Bloggar vidgar livet en smula

Tjohej. Har just ätit kylda köttbullar och nyinköpt hommus... hehe.

Och hu. Den här hommusen var inte på långa vägar lika god som den vi brukar köpa (tror märket heter Naxos). Smakar... verkligen skumt.

I och för sig verkar olika varianter av denna kikärtsröra variera en hel del. Min mammas hemgjorda skiljer sig exempelvis markant från de man köper i affären, de man får på kebab-stället eller den de gör på jobbet. Well well. Brukar älska det i vilket fall som helst, men denna från Ridderheims var alltså ingen hit.

Sitter för övrigt bara och pustar ut vid datorn, glider runt på bloggar och pillar på magen där den lille då och då får små spasm-utbrott och kickar hejvilt.

Har kommit på en grej.
Att trots det eviga förlöjligandet av bloggar och dessa människors behov att ständigt hävda och framhäva sig själva, (inklusive mig själv), så tycker jag på det stora hela att det är ett positivt fenomen.

I can’t help it, jag älskar att bläddra runt bland bloggar. Vare sig det är Sandra, 14 år och med muffinsrecept, eller intellektuelle Daniel, 35 år med klockrena analyser av samhällsklimatet.

Bloggar vidgar ens världsbild helt enkelt. Precis som böcker får en att leva sig in i andras tankar och perspektiv, hjälper bloggare till att göra en mindre trångsynt.

Helt plötsligt förstår jag hur den där blonderade fjortisen tänker, även om jag inte riktigt håller med henne.

Och helt plötsligt inser jag att det finns andra som tänker precis som jag själv. Haha. Och att jag kanske inte var så knäpp som jag trodde.
Nu när jag är gravid blir det hela extra skojsigt dessutom. Följer andra bloggares graviditeter med spänning, klickar som en besatt och längtar nästan till deras förlossningar lika mycket som min egen. Kanske gör det mig till ett snokande freak. Eller bara till en ovanligt medkännande och nyfiken människa. Vi är ju trots allt sociala djur. Själv blir jag i alla fall oerhört glad av tanken på att det kanske finns nån människa därute som är lika nyfiken på mitt liv som jag är av andras ;)