jag valt att läsa. Eller, rättare sagt, jag läser två böcker just nu (händer alltför ofta... i min iver och rastlöshet plockar jag upp en ny bok bara för att "se hur den verkar", och sedan är jag fast i den också... suck...), den andra är "Hanteringen av odöda". Men då böcker med fokus på relationer och lite halvflummiga existensiella funderingar alltid tycks snärja mig hårdast, är det också "11 minuter" som upptar det mesta av min uppmärksamet. Den är så fin, så mjuk, så spartansk till språket. Och rymmer ändå massor av livsviktiga funderingar och allmänmänskliga dilemman. Måste då och då lägga den ifrån mig av ren förundran, stirra upp i väggen, och låta en djup insikt eller en sällsamt vacker meninng klinga ut inom mig. Nu förstår jag verkligen varför Paulo Coelho måste vara så uppskattad, det är något magiskt i hans ord. Jaja. Jag är verkligen glad att böcker kan få mig att känna lugn och harmoni, en bedövande hinna över den hårda verkligheten. Men the reel lajf finns ju också. Det mer utåtriktade.
Och igår, då var jag fejk-social. Jag gick nämligen ut på en nattklubb, fast själv. Ja, SJÄLV. Ibland måste man utmana sig själv lite. Och jag ville verkligen dansa men hade ingen att gå med.
Och JA, i början var det väldigt pinsamt och awkward. Men efter att ha hittat ett avsides dansgolv där ett gäng urspårade after-workare i 50-årsåldern rejvade loss för sig själva, fann jag så min plats i sammanhanget. Och dansade loss som bara den. Det var skitkul! Säkert var det många som skrattade eller pekade åt mig, eller jag VET att några nog gjorde det, men vad fasen. Det var jag som hade sketa-skoj, det kanske inte ens de hade. Stå där och häng vid baren ni. Det är så skönt att bli ett med musiken, för tillfället leva med rytmerna som om de vore ens egna älsklingar. Man glömmer verkligen allt, alla problem och sketen vardagstristess. No borders, no limits, bara det där glittrande universumet där alla stjärnor ler mot en. Ja, hallelujah.

Här är en skön lördagslåt, som kronan på verket och mitt just nu ganska fabulösa helg-humör. Sebastian Ingrossos nya, "Laktos". Killen har gjort'et igen.

Soft friday

Shoo.
Så var det fredag igen. Känner mig lagom pigg... inte sådär hyperspeedad som jag kan vara ibland, men ganska på G efter mitt lilla mini-träningspass i lägenheten. Haha. (Träningskortet har gått ut och jag kan inte bestämma mig ännu för vilket nytt jag ska köpa...)

De senaste dagarana har jag min nördiga besatthet manifesterat sig i ett extremt frekvent besökande av The Hype Machine's hemsida. Geez, så genialt; de samlar liksom ihop summan av kardemumman av all ny musik som postats på bloggar de senaste dagarna. Och det är inte lite. Med hjälp av olika listor som "mest populära" och nice sökfunktioner kan jag hitta sånt som just jag är sugen på för tillfället. Eller bara få lite allmän koll på de allra senaste, fräschaste låtarna som cirkulerar på nätet. Har upptäckt så mycket härligt de senaste dagarna: Röyksopps nya (finfina samarbeten med Robyn, Karin Dreijer, Lykke Li m.fl.), Peter Bjorn and Johns Kanye West-hypade nya låt, en skön indiesnubbe som kallas Jeremy Jay, och en sjukt grym remix på Annies (ja, hon med Chewing Gum-hitten) senaste. Totally addictive. Skulle kunna sitta och gräva efter musik hela dagarna om jag kunde. Hahaha.

Men.... jobba bör man annars dör man, och snart ska jag iväg till jobbet igen. För att jobba typ tre timmar bara. Eh. Känns vid närmar eftertanke ganska meningslöst xD Men sen är det fredag! Ja! Och jag vill göra nåt lyxigt och kul, sitta och sippa på en drink i nån fräsch bar med musik pumpandes bort all vardagsirritation i kroppen. Göra den redo för dekadens och himlen-är-gränsen-eufori.

Fast jag känner mig ganska harmonisk nu också faktiskt. Sittandes med detox-thé (himlans gott, med kardemumma-och lakritssmak!), nyduschad och fin. Hihi.

Ska försöka uppdatera imorgon också, behöver formulera för mig själv att det är helg nu! Ju mer man upprepar nåt, desto sannare blir det. Och nu är dte helg! Och jag är skitglad! The time of my life, varför skulle inte det vara just nu? Varför??

Yeah, here we go! Wooh...

WHOA

Haha, har nyss blivit alldeles genomsvettig och yr i huvudet efter att ha dansat runt till denna låt på vardagsrumsgolvet.

SHIT, VILKA BEATS!!!

(Hade ju med Mr Oizo på förra årets bästa album-lista. Ångrar mig lite såhär i efterhand dock. Men denna remix är nåt av det grymmaste jag hört på länge!)