Som vanligt är jag då en person som tycker det är ganska trevligt att summera och lista grejer; om inte annat för att få ordning och struktur i huvudet. Och i likhet med alla viktiga dasgtidningar och musiksajter så ägnar jag mig gärna såhär i decembertider åt att gotta mig i och punkta upp den bästa musiken som släppts under året.
Jag kan inte påstå att jag har någon som helst allsomfattande koll när det gäller musikutbudet 2008. (Well, vem tusan har det i dessa Myspace och Youtube-tider) Här kommer i alla fall lite av det som lyckats fånga min rastlöst skiftande uppmärksamhet under året som gått:
Lil’ Wayne - Tha Carter III
Kungen på många sätt och vis. Jag kan ju inte låta bli att charmas av den där inställsamma autotune-stämman, de ljuvliga melodierna och rim som får en att rodna.
Nordpolen - Nordpolen
Känns som man saknat någon som Nordpolen, men inte fattade det förrän han kom. Förenar två av mina älsklingar av musikgenrer, som kan tyckas oförenliga: bombastiska techno-toner och såndär typiskt svensk, poetisk deppmelankoli.
T.I. - Paper Trail
Äh. Jag orkar inte anstränga mig för att hitta de perfekta orden för denna skiva. Helt enkelt urbra, klockrent, allt det där. Har jag någonsin varit skeptisk mot rap och hiphop och dess förmåga att skaka om, så är jag inte det nu i alla fall.
Metronomy - Nights Out
Behaglig, intelligent party-musik. Hur nu det går ihop.
Frida Hyvönen - Silence Is Wild
Egentligne vill jag ju bara trotsa och inte alls stämma in i hyllningskören till denna norrländska. Men vafalls, jag är en svag människa och förresten har jag ALLTID gillat musik uppbyggd kring vackra pianoharmonier.
Santogold - Santogold
En annan übertuff tjej med skinn på näsan. Åh, allt är så perfekt på hennes snygga album! Coola studsiga electromelodier, vackra viskande pop-pärlor, och ett arrangemang som osar av självförtroende. Lika allsidig och mångbottnad som en människosjäl.
Cut Copy - In Ghost Colours
The Midnight Juggernauts - Dystopia
Hm, det här får stå för den spattiga electro-rock-popen som jag fått upp ögonen för på sistone. Båda banden med en klädsam känsla för melodier, och den där mysiga värmen som gör att jag inte skräms bort av alla de tuffa beatsen och blip-bloppandet.
M83 - Saturdays=Youth
Men hey! Varför har inte någon berättat för mig tidigare? Hur har detta underbara band, med sina larger-than-life-vackra melodier, kunnat existera så många år (8) utan min vetskap? Lyssna bara på breath-taking "Skin Of The Night".
Puh. Det är fredag kväll och jag ids inte skriva längre. Lite mer, eller mer förtydligat, får ni kanske se imorgon.
I backspegeln...
Jahapp. Så går vi då, som sagt, mot ännu ett bokslut - det för året 2008. 2008. Talet smakar rätt bra i min mun; det väcker liksom inga obehagliga associationer eller desperat bortträngda minnen för min del. Ett ganska snällt och hyfsat trivsamt år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar