Jag föll nog aldrig riktigt för Lily Allen-hypen där i 2006. Det hela var liksom lite tråkigt och mjäkigt på nåt vis. Då menar jag själva musiken, tjejen själv verkar ju definitivt ha krut i sig.
Men nu, på Lilys senaste album som kommer sådär lagom i februari-tristessen 2009, faller jag ehlt plötsligt pladask för den där väna stämman och knasiga texterna. I mina öron har det mjäkiga här ersatts av fint skimrande popmelodier, och med en stämning och atmosfär som bara gör mig glad helt enkelt. Girly-pop när det är som bäst.
Har en massa favroiter på nya plattan, som "The Fear", "Chinese", "I Could Say", "Who'd Have Known"... som vanligt blir jag överlycklig när det faktiskt finns fler än två spår på ett album med hitpotential, och hyller redan skivan till skyarna som en av de bästa hittills 2009.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar