Musik kommer nog alltid ha en avgörande plats i mitt liv. Kan inte tänka mig annat.
Finns det något annat som har en lika direkt effekt när det gäller minnen, associationer, lyckokänslor, tröst och pepp. Det sjuka känslan av att liksom färdas bakåt i tiden - så fort man hör Den Där Speciella Låten - vare sig det är i ett snabbköp eller på dansgolvet.
Alla olika perioder i ens liv, alla händelser - de får ett vackert magiskt skimmer med hjälp av musiken. Nostalgi i sin ljuvaste form.
Min högstadietid var till exempel präglad av mycket indiepop och alternativa rockband. En tid då jag upptäckte musik och började finna nöje i att leta reda på artister och låtar bortom det uppenbara.
Mycket amerikanska tjejsångerskor var det också, som Michelle Branch, Vanessa Carlton och coola bruttan i Letters To Cleo.
Den här låten får mig att rysa av högstadiets känslor - depp och energisk eufori om vartannat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar