tisdag 7 juli 2009

Vad hände med "kanonsommaren"?

Hm. Har inte sett så mycket sol och värme de senaste dagarna. Skönt iochförsig, tycker jag. Stekande sol och matthet bara man rör ett finger fick man gott nog av för någon vecka sen.

Dessutom åker jag ju iväg till Hong Kong snart, och då lär man ju svettas som en gris ändå. Suck alltså, vet inte riktigt om jag är redo för en sån pärs... Kommer väl fly in till köpcentrum med air-condition så fort tillfälle ges. Lite tråkigt dock, är ju kulturen och gatulivet man vill uppleva.

Igår var ju måndag - en halvbra dag. Bra för att jag fick höra att caféet där jag jobbar antagligen kommer vara stängt redan nästa vecka = lite tidigare semester för min del!

Dålig för att jag mådde pyton från och till. Delvis hade jag väl mig själv att skylla, haha. En bra idé vore ju t. ex. att inte låta frukosten bestå av överblivna naturgodisar från kvällen innan...
Skulle nog vem som helst mått illa av.
På jobbet kände jag i alla fall typiska lågt blodtrycks-känningar, var tvungen att sätta mig ner hela tiden för att inte svimma typ. :/
Sämsta graviditets-tecknet hittills! Usch.

Hade också ganska stor aptit igår. Kände det där klassiska "ett hål dom sldrig vill fyllas" i magen. Men det måste vara MAT, riktig mat. Flottigt, varmt och köttigt. Haha. Såå långt från min vanliga smak så det finns inte. Nu är jag till och med sugen på PIZZA! Haha. (Pojkvännen blir förstås glad, helt nya möjligheter för middagsval öppnar sig...)

Men men. På det stora hela tycker jag ändå OM alla förändringar, alla symptom. Ju mer, desto bättre! Känner ju mig så NORMAL och FUNGERANDE! Ett litet äventyr är vad det är; varje morgon lyssnar jag spänt på kroppen för att känna efter om det är något som känns... nytt.
Och för varje "typiSkt" symptom som jag kan checka av känner jag att stegen mot den 11 januari kommer allt närmare.

För även om illamående, konstiga sug och yrsel nog inte alls låter så trevligt eller lockande utifrån, så säger det ju trots allt att saker och ting står helt rätt till I DET HÄR FALLET.
Sakta men säkert framåt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar