Hur kan man gråta så mycket... av bara en film.
Har nog sett bra mycket sorgligare grejer, men detta berörde mig ända in i märgen. Och lämnade mig störtgrinande i soffan. Ihopkrupen som ett litet barn. Jag kunde inte hjälpa det. Så fort jag tänkte på handlingen och den iskyla som riktigt omgav människorna i den värld filmen skildrade; kände jag ångesten stiga inom mig och spruta ut genom ögonen.
Nu känns det lite bättre i alla fall. Man blir ju slut och skönt bedövad av att gråta.
Men jag ska ta mej tusan inte kolla så mycket mer på film. Har blivit så löjlit känsligt inför allt.
Musik och böcker ä det likadant med, men lättare att hantera liksom. En låt är ju liksom slut på typ 3 minuter. En sån här film sitter jag och genomlider i över en timma, hela tiden med hopp om att slutet i alla fall kommer bli lite lyckligt eller hoppfullt. Men så fort slutridåerna rullas upp så... jahapp. Blev inte mer än så. Det hemska fick inget plåster på såren. Och jag lämnas med förtvivlan, total övertygelse om världens meningslöshet, och säkerligen en massa mardrömmar. Tack för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar