...men så mysigt. :) Täcket av snö, som en skön bedövande hinna över allt, och kylan som ger mina tankar ett välbehövt lugn. Allt blir på något sätt klarare, sinnet mer skärpt. Och likväl kan mina drömmar och famtsaier vandra sig iväg långt, långt bort, när jag ligger i sängen med täcket hopkurat om mig och njuter av kontrasten denna årstiden. Anspänningen utomhus i kylan, och den varma trygga känslan inomhus. En tid för... eftertanke. Koncentration, överväganden, och återigen drömmar.
Bort härifrån, eller fokuserande på något vackert och sällsamt i vardagen. Allt ges ett extra skimmer. Musiken porlar extra klart i mina öron... Vänliga ord värmer extra skönt om hjärtat. Umgänget, skrattet. Det blir så viktigt. Hur skulle vi människor annars överleva i detta land, dessa månader av mörker, iskyla och den ibland nästan panikartade känslan av tomhet och meningslöshet?
Men nej. Vi hittar våra strategier. Och fortsätter leva, fortplantas, värma varandra, finna nya insikter och erfarenheter.
Så ja, jag har nog inget emot vintern egentligen. Och säg mig, smakar varm choklad med grädde någonsin gott under sommarmånaderna? Nehej, just det.
Idag har jag överlevt dagen med hjälp av musik. Och en gammalt upphittad cd-skiva med bilder från gamla tider; galna episoder med vänner som jag trott gått förlorade i minnet för alltid. Det värmde och gav mig några goda skratt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar