Jag brukar alltid drömma livliga drömmar. Och oftast minnas dem.
Nu har detta blivit extra tydligt. Exakt varenda natt sover jag grymt djupt och dvala-aktigt, och drömmarna är så klara och verkliga att jag ibland knappt kan skilja på vad som verkligen hänt och inte.
En ganska kul bonus måste jag säga, mitt i allt illamående och lågt blodtryck.
Fast, jag har ju ändå klarat mig rätt så bra hittills. Aldrig spytt eller så, tack och lov. Tycker så synd om dem som verkligen mår superilla genom graviditeten, jag vet ärligt talat inte hur jag skulle kunnat tackla det... att kräkas är något av det värsta jag vet.
Men tiden går seeegt, just nu vill jag bara att magen ska växa eller nåt så man faktiskt känner att det händer grejer. Haha. Ibland känns det som man bara inbillat sig alltihop.
Men, försöker njuta av den tiden som är nu ändå, och tänka att det snart kommer ske förändringar med stormsteg och att jag då kanske längatr tillbaka till DEN HÄR tiden då jag fortfarande var smidig och "som vanligt" :P
För vid närmare eftertanke är ju de här veckorna de sista i livet som jag kommer vara så här, den jag vant mig vid att vara och se mig själv som. Om ett tag är man väl bautastor och upplever grejer man aldrig tidigare varit med om. Och sedan, efter själva förlossningen, ja, då är nog livet definitivt totalförändrat. Så det skräller om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar