När man tränar blir man glad. Man känner sig oövervinnerlig. Alla problem mattas lite; de kanske inte försvinner - men allt omgärdas liksom av ett fint ljus som gör det hela mer uthärdligt.
Och ibland, mitt i situpsen eller armhävningarna, känns inte musklernas sammandragningar inte längre jobbiga. Utan bara ljuvliga. Som att sväva på moln. En medfödd egenskap, antar jag, utifall att människodjuret behöver bege sig ut och jaga mammutar utan att dö av ångest mitt i ansträngningen.
Så, träningen behövs för att härda ut. Botar både vardagstristess (på träningen känner man ju faktiskt att det händer nåt, och upplever ofta det där sociala ruset à la religiös massbön eller fotbollsarene-vrål. We made it together!) och dövar jobbiga tankar och ångest. Ger perspektiv på tillvaron.
Min kärlekshistoria med Friskis & Svettis skulle jag kunna rabbla på i mängder om. Men just nu nöjer jag mig med att konstatera att kroppen känner sig förjävla nöjd, och ikväll förtjänar jag att festa loss :D
See ya peeps.
Vacker hippie apropå inget speciellt. Eller jo, jag tror hon gillar att röra på sig i det gröna. Så vill jag ha det. Som när man var liten. Varför ska man sluta springa och börja lunka bara för att man går från vuxen till barn, liksom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar