Pa ett massagepalats i Schenzhen

Oh lala. Har nyss tagit emot min livs forsta massage-session, pa ett surrealistiskt massagepalats i den kinesiska staden Schenzhen. Det var totalt oversoft, fick bade fotterna och axlarna masserade samtidigt som man tilldelades melonskivor, citrondryck och te. Ungefar 1 och en halv timma for 200 spann. Nice!

Dock ar luften och miljon har inte overdrivet frasch. Snarare pub-känsla: Gubbar sitter och roker i sina massagestolar, samtidigt som de kollar pa fotboll.
Men de njuter val pa sitt satt sa att saga :P

Besoket i Schenzhen ar av det snabbare slaget, vi kopte ett snabbvisum och tog tunnelbanan till den kinesiska gransen (ironiskt nog bara tva stationer fran var lagenhet i norra Hong Kong). Avverkade lite shopping i den gigantiska shoppinggallerian; kinesiskt krimskrams blandat med billiga markeskopior. Kopte en vaska, bebisklader, en Anna Sui-portmonna och en troja. Ett paradis for prutalskare. Jag tycker mest det ar jobbigt.

Min massage blev klar forst, nu sitter jag och vantar in de andra medan jag passar pa att utnyttja gratis internet :P
Far prova pa att skriva utan a, a eller o for forsta gangen ocksa. Haha. Ja, ni forstar vad jag menar.

Puss, puss pa er, snart i Sverige igen! :’(

Igår: En bit av Hong Kongs nattliv

Det var crazy. Hade liksom inga speciella förväntningar, man har ju typ bara upplevt Sveriges köttmarknad-klubbar... (iofs, lite galet party i Amsterdam också) och hade svårt att se framför mig hur allt "funkar" i Hong Kong.
Men det var ganska likt, ändå. Och ändå inte. Samma fulla människor, dansande lättklädda brudar, testosteronstinna vakter. Rökpauserna utanför, de överprisade drinkarna. Den halvtrista musiken, en mix av gamla hittar och söndertjatde radiplågor med Lady Gaga och Brittan. Samma trängsel och raggningsförsök hit och dit.
Men nog fanns något som jag ofta saknar i Sverige, och det är den är "top of the top"-känslan, det där överdrivna som kan vara både galet och fantastiskt. Stället vi var på låg på 29:e våningen, med underbar utsikt såklart, och allt var liksom ansträngt i det yttersta för att framstå som exklusivt och glamouröst.

Sen var ju folk trashiga och fylle-rumlande ändå, men att stället överhuvud taget hade ambitioner kändes kul. Mer som en upplevelse att gå ut helt enkelt.
Själva stämningen på gatorna var också helt crazy. Massa folk överallt, dunkande musik från uteställena och gäng som tycks festa som det vore 1999.
Man blir glad helt enkelt. I Sverige är det nog bara några gånger per år som jag känner mig riktigt nöjd eller överväldigad efter en utekväll.
Visst, allt blir vad man gör det till, men i Hong Kong känns det hela så mycket lättare.

Nu är det bara några dagar kvar av semestern. Trist, men ska bli skönt att få andas frisk nordisk luft ändå när allt kommer omkring.

Nice dagar i Hong Kong

Gah. Apstressad, vårt internet här i lägenheten går ut närsomhelst (hyresvärden stänger typ av det mellan 00 och 01 varje natt), men vill ändå få ned lite intryck medans jag kommer ihåg dem.

Bra dagar hittills, tryckande kvavt precis som man kunde tro men inte så farligt. Har gått bland marknader i Kowloon, fått höjdskräck uppe på Victoria Peak och ätit oss proppmätta på dim sum och nudlar.
Älskar det här livet. Det enda jag kan klaga på är sömnen, och det fuktiga kvava klimatet då.

Imorgon bär det av till Stanley Beach. Tyvärr har jag ingen bikini men man får väl sola sig bäst man kan.

Kommer mer uppdateringar senare, godnatt (godkväll) alla svenskar!

Puss

Imorgon Hong Kong!

Gah. Snart är det dags.

Lite resfeber hittills, men kan ändå inte riktigt fatta att jag ska resa till Asien. På riktigt, inget skämt eller dröm. Weee. Min längsta resa hittills. Flyget till New York tog 8 timmar, men detta kommer ta sammanlagt 14 timmar... plus 7 timmars trist väntan i Amsterdam på planbyte :/

Hoppas lilla magen kommer må bra därborta också. En jäkla tur att resan var planerad nu, då jag ännu bara är i 4:e månaden, och alltså kan resa utan nämnvärda problem. Får kanske akta mig för lite skumma bakterier bara.

Hursomhelst är en resa alltid kul, om det så bara är till en annan stad... men detta är ju faktiskt på andra sidan jordklotet! Wee, inte konstigt att min hjärna inte fattat det ännu. Men, bara att vara på Arlanda är skoj, och flyga alltid mysigt ;D Det kan jag iaf greppa.

Något mindre kul är att jag på sistone fått äckliga pollen-attacker, speciellt på kvällarna. Kan inte detta äckel sluta cirkulera i sommarluften?? Min allergi brukar gå över i början av juli, men nu tycker jag det börjar bli nog. Som tur är finns inga sådana här blomningstider i Asien, så man behöver inte stå ut med pollenbesvär där :D

Men jag håller ut denna kväll, knaprar Clarityn och drömmer om att äta massa god mat om några dagar, typ detta:

See ya folks!

Softa i Norrland

Jahapp, så tog man tåget igår upp till de norrländska skogarna igen. För en rejäl dos av frisk luft, grönska (nåja, lite iallafall, familjen bor ju trots allt mitt i "stan") och relax.
Åkte ett superskönt X-2000 igår förmiddag, inklusive generös frukost som kom serverad på bricka av konduktören. Läste deckare på vägen och stirrade ut på det svenska sommarlandskapet.
En skön och fin start på semestern kändes det som.
Fick träffa en drös släktingar på eftermiddagen dessutom, åt jordgubbar med grädde på veranda, och hela svenneköret. Nice for a change.

Tänkte koppla av här ett par dagar innan resan till Hong Kong på fredag. Som jag knappt hunnit tänka på alls. Kanske lika bra, att inte ha några förväntningar alls; då kommer väl det storslagna drabba än på ett än häftigare sätt, när man väl är där.
Och i vilket fall som helst kommer jag nog bli både pirrig och äventyrssugen så fort jag sätter foten på Arlanda. Brukar vara så. Älskar den där känslan precis innan man far iväg, atmosfären på flygplatser och tågstationer, den som doftar förföriskt av upplevelser och förväntningar. Förändringar. Och frihet. Oh lala, jag längtar nog till fredagen rätt så mycket ändå vid närmare eftertanke.

Slänger in en låt också, har varit fattig på musik senaste tiden känns det som. En fin gammal sköning med coola Cindy Lauper :)

Alla perioder har sina kärlekar

Det är ju så. Var sak har sin tid, och varje period har sin typ av eufori och förälskelse.

Och det är väl det som gör livet fint på nåt vis, sätter färg och variation på våra minnen.

Alla mina olika "kärlekar" genom åren hade sin unika typ av magi, då när det begav sig.
Varje gång tyckte man att det var det största man hittills upplevt.

Den där vinterförälskelsen hade sin charm, vackra varma tankar mot en bakgrund av vita snöflingor. Drömsk och stjärnskimrande.
Och våren, med dess nyuppvaknade pirr, vilken livskänsla man upplevde! Personen i ens tankar som fick en att bokstavligen sväva på gatan och fladdra iväg i ljuva, skira drömmar.
Eller minnet av min sensommarromans - åh, jag smäller av vid bara tanken. Ljusa nätter och ingenting är omöjligt. Doften av hav och nattlig asfalt, de speciella låtarna från sommarens fester, allt vävs tillsammans ihop till en speciell färg och skapar en specifik underbar känsla i mitt minne.

Visst har man också haft perioder av djup sorg och krossat hjärta, eller en lycklig kärlek som förvandlats till olycklig, men hela tiden tycks något vackert och magiskt komma tillbaka efter ett tag. Ser jag tillbaka på min "historia" har det faktiskt gått ganska jämna mellanrum mellan mina förälskelser.
Och då menar jag inte bara vanligt pirr, känslan av att vara lite småkär, utan det där totalomvälvande, som gör en hög och lycklig och galen. Höjer livskvalitén så det smäller om det. Den bästa terapin (i början i alla fall).

Även min besatthet av filmen "Titanic", till exempel, skulle kunna räknas till detta. Minns hur den styrde min tillvaro 1997, gav mig lyckopirr och fjärilar i magen, och hur besatt jag var av allt med minsta koppling till ämnet.
Fortfarande ger mig soundtracket till filmen rysningar av nostalgi; som det minnet av en älskare från ett bitterljuvt förflutnet.

Så, visst, alla perioder av förälskelse har sin charm, men när vet man då vem och vad som är "det rätta"? Jag har inget bra svar på den frågan. Kanske måste jag leva lite till för att veta. Kanske finns ingen enkel sanning.

Men det som jag på något sätt formulerat ihop för mig själv, och känner är det mest harmoniska alternativet för mig; är väl en slags "lev i nuet"-filosofi. Är jag lycklig nu, varför ska jag då grubbla och oroa mig inför framtiden, och vad som är det rätta beslutet?

Jag trivs just nu. Och det är väl det viktiga. För är det något Kärleken är bra på spå är det väl att få en att leva i nuet, och finna varje sekund underbar.
Kommer det inte vara likadant i framtiden är det ett senare problem. Och då har jag ju i alla fall samlat på mig ännu ett vackert minne av kärlek.

Ledighet & Brüno

Så var det semester! Yuppyupp.

Underbart att vakna imorse och inte ha nåt jobbigt framför sig. Känns som det var evigheter sen jag var ledig på en lördag.

Soft och slö morgon; kollade på nån katastrofdokumentär om en rasande byggnad i Singapore. Fascineras alltid av sånt där läskigt och hemskt, på ett kittlande äckel-sätt. Samma sak med program om folk med två huvuden eller som vill kapa sina kroppsdelar.

Igår däremot såg jag på bio, mysigt. Nya "Borat" är ju äntligen här: Brüno. Var helt okej faktiskt, lika galen och utflippad som man kunde vänta sig. Ja, det var en bra kväll.

Drömde sedan inatt riktigt livligt och verkligt som vanligt de här veckorna: Jag blev bland annat uppäten av ett lejon utanför PUB-huset (minns exakt hur det kändes att dö!!) och att jag började på min gamla högstadieskola igen (uh). Och som vanligt när jag vaknade var jag så flummig att jag knappt visste var jag var nånstans, och vad i drömmen som var verkligt och inte.
Skojig bieffekt av den här graviditeten.
Jaja, nu ska jag väl försöka se vad man kan styra upp för skoj idag. Baby ska på svensexa så jag får väl roa mig själv bäst jag kan. Håhåjaja.

Puss på er.

Snart semester!

Några timmar kvar bara...

Och måste ju först och främst pallra mig iväg till jobbet en sista gång, hehe. Känns ganska överkomligt faktiskt.

Usch och blä på vädret idag... gick nyss ut på en miniminiprommis, men det blåste och var rått och äckligt i luften. Inte somrigt alls :/

Och gatorna är så tomma och händelselösa. Tyder väl på att de flesta börjat få semester i alla fall. Måste verkligen få in i hjärnan att det hunnit bli högsommar nu... högsommar!! Mitten på juli snart. Läskigt.

Har ingen vidare livslust för övrigt idag, känner mig helt uppsvälld av den stora portionen havregrynsgröt imorse. Uff. Svårt att komma att tänka på nåt positivt. Men... snart är jag fri i alla fall.

Då kan jag ju gräva ned mig i ett hörn så mycket jag vill om jag får lust, och det är väl bra om något :)

Oh, memories

Musik kommer nog alltid ha en avgörande plats i mitt liv. Kan inte tänka mig annat.

Finns det något annat som har en lika direkt effekt när det gäller minnen, associationer, lyckokänslor, tröst och pepp. Det sjuka känslan av att liksom färdas bakåt i tiden - så fort man hör Den Där Speciella Låten - vare sig det är i ett snabbköp eller på dansgolvet.

Alla olika perioder i ens liv, alla händelser - de får ett vackert magiskt skimmer med hjälp av musiken. Nostalgi i sin ljuvaste form.

Min högstadietid var till exempel präglad av mycket indiepop och alternativa rockband. En tid då jag upptäckte musik och började finna nöje i att leta reda på artister och låtar bortom det uppenbara.

Mycket amerikanska tjejsångerskor var det också, som Michelle Branch, Vanessa Carlton och coola bruttan i Letters To Cleo.

Den här låten får mig att rysa av högstadiets känslor - depp och energisk eufori om vartannat.

Singing in the rain...

Det regnar.

Dystert värre. Har knappt vågat mig ut förutom den lilla promenaden (under tak!) från ytterporten mot Västermalmsgallerian, och sedan en knepig omväg till ett café därinne. Allt för att undvika de äckliga dropparna. Köpte så en latte och skyndade hem igen.

Är ju inte aaalls sugen på kaffe egentligen nu när jag är gravid (det var ett av de första anmärkningsvärda tecknen, långt innan jag ens misstänkte nåt...) men nu kom jag inte på nåt annat som var lätt att få i sig såhär på morgonen och lagom mysigt :P

Känns skönt med nåt som får igång kroppen lite också. Är så seeeg om morgnarna och orkar knappt röra mig. Då är det faktiskt värt med lite koffein.

Ska snart iväg på mitt ljuvliga extraknäck (provsmakning) och knapra kex med vitlösklyftor (hm..). Sedan bär det direkt av till arbetet. Lär ju vara en lugn dag på caféet - dåligt väder och semestertider.

Men snart är det min tur också. Bara två dagar kvar till ledighet. Längtar!

Ja, det här kan man ju drömma om.

Sockerchock!

Ojojoj, visste inte att dansk musik kunde vara så catchy!

Älskar denna sockersöta men kaxiga låt, och det var verkligen en slump att jag kom över den. <3

Nordisk musik borde spridas mer! ;)

Vad hände med "kanonsommaren"?

Hm. Har inte sett så mycket sol och värme de senaste dagarna. Skönt iochförsig, tycker jag. Stekande sol och matthet bara man rör ett finger fick man gott nog av för någon vecka sen.

Dessutom åker jag ju iväg till Hong Kong snart, och då lär man ju svettas som en gris ändå. Suck alltså, vet inte riktigt om jag är redo för en sån pärs... Kommer väl fly in till köpcentrum med air-condition så fort tillfälle ges. Lite tråkigt dock, är ju kulturen och gatulivet man vill uppleva.

Igår var ju måndag - en halvbra dag. Bra för att jag fick höra att caféet där jag jobbar antagligen kommer vara stängt redan nästa vecka = lite tidigare semester för min del!

Dålig för att jag mådde pyton från och till. Delvis hade jag väl mig själv att skylla, haha. En bra idé vore ju t. ex. att inte låta frukosten bestå av överblivna naturgodisar från kvällen innan...
Skulle nog vem som helst mått illa av.
På jobbet kände jag i alla fall typiska lågt blodtrycks-känningar, var tvungen att sätta mig ner hela tiden för att inte svimma typ. :/
Sämsta graviditets-tecknet hittills! Usch.

Hade också ganska stor aptit igår. Kände det där klassiska "ett hål dom sldrig vill fyllas" i magen. Men det måste vara MAT, riktig mat. Flottigt, varmt och köttigt. Haha. Såå långt från min vanliga smak så det finns inte. Nu är jag till och med sugen på PIZZA! Haha. (Pojkvännen blir förstås glad, helt nya möjligheter för middagsval öppnar sig...)

Men men. På det stora hela tycker jag ändå OM alla förändringar, alla symptom. Ju mer, desto bättre! Känner ju mig så NORMAL och FUNGERANDE! Ett litet äventyr är vad det är; varje morgon lyssnar jag spänt på kroppen för att känna efter om det är något som känns... nytt.
Och för varje "typiSkt" symptom som jag kan checka av känner jag att stegen mot den 11 januari kommer allt närmare.

För även om illamående, konstiga sug och yrsel nog inte alls låter så trevligt eller lockande utifrån, så säger det ju trots allt att saker och ting står helt rätt till I DET HÄR FALLET.
Sakta men säkert framåt.

En dag kvar till v. 14

Jag brukar alltid drömma livliga drömmar. Och oftast minnas dem.
Nu har detta blivit extra tydligt. Exakt varenda natt sover jag grymt djupt och dvala-aktigt, och drömmarna är så klara och verkliga att jag ibland knappt kan skilja på vad som verkligen hänt och inte.
En ganska kul bonus måste jag säga, mitt i allt illamående och lågt blodtryck.
Fast, jag har ju ändå klarat mig rätt så bra hittills. Aldrig spytt eller så, tack och lov. Tycker så synd om dem som verkligen mår superilla genom graviditeten, jag vet ärligt talat inte hur jag skulle kunnat tackla det... att kräkas är något av det värsta jag vet.

Men tiden går seeegt, just nu vill jag bara att magen ska växa eller nåt så man faktiskt känner att det händer grejer. Haha. Ibland känns det som man bara inbillat sig alltihop.

Men, försöker njuta av den tiden som är nu ändå, och tänka att det snart kommer ske förändringar med stormsteg och att jag då kanske längatr tillbaka till DEN HÄR tiden då jag fortfarande var smidig och "som vanligt" :P

För vid närmare eftertanke är ju de här veckorna de sista i livet som jag kommer vara så här, den jag vant mig vid att vara och se mig själv som. Om ett tag är man väl bautastor och upplever grejer man aldrig tidigare varit med om. Och sedan, efter själva förlossningen, ja, då är nog livet definitivt totalförändrat. Så det skräller om det.

Slapp söndag

Söndag har blivit min heliga dag. Enda veckodagen då jag garanterat vet att jag är helt ledig; dygnets andra timmar kan det alltid bli si och så med.

En dag vigd för slapphet, meningslösa nöjen och att bara vara. Tycker det känns himla skönt faktiskt. Då söndagar förut mest var en ångest-dag för mig, har det numera blivit något av en ljusskimrande hägring i min mentala veckoöversikt.

Idag till exempel: Bara gått runt och softat i stan med några vänner, inte gjort ett skit egentligen, förutom att typ fika och käka kebab och kolla på teknikprylar (ja, de andra var killar). Och det känns gott så. Tiden bara driver iväg med en sådär skönt och man har inget som helst klockslag att passa.

Tyckte nästan det var skönt med kallt väder idag också. Började tröttna rejält på den där äckliga värmeböljan som fick en att kippa efter luft och typ tuppa av efter en minipromenad. Och känslan av att vilja duscha 5 gånger om dagen kommer nog aldrig bli riktigt min grej.

Dagens låt: Twiggy Frostbite - Lanterns and Stars

MVC

Ja, bara för att jag blivit gravid behöver detta ju inte bli en gravidblogg, eller hur? *ler* Jag är ju ändå samma person som förr, gillar fortfarande samma saker, förutom att jag bara fått ännu mer intressant och skojigt att tänka på. Ett litet äventyr.

Så, precis som förr kommer nog innehåll av ganska så varierande art att dyka upp här på bloggen. Allt som är jag helt enkelt.

I alla fall, det som upptar mina tankar allra mest just nu är besöket på MVC idag. Gick dit första gången, vilket kanske är lite sent om man jämför med många andra. Men nu HAR jag ju faktiskt inte vetat om att jag är gravid på ganska länge... och är ju hittills endast i v. 12, så så värst mycket har faktiskt inte hänt än.

Besöket kändes i alla fall jättebra, hade en jättegullig barnmorska där som kommer "ansvara" för mig framöver, och på något sätt kändes allt mer definitivt nu. Att se tidsplanen - vilka veckor man kommer gå på kontroller, ultraljud, prover - och så småningom även förlossningsinformation, kändes så konkret och hisnande. Färden är liksom påbörjad nu... och tiden går fortare än man anar även om allt känns segt nu. :)

Tyvärr har man också fått utstå äckliga blodprov TRE dagar i sträck. Idag förstås, och innan på Karolinska där jag utreds parallelt för sköldkörtel-problem. Har iaf fått besked nu om att jag ska påbörja behandling med Levaxin, för att förbättra blodvärdena. Kan ju vara viktigt, speciellt i den situation man är i nu...

Ja, så är det väl bara att låta dagarna passera och saker och ting utveclklas... Jag älskar verkligen tanken på att det är nåt som händer i kroppen. Jag är inte passiv, jag LEVER! Och är boning för något viktigt just nu.

Känner mig lite som en prinsessa faktiskt, som förtjänar både massage och chokladpraliner ^_^