Buhuuu. "Darling" var sorglig.

Hur kan man gråta så mycket... av bara en film.

Har nog sett bra mycket sorgligare grejer, men detta berörde mig ända in i märgen. Och lämnade mig störtgrinande i soffan. Ihopkrupen som ett litet barn. Jag kunde inte hjälpa det. Så fort jag tänkte på handlingen och den iskyla som riktigt omgav människorna i den värld filmen skildrade; kände jag ångesten stiga inom mig och spruta ut genom ögonen.

Nu känns det lite bättre i alla fall. Man blir ju slut och skönt bedövad av att gråta.

Men jag ska ta mej tusan inte kolla så mycket mer på film. Har blivit så löjlit känsligt inför allt.

Musik och böcker ä det likadant med, men lättare att hantera liksom. En låt är ju liksom slut på typ 3 minuter. En sån här film sitter jag och genomlider i över en timma, hela tiden med hopp om att slutet i alla fall kommer bli lite lyckligt eller hoppfullt. Men så fort slutridåerna rullas upp så... jahapp. Blev inte mer än så. Det hemska fick inget plåster på såren. Och jag lämnas med förtvivlan, total övertygelse om världens meningslöshet, och säkerligen en massa mardrömmar. Tack för det.

You got me crying like a child...

Ah. Så får hon stråla i min blogg igen, underbara Utada Hikaru. Hennes senaste singel (?), i alla fall en låt, från hennes senaste platta, "This One (Crying Like A Child)" är vacker. Och återigen vet jag inte riktigt varför, mer än att hon har nånting magiskt som får mig att falla pladask inför nästan varje låt. Sådär storslaget, sentimentalt, med gråten i halsen.

Och saken blir ju inte bättre av att själva temat och texten berör mig som bara den också. Faan, sluta sjung rakt in i mitt hjärta Hikku, och göra så att även jag grinar som en barnunge.

(Hoppas bruttan får mer av den uppmärksamhet hon förtjänar framöver. Plattan släpps ju i USA och på lite andra håll denna gång, och uppmärksammades t.o.m. på en svensk populär-musikblogg nyligen)

Jag hjärta drömmar

Sov länge idag. Bara fört att jag inte kunde sova när jag borde, dvs. typ 70% av hela natten. Först då det typ börjar ljusna kan jag äntligen få lite djupsömn efter otaliga vridningar och rastlösa suckar i min bädd. Hur sjukt är inte det??

Bah.

Hade en mycket trolsk och skön dröm i alla fall, älskar den feeling som det undermedvetnas dolda gångar kan lämna kvar hos mig. En trygg, lite bitterljuv, angenäm sugning i maggropen. Som ibland väcker tankar och insikter.

Denna natt kretsade kring någon resa... dte var bråttom, komma iväg, komma iväg... Snö och sol om vartannat... Glömda ansikten som dök upp mitt i blurret... En blick, stingande smärta i hjärtat. Vill inte minnas.
Vill inte glömma.
Vet inte hur jag ska förhålla mig till vissa saker...

(Ja, det som är dåligt är dåligt. Men vad ska man göra då vissa ting ständigt dyker upp ÄNDÅ, och lämnar en underbar känsla hos mig... kan jag förneka det?)

Lämnar drömmens eviga dilemman och trassel och flyter långsamt in i den bländande, nyktra vardagen istället. En solig måndag som denna. Vad som väntar i nästa natts dröm bär på ständigt samma mysterium och spänningsmoment.

Bra helg

Japp. Simply enough.

Både hunnit med att festa, softa och vara fnittrigt social på fika med tjejerna. Söndags-aktivitet liksom (prata, skvallra, planera roliga händelser i framtiden och på så sätt muntra upp sin ångest-söndag).

God fika på fräscha nya Pub-caféet med Baby, mumsigt värre på Koreana igår (Koreas nationalrätt Bibimbap gör de utmärkt på det stället!! Blev så mätt och nöjd). Lite lagom trött men det hör la helgen till.

Snart är det ny vecka igen, och jag hoppas våren kommer på riktigt snart. Utan några schizofrena humörsvängningar från vädrets sida. (Snöstorm och det är snart april, wtf?) Jag vill trippa omkring på solvarm asfalt; känna jordig vårdoft genom näsborrarna och ta på den nätta lilla vårjackan. Lyssna på sprittigt lycklig musik. Pirrigt fjärilsfladder i maggropen. Oh, bara tanken gör mig så glad. Uppfylld av ljus och förtröstan.

Dagens låt: (Vårig och hoppfull såklart) Keri Hilson - Knock You Down

White Peacock Butterfly

11 minuter

... är namnet på senaste boken jag valt att läsa. Eller, rättare sagt, jag läser två böcker just nu (händer alltför ofta... i min iver och rastlöshet plockar jag upp en ny bok bara för att "se hur den verkar", och sedan är jag fast i den också... suck...), den andra är "Hanteringen av odöda". Men då böcker med fokus på relationer och lite halvflummiga existensiella funderingar alltid tycks snärja mig hårdast, är det också "11 minuter" som upptar det mesta av min uppmärksamet. Den är så fin, så mjuk, så spartansk till språket. Och rymmer ändå massor av livsviktiga funderingar och allmänmänskliga dilemman. Måste då och då lägga den ifrån mig av ren förundran, stirra upp i väggen, och låta en djup insikt eller en sällsamt vacker meninng klinga ut inom mig. Nu förstår jag verkligen varför Paulo Coelho måste vara så uppskattad, det är något magiskt i hans ord. Jaja. Jag är verkligen glad att böcker kan få mig att känna lugn och harmoni, en bedövande hinna över den hårda verkligheten. Men the reel lajf finns ju också. Det mer utåtriktade.
Och igår, då var jag fejk-social. Jag gick nämligen ut på en nattklubb, fast själv. Ja, SJÄLV. Ibland måste man utmana sig själv lite. Och jag ville verkligen dansa men hade ingen att gå med.
Och JA, i början var det väldigt pinsamt och awkward. Men efter att ha hittat ett avsides dansgolv där ett gäng urspårade after-workare i 50-årsåldern rejvade loss för sig själva, fann jag så min plats i sammanhanget. Och dansade loss som bara den. Det var skitkul! Säkert var det många som skrattade eller pekade åt mig, eller jag VET att några nog gjorde det, men vad fasen. Det var jag som hade sketa-skoj, det kanske inte ens de hade. Stå där och häng vid baren ni. Det är så skönt att bli ett med musiken, för tillfället leva med rytmerna som om de vore ens egna älsklingar. Man glömmer verkligen allt, alla problem och sketen vardagstristess. No borders, no limits, bara det där glittrande universumet där alla stjärnor ler mot en. Ja, hallelujah.

Här är en skön lördagslåt, som kronan på verket och mitt just nu ganska fabulösa helg-humör. Sebastian Ingrossos nya, "Laktos". Killen har gjort'et igen.

Soft friday

Shoo.
Så var det fredag igen. Känner mig lagom pigg... inte sådär hyperspeedad som jag kan vara ibland, men ganska på G efter mitt lilla mini-träningspass i lägenheten. Haha. (Träningskortet har gått ut och jag kan inte bestämma mig ännu för vilket nytt jag ska köpa...)

De senaste dagarana har jag min nördiga besatthet manifesterat sig i ett extremt frekvent besökande av The Hype Machine's hemsida. Geez, så genialt; de samlar liksom ihop summan av kardemumman av all ny musik som postats på bloggar de senaste dagarna. Och det är inte lite. Med hjälp av olika listor som "mest populära" och nice sökfunktioner kan jag hitta sånt som just jag är sugen på för tillfället. Eller bara få lite allmän koll på de allra senaste, fräschaste låtarna som cirkulerar på nätet. Har upptäckt så mycket härligt de senaste dagarna: Röyksopps nya (finfina samarbeten med Robyn, Karin Dreijer, Lykke Li m.fl.), Peter Bjorn and Johns Kanye West-hypade nya låt, en skön indiesnubbe som kallas Jeremy Jay, och en sjukt grym remix på Annies (ja, hon med Chewing Gum-hitten) senaste. Totally addictive. Skulle kunna sitta och gräva efter musik hela dagarna om jag kunde. Hahaha.

Men.... jobba bör man annars dör man, och snart ska jag iväg till jobbet igen. För att jobba typ tre timmar bara. Eh. Känns vid närmar eftertanke ganska meningslöst xD Men sen är det fredag! Ja! Och jag vill göra nåt lyxigt och kul, sitta och sippa på en drink i nån fräsch bar med musik pumpandes bort all vardagsirritation i kroppen. Göra den redo för dekadens och himlen-är-gränsen-eufori.

Fast jag känner mig ganska harmonisk nu också faktiskt. Sittandes med detox-thé (himlans gott, med kardemumma-och lakritssmak!), nyduschad och fin. Hihi.

Ska försöka uppdatera imorgon också, behöver formulera för mig själv att det är helg nu! Ju mer man upprepar nåt, desto sannare blir det. Och nu är dte helg! Och jag är skitglad! The time of my life, varför skulle inte det vara just nu? Varför??

Yeah, here we go! Wooh...

WHOA

Haha, har nyss blivit alldeles genomsvettig och yr i huvudet efter att ha dansat runt till denna låt på vardagsrumsgolvet.

SHIT, VILKA BEATS!!!

(Hade ju med Mr Oizo på förra årets bästa album-lista. Ångrar mig lite såhär i efterhand dock. Men denna remix är nåt av det grymmaste jag hört på länge!)

Beyoncé - Single Ladies (Dave Audé Club Mix)

Var verkligen inte alls förtjust i originalet till denna låt när jag först hörde den. Överhuvud taget känns Beyoncés nya platta lite under förväntan, några bra spår men mycket trist utfyllnad och... krystade grejer. Single Ladies kändes bara som ännu ett försök att skapa lite "wohoo! kom igen tjejer, nu paaartar vi!"-feeling, men som tyvärr bara faller platt.

I händerna på remix-makaren Dave Audé blir låten däremot en riktigt trevlig partykaramell. Brukar inte gilla dansremixar av original-låtar, men denna snubbe lcykas ständigt hotta upp saker och ting på rätt sätt!

Riktigt skönt clubbig och med precis rätt nivå av skimrande dekadens. Fyllde mig med lite pirrande lyckokänslor en trist och kall måndagskväll som denna.

Måste kollas in!

Det här är så sjukt bra! SJUKT bra! Sköna afrikanska rytmer blandat med pinglande skimrande electrobrus. Genialt.

Varför, varför kan inte Esau Mwamwaya & Radioclit’s projekt få mer uppmärksamhet? Vill bara av hela mitt hjärta att fler ska få ta del av skönheten i detta samarbete. Magiskt.

Nya stjärnskottet La Roux

Jag älskar att höra ny musik, debutanter med ett eget sound och fräscha låtar. Ingjuter känslan av att livet och tillvaron går framåt och kan bära med sig underbara oväntade överraskningar. Speciellt terapeutiskt då man känner att man liksom fastnat i tiden, i negativa tankespiraler eller gamla vanor.

Det här ska tydligen vara "the next cool thing", enligt hypande hippa musiktyckare. 20-åriga La Roux, eller Elly Jackson som hon egentligen heter, från Brixton. Med ilsket rött hår och uppnosig men söt attityd.

Tycker om låten, känns riktigt vårfräscht och krispigt faktiskt. Världen kan tydligen inte få nog av elektopoppande självständiga tjejer med inspiration från 80-talet. Alla med sin egna lilla twist eller speciella sätt att vrida rösten. Men jag klagar då inte.

La Roux - Quicksand

Ordlösa möten

Vad världen är liten ibland. Pinsamt liten.

Ni vet, såna där människor man typ ser jämt på stan vart man än är. Som man inte känner, men känner igen. Eftersom jag är ute och går väldigt ycket på min fritid händer detta mig rätt så ofta.

Just nu är det tre olika fall jag tänker främst på. Dels en mammaledig (antar jag) kvinna som alltid går omkring med sin barnvagn kring mitt bostadshus. Well, kanske inte så konstigt egentligen. Hon ser alltid trött ut och liksom fastnar med blicken på mig, som vore hon för utmattad för att orka vända bort den. Jag är också ofta trött och osminkad och sänder henne en liten tanke i kylan.

De andra är lite mer speciella, eftersim jags ser dem på de mest udda ställen. Såväl Hötorget som konstiga gränder på Kungsholmen. Både är café/restaurangägare, till ställen som jag besökt några gånger. Tillräckligt för att vi nog ska känna igen varandra, men inte tillräckligt för ett uppsluppet "hej hej"-tillrop.

Och det är alltid liksom samma awkwardness i mötet, då jag stöter på någon av dessa. Igenkännandet, som nog båda upplever men ingen låtsas om. Jag är ju varken tillräckligt "stammis", eller för den delen modig, för att verkligen hälsa. Och de vill väl inte tränga sig på heller får jag förmoda. Så det blir den där jobbiga tystnaden varje gång. Lite lagom stirrande på varann. Kanske en halv antydan till ett leende. Som man knappt ens hinner uppfatta, för plötsligt är ögonblicket förbi och man har redan hunnit passerat varandra.

Grym ny låt!

Oh, vad jag gillar detta! Är lite småkär i Henok Achidos debutplatta, gillar t ex de sköna låtarna "Fly Fresh" och "Million Dollar Baby". Men detta samarbete med Sophia Somajo, låten Pusher, känns ju nästan bara för klockrent. Urbant och svängigt, med den där fräschören som jag faktiskt tycker nya svenska hiphop & r'n'b-artister lyckas ganska bra med.

Fasen, må denna låt börja spelas på radio och dansgolv snarast. För övrigt är det så mycket bra musik som kommit på sistone, att tina upp sina frusna mars-öron musik med. Underbart!

Sånt här är ju skitkul

Älskar alla typer av fylla-i-svar-på-frågor. Vare sig det gäller personlighetstest eller produktundersökningar.

Till exempel svarde jag nyss på en mail-enkät där man skulle värdera olika bilmärken. Haha. Hade ingen koll men skitsamma. Och är förmodligen en av de få som glatt svarar "Ja!" då nån stoppar en mitt i ruschen på stan och ber en svara på några frågor...

Blogg-narcissism i form av nedanstående lista verkar dock smälla oerhört högt nowadays. Passar mig som handen i handsken, konstaterar jag nöjt, så here we go:

dagens låt: Chris Brown & T-Pain - Freeze (Kocky & Trash Remix)
dagens klädsel: svarta sköna byxor att jobba i, lila lång top. that's it! hehedagens skor: mina vanliga guldiga sköna xD
dagens frisyr: slarvigt uppsatt
dagens mat: hm, hade ingen disciplin så det blev foccacia med bönor till, på jobbet
dagens händelse: uh... inställt möte på Ungdomsmottagningen imorgon?
dagens planer: well, dagen är snart till ända. så... gå de sju stegen fram till sängen, kanske? xD o tagga lite folk på Facebook haha
dagens vill ha: en gladare sinnesstämning... och nya underkläder ;)
dagens tråkigaste: gå hem från jobbet... måndagskvällar är fan trista :P
dagens dummaste: min snuskiga kommentar när jag inte visste att högtalaren var på på datorn... ehh... kill me typ...
dagens finaste: kan inte komma på nåt. Jo just det. Såg en mycket söt kille inne på 7-eleven på Vasagatan, stod o stirrade lagom diskret en stund haha
dagens köp: helt ok cappu från Mellqvist. Men de är inte på tipptopp längre känner jag
dagens godis: Hallonmuffins
dagens mående: halvseg och sänkt måndagshumör...
dagens komplimang: att jag hade en mycket nice rumpa. haha.dagens lycka: Min lyckodans till skön house och techno, ensam, på vardagsrumsgolvet fick mig att fly vardagen en liten stund ^^
dagens kärlek: pussar
dagens stora bilresa: vad är det för fråga?! haha, har inte åkt bil på jag vet inte hur länge
dagens dryck: Coffeecoffeecoffee
dagens span: Haha, han på 7-eleven of course
dagens telefonsamtal: det inställda mötet imorgon

Helgrapport

Helg v. 11 (usch vad tiden går fort): Ganska bra. Social fredag, mycket osocial lördag, mysig och harmonisk söndag. Tränade, åt sallad, skrattade åt roliga människor på stan. Glodde på kläder och blev deprimerad i provrum men glad av det gottgottiga kaffet och mysiga chill-stunden på Cafét på St Eriksbron. Vad tusan det nu heter.

Imorgon är det måndag och som vanligt på sistone känner jag ingen ångest inför detta faktum. Vardag är trots allt en stor del av livet; better accept it. Och man kan ju alltid hitta sjukt roliga småsaker även i et tråkiga. Ska banne mig hitta nåt att garva åt iallafall minst en gång om dagen framöver.

Förresten, såg Melodifestivalen också (högst oväntat). Känner mig nästan som en duktig svenne nu som gjort sin hemläxa och har idag briljerat stolt med personliga omdömen om VART OCH ETT av bidragen, deras outfitar och tonsäkerhet; för min omgivning. Som of course couldn’t care less. Haha. Började nästan gråta av rörelse när Malena vann och såg så chockad ut. That’s a Hallelujah moment.

Avslutar med Dagens bild. Nån som kommer ihåg detta barnprogram? Inte jag, men bilden känns ju otroligt typisk för tidigt 90-tal och de där serierna med alltid samma skränande jobbiga röster. I HeMan-filmerna bl.a.

"Okay, listen girls, I met the hottest guy ever..."

Nej, den här låten är ju inte speciellt ny (shit, när jag tänker närmare på saken var det typ två år sen jag hörde den första gången. Vad tiden går fort!) men fortfarande så jäkla cool och bra att den förtjänar att postas ännu en gång och kanske vinna några lyssnare.

Älskat The Teenagers ruffiga och råa stil, (med smått porriga titlar som "Fuck Nicole" och "French Kiss"), men som ändå genomsyras av en sorts elegans. Kanske nåt med de där lågmälda rösterna och den franska accenten, som tillsammans bildar en sval hinna över musiken.

I alla fall, här är "Homecoming" med sin briljanta lilla kärlekshistoria. Kan inte sluta garva åt texten. Herregud så klockrent.

Can it get any worse

Svar: Ja, självklart, det kan det. Men just känns det ändå ganska berättigat att få klaga av sig lite och tänka allmänna tycka-synd-om-tankar för sig själv. Egentligen ingen som helst specifik anledning, dock, mest bara allmänt trött och sliten efter gårdagen och ett självfötroende som är allt annat än på topp.

Ja, ja, får väl anstränga mig för att tänka lite upplyftande tankar som motvikt. Försökförsök.

*Tankar ner lite schyssta houselåtar at the moment. Med - som jag mumlade för mig själv - "ganska hög volym!" på stereon.

*Hade en trevlig kväll igår med fika och umgänge tillsammans med the lovely girls. Puss på er.

*Saker har, på sista tiden, när det gäller en viss sak gått framåt. Wow. Jag som trodde att det aldrig skulle göra det. Men som man brukar säga, rätt vad det är, så har något förändrats och solen ler mot en igen. Tiden läker alla sår.

*Har varit duktig när det gäller ett antal andra saker under veckan. Fan, jag borde faktiskt verkligen vara stolt över mig själv. När det väl gäller har jag en jädra självdisciplin som jag vet ingen annan.

Ja, nu känns det en smula bättre i alla fall.
Ikväll är det tjejkväll som jag redan sagt att jag eventuellt inte kommer på. Och nu känner jag mig faktiskt rätt seg och inte upplagd. Ibland är det bara så, vare sig man vill eller inte :( Det är väl mänskligt?

Kram alla och på återseende. Hoppas ni har en totally fabolous lördag; sådär promenadmysig som jag såg så många familjer, kompisgäng och kärlekspar hade under min Söderpromenad i förmiddags.

Prerafaeliterna

Okej. Nu har jag kommit på en till kultursak som jag vill beskåda. Utställningen "Prerafaeliterna" på Nationalmuseum. Har alltid älskat denna stil och nu kan jag få frossa i den. Tjoho. Utställningar är mysigt och lite nostalgiskt (tänk skola, tvångsutflykter, vara liten & nyfiken men inte fatta nåt osv.), och speciellt om man går dit av fri vilja och betalar för det uppskattas det nog lite mer på nåt vis.

Och så vill jag se Män som hatar kvinnor på bio, men det får väl knappast räknas till finkultur utan snarare den högst allmänna mainstream-hysterin i landet som rotar sig in i var mans medvetande. Jaja, jag har läst boken i alla fall och är på så sätt lite mer värd att se den med gott samvete iaf. Haha.

Dagens låt: Drive-By Truckers - A Ghost To Most

Medealand

Jag vill se den. Åh åh åh.

Blev helt sjukt berörd bara av reklambladet sopm jag hittade på ett café. Läste om den i DN också (man blir så jäkla kulturig så fort man prenumererar på DN) och vill se. Nu.

Typiskt att mina fribiljetter till Dramaten fuktades av nån anledning i min plånbok och fastnade i ett annat papper. Försökte riva loss, förstördes osv. Blä. Jag vill ha nåt omvälvande upplevelse att inspireras av, känner att min själ håller på att dö av tristess och meningslöshet annars.

Kollade på körer också men alla har ju redan startat för terminen. Hm. Gimme some stimulans, någon?

Vackert från Öst

Alan

Jag är helt begeistrad i denna lilla söta varelse från Tibet, helt enkelt kallad Alan. Hon sjunger vackra och storlslagna pop-kompositioner, på kinesiska och japanska, med en pipa som heter duga.

Är framförallt överraskad av den höga kvalitén och förekomsten av bra melodier på hennes senaste album "Red Cliff". Och diggar inslaget av traditionella, tibetanska melodislingor och folksång mitt i allt den krispigt moderna produktionen. So fresh, so lovely, en frisk bergsfläkt mitt i den ibland unkna känslan av "det-här-har-jag-hört-förut" i vår västerländska populärkultur.

Här är videon till en av låtarna på Red Cliff. Mäktigt.

"Eww" eller "How many Facebook-applications are too many?"

Ok, nu har väl Facebook ändå slagit knut på sig själv när det gäller applikationer och skojiga små lekar. De senaste veckorna har ju "Mina taggade vänner"-sidorna fyllts ut av en epidemi av små... eh... runda figurer där ens polare har fått reinkarneras till skojfriska saker som "the cute one" och "the one that’s up to no good". Okej, rätt busigt att roa sig med. Sure. Och det där när man ska göra eget skivomslag (herregud, klipp & klistra-generationen måste ju uppleva en nästan tårögd revival från dagistiden), eller att folk kan se vilka låtar man lyssnar på. Kul.

Men det här - Ploppy - känns ju bara.... ehh. Grejen är att man ska kategorisera sina, ja, nyss utförda behov. Sitt bajs helt enkelt. Som nedan, då någon tydligen ploppat ut en korv med sprickor på ytan. Jaha. Där brast Facebook för all framtid som potentiell raggnings-arena.

Fast, och detta faktum måste man ju alltid beakta när det gäller trender: det som är fel kan ibland vara så fel att det blir rätt. Så, snart mina vänner. Då kan vi äntligen se vem i vår bekantskap som också nyss släppt en "soft, smooth snake" med glädje. 

Tung house... lovely söndagsgodis

Ibland behöver man trösta sig med något riktigt humörhöjande då lördagskvällen innan INTE varit en vild utekväll. Kommer nämligen liksom aldrig ifrån känslan av att lördagen är en enda lång, förväntansfull upptrappning till kvällen, och om något då inte händer infinner sig ofrånkomligen en känsla av tomhet.

Så, här kommer en riktigt trevlig housejoint för mig och alla andra som känner sig lite lagom patetiskt deprimerade och törstar efter den inbillade känslan av party.

Keri Hilson ft. Lady GaGa - Alienated

Keri Hilson och Lady Gaga i ljuv(?) förening. Hade i början svårt för denna Gaga-dam (förutom superhitten "Just Dance", som jag var totalkär i innan den blev just en superhit..), men börjar nu alltmer kapitulera inför hennes bubbelgummighet, infektiösa melodier och... envetna ambition om att Ta Världen Med Storm. Och nu har hon ju uppenbarligen börjat få kollaborera med de största. I detta fall den eviga "featuring"-puman Keri Hilson.

Vad tycker ni?

Mina älskade jympapass

När man tränar blir man glad. Man känner sig oövervinnerlig. Alla problem mattas lite; de kanske inte försvinner - men allt omgärdas liksom av ett fint ljus som gör det hela mer uthärdligt.

Och ibland, mitt i situpsen eller armhävningarna, känns inte musklernas sammandragningar inte längre jobbiga. Utan bara ljuvliga. Som att sväva på moln. En medfödd egenskap, antar jag, utifall att människodjuret behöver bege sig ut och jaga mammutar utan att dö av ångest mitt i ansträngningen.

Så, träningen behövs för att härda ut. Botar både vardagstristess (på träningen känner man ju faktiskt att det händer nåt, och upplever ofta det där sociala ruset à la religiös massbön eller fotbollsarene-vrål. We made it together!) och dövar jobbiga tankar och ångest. Ger perspektiv på tillvaron.

Min kärlekshistoria med Friskis & Svettis skulle jag kunna rabbla på i mängder om. Men just nu nöjer jag mig med att konstatera att kroppen känner sig förjävla nöjd, och ikväll förtjänar jag att festa loss :D

See ya peeps.

Vacker hippie apropå inget speciellt. Eller jo, jag tror hon gillar att röra på sig i det gröna. Så vill jag ha det. Som när man var liten. Varför ska man sluta springa och börja lunka bara för att man går från vuxen till barn, liksom?

Ljuset

Snart är ljuset på väg. Yay. Vårens aromer strömmar försiktigt ut från dunkla vrår, springor och smälta vaker, eller vart de nu kommer ifrån.

Något mindre bra är att Espresso House har "slut på sojamjölk hos leverantören" ända fram till 17 mars. Möttes av chockbeskedet idag.

Jaja, bra i alla fall att mina pengar inte kommer slösas upp på denna fenomenala men rätt dyra kedja veckorna framöver.

Får bli billiga halvdana "shopping-lattes" (varför envisas de att kalla sina take away-kaffe för det... gah) från Wayne's. Jaja. Har ju stamkort där också. Få saker stämplade är alltid lika barnsligt kul.

Idag är jag på lite försiktigt r'n'b-humör, postar därför en länk till J. Holiday's nya Forever Ain't Enough. klicka här Söt sådär. Att möta våren och hela härligheten med; en fin varsam optimism. Snart är ju turturduvornas tid.

Måndag... igen

Happ. Vad ska man skriva idag då? Vad finns på min hjärna?

Åt en fräsch frukost på Mauro Espressobar vid Odenplan. Trevligt och gott, bättre än jag trodde, och extremt mycket mer prisvärt än andra ställen. Standarcaféer som har frukostar för uppemot 70 spänn (med typ torr fralla och äcklig kaffe och juice som jag inte ens dricker), men här fick jag perfekt cappuccino, trevlig surdegsfralla och bäryoughurt för bara 45 kronor! Halleluja. Hörde tyvärr i förvifarten också att de haft inbrott inatt; tråkigt att det ska hända såna mysiga små ställen liksom. Hoppas det går bättre i fortsättningen, ni kan ju ta en sväng förbi och stödja dem om ni har lust :P

Annars har jag spatserat pomkring på Åhléns vid Odenplan och tittat på smink på äkta fjortisvis. Testade nån läppgrej som luktade EXAKT som något jag måste ha använt under gymnasietiden; fick nämligen omedelbar flashback ditåt. Så drabbande att man nästan svimmar. Lustigt hur luktminnet kan vara så klockrent, när inte ens min hjärna mindes riktigt vad det handlade om. Nästan scary.

Lyssnar på underbara James Fauntleroy, ett mycket bra tillskott till r’n’b-genrens mest drömska och flytande ljudlandskap. Anthem-liknande låtar som vackra Jumper och Heated, och catchy som Paparazzi. Lyssnar du på ballader från Chris Brown & gänget kan du lika gärna lyssna på det här!

Här är Heated: