... är namnet på senaste boken jag valt att läsa. Eller, rättare sagt, jag läser två böcker just nu (händer alltför ofta... i min iver och rastlöshet plockar jag upp en ny bok bara för att "se hur den verkar", och sedan är jag fast i den också... suck...), den andra är "Hanteringen av odöda". Men då böcker med fokus på relationer och lite halvflummiga existensiella funderingar alltid tycks snärja mig hårdast, är det också "11 minuter" som upptar det mesta av min uppmärksamet. Den är så fin, så mjuk, så spartansk till språket. Och rymmer ändå massor av livsviktiga funderingar och allmänmänskliga dilemman. Måste då och då lägga den ifrån mig av ren förundran, stirra upp i väggen, och låta en djup insikt eller en sällsamt vacker meninng klinga ut inom mig. Nu förstår jag verkligen varför Paulo Coelho måste vara så uppskattad, det är något magiskt i hans ord. Jaja. Jag är verkligen glad att böcker kan få mig att känna lugn och harmoni, en bedövande hinna över den hårda verkligheten. Men the reel lajf finns ju också. Det mer utåtriktade.
Och igår, då var jag fejk-social. Jag gick nämligen ut på en nattklubb, fast själv. Ja, SJÄLV. Ibland måste man utmana sig själv lite. Och jag ville verkligen dansa men hade ingen att gå med.
Och JA, i början var det väldigt pinsamt och awkward. Men efter att ha hittat ett avsides dansgolv där ett gäng urspårade after-workare i 50-årsåldern rejvade loss för sig själva, fann jag så min plats i sammanhanget. Och dansade loss som bara den. Det var skitkul! Säkert var det många som skrattade eller pekade åt mig, eller jag VET att några nog gjorde det, men vad fasen. Det var jag som hade sketa-skoj, det kanske inte ens de hade. Stå där och häng vid baren ni. Det är så skönt att bli ett med musiken, för tillfället leva med rytmerna som om de vore ens egna älsklingar. Man glömmer verkligen allt, alla problem och sketen vardagstristess. No borders, no limits, bara det där glittrande universumet där alla stjärnor ler mot en. Ja, hallelujah.
Här är en skön lördagslåt, som kronan på verket och mitt just nu ganska fabulösa helg-humör. Sebastian Ingrossos nya, "Laktos". Killen har gjort'et igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar