The Hold Steady

Ett band som förtjänar mer uppmärksamhet enligt mig. De har verkligen växt på mig - ett sån där grupp vars låtar till en början inte riktigt fastnar, men som man sedan upptäcker genialiteten i. Söta, poppiga melodier och helt underbart vrickade texter. Lyssna bara på "Chillout tent". En liten pärla som man inte kan låta bli att känna sig märkligt upprymd och glad av.

En festlig lördagsgoding

Oh lala. Blev lite kär då jag hörde denna. Vet inte så mycket om D’azoo at night, men har hört flera låtar och remixar av dem på sistone som fallit mig i smaken. Alltid trevligt med nya bekantskaper :)

D’azoo At Night - Touch & Go

Andra grymma:

D’azoo At Night - Seven Days In Ibiza

Airplay - The Music Is Moving (D’azoo At Night remix)

Offer Nissim - Derb (D’azoo At Night Remix)

Molella - Love Last Forever (D’azoo At Night Remix)

Wayne's Coffee = nja

Även om jag - se tidigare blogginlägg - blivit rätt så kräsen när det gäller kaffe, har jag inget principiellt emot att köpa från "de stora kedjorna" nång gång ibland. Espresso House till exempåel tycker jag nästan jämt gör en grym cappuccino. Tyvärr motsvaras inte mina förväntningar speciellt ofta på andra ställen. Har så gott som gett upp hoppet om Coffeehouse by George, Robert’s och så vidare; både överpriserat och oengagerat. Wayne’s har jag dock alltid tyckt känns sympatiskt och med okej kaffe. Ibland riktigt bra om man har tur.

Nu är det dock tveksamt om jag orkar försöka mer; köpte en latte-take away imorse från Wayne’s på Centralen och trots noggranna instruktioner om hur jag ville ha den blev skummet både vidbränt och såpbubbligt i konsistensen... Visst är det billigt, men jag köper mycket hellre en god kaffe värd pengarna än en halvdan som jag ändå typ slänger efter några klunkar. Numera tycks det svårt att hitta en duktig barista på bakom spakarna på Wayne’s, vare sig det är i huvudstaden eller i en norrländsk småstad.

Hoppas en uppskärpning sker bland landets alla kaffekedjor... Visst kan man acceptera halvdant kaffe på konditorier, "småstadsfik" och liknande, men kedjor som utger sig för att fokusera på kaffe och espresso gör att man liksom kräver något mer.

Julen närmar sig med stormsteg

Ja, gud vilken flosklig och klämkäck rubrik. Ibland är hjärnan tom på smarta grejer dock.

Ungefär så jag brukade inleda den månadsutkommande medlemstidningen i min "Tjejklubb" som fanns på Internet mellan typ 1998 och 2000. Håhåjaja. Kommer ihåg hur jag funderade varje nummer på hur jag skulle bemöta alla 200 medlemmarna med olika intressen och livsstilar, och det blev alltid till slut... nåt slags mellan-aktigt Kamratposten-trevligt tilltal. Lite brevvänner, lite roliga historier, boktips, kladdkake-recept. Kan tänka mig att det var rätt trist, men vafalls... jag kopierade i alla fall inte "artiklar" som många andra gjorde i brist på roliga saker i sina "klubb-tidningar". (Ja, det utvecklades till ett gäng som höll på med sånt haha, värsta kretsen man var del av på den tiden) Var riktigt skoj att hålla på med faktiskt, fick utlopp både för min journalistiska ambition (som typ avstannade just precis där nånstans), min pedantiska sida - att plita ner varje medlems namn, mailadress och födelsedatum í ett handskrivet register kräver sitt lilla tålamod - och mitt ego. Jag fick ju kalla mig själv för chefredaktör i varje nummer, woho!!

Det var tider det. Åter till vardagen. Well. Nåt skumt med Metrobloggen igår, gick inte att uppdatera som jag lovat dagen innan (stackars er som väntat såååå, hahhaha NOT)

Så, känner inte att jag har så mycket substans att komma med idag, mer än att typ tipsa om fiket på bron mellan St Eriksplan och Fridhemsplan. Så gulligt, skitbra priser, och underbart bemötande personal. Lätt att man råkar gå förbi dock.

Och dagens sjukt braiga låt vill jag också dela med mig av:

Rick Ross - Hustlin (Paul Anthony & ZXX remix) SÅ JÄKLA SKÖN BAS!! Puss på den.

Kramis/Tovis

Endorfiner

Träning är min drog. Skulle kunna prata i timmar om det; om blodet som rusar runt i huvudet och ger fantastisk stimulans åt alla tankar och impulser; omvärlden som tycks snurra runt i ren eufori och verkar helt underbar bara för min skull, och den sugande kittlande skrattframkallnde känslan i magen efteråt. Jaja, ibland tror jag att jag är överkänslig eller nåt som blir så otroligt påverkad, men för det mesta skiter jag i det och njuter bara för fullt av träningens positiva effekt på mitt humör.

Tyvärr innebär detta också att jag får en fruktansvärd abstinens då jag inte får röra på mig. Irriterad och grinig, med lätta panikkänslor, och musklerna verkar liksom vilja sprängas i sin iver att få jobba. Usch. Ryser av bara tanken. Samtidigt vet jag att det trots allt endast är en fråga om vana. En gång i tiden var jag ett mycket stillsamt barn som helst av allt tillbringade hela dagarna inomhus med att sitta och rita. Det har ju givetvis också sin charm, tycker fortfarande en del av mig, men idag ägnar jag mig mest åt sånt i korta, hastigt förbiflyende ögonblick: typ mellan två stationer på tunnelbanan, eller i nån telefonkö-väntan. En gravt utvecklad rastlöshet kan man nog också kalla det.

Håhåjaja, nu ska jag inte ägna min dyrbara tid åt mer självanalys för idag. Sitter för övrigt och hoppar och och dansar till min fina lilla eurotechno-playlist mellan var och varannan mening; som sagt så får ju mitt intellekt stimulans av att röra på sig... Tankarna flyger liksom snabbare då... Well well. Nu börjar jag nästan bli rädd för mig själv utifrån denna beskrivning.

Så, godnatt på er barn för ikväll, så ses vi igen imorgon för mer förvirrat huvudbry från mig. Puss & Kram, Gul & Blå.

(ps. Detta får mig också att vilja skaka rumpa och låta endorfinerna flöda. En av mina favoritlåtar i bakgrunden, för övrigt: Ernesto & Bastian’s Thrill.)

Jag döööör

Ibland - eller nja, ganska så sällan, inte så ofta som man vill tro - händer det. Man äter något som typ bara får en att dö, tappa andan för en sekund, färdas upp i himlen och utbrista "hallelujah!". Smaksensation, eller nåt. Då föda blir något mer än bara föda och får ytterligare en dimension.

Ibland hittar man såna små guldkorn runtom i staden, de som får en att tänka att man inte vill äta nånting annat alls här i livet. En av grejerna jag är superglad över att jag hittat är Sushiwrapen från Planet Food i Östermalmstorgs saluhall.

När jag får ett sånt där desperat sushisug - och inte har lust att slösa 90 spänn för några bitar på ett sushiställe - är jag så lycklig över att jag istället kan köpa en halv wrap för 35 spänn, proppad med smältande god lax, wasabikräm, ris och sjögräsblad. Samma njutning för tungan, samma überfräscha känsla.

Kanske är det inget som klår känslan av att inta en "äkta" måltid på nån sushibar, men det här är då 100 gånger bättre än en stresslunch på McDonalds eller grillkiosken.
(Och snälla, låt er inte avskräckas av konceptet: Sushi + tunnbröd är i alla fall enligt mig en kombo made in heaven)

Varför kan man aldrig vara nöjd

Fest igår. Är seg idag. Skönt att få vara lite absolut hjärndöd under en natt dock, och känna sig lite lagom soft avdomnad dagen efter.

Men hade velat ha ännu mer fest: Ville gå på 90’s i fredags. Sjukt kul verkar det, och perfekt för min sinnesstämning just nu som är lite inne på gamla eurotechnofavoriter. Haha. Inget är för fult för min smak liksom :D

Men, det får bli en annan gång. Det som verkade extra skoj denna vecka var dock att man hade typ rejvtema... Också en grej man liksom inte riktigt fått uppleva fullt ut nån gång.

Jag skulle velat leva den åldern jag är nu, i alla årtionden: rejv och acid house-tiden, 80-tal, hippieran, 60-talspop, millenieskiftet... Fatta vad skojigt, att få klämma musten ur det bästa från varje period. Främst musikaliskt, men även mode- och livsstilsmässigt såklart. Hur KÄNNS det egentligen att ha på sig axelvaddar?

Tills nån uppfinner en tidsmaskin får jag väl försöka njuta så mycket som möjligt av den tid jag lever i just nu, då. Hej hopp Guru Josh Project’s Infinity.