Helt otroligt. Ärligt, vart tar tiden vägen?
Imorgon går jag officiellt in i v. 23.
Känns VERKLIGEN som om jag nyss var i v. 20... ska tiden gå så här fort så är det ju inte så lång tid innan Sötnosen ploppar ut, hehe :)
Fredag igen alltså. En ganska bra vecka på det stora hela.
Jag börjar få in en ganska skön vardagsrutin känns det som, med exakt samma grejer varje dag, varje vecka... rätt behagligt, man behöver inte tänka så mycket :)
Och även om jag kan vara en ganska impulsiv person så har jag alltid gillat att ha fasta rutiner runt omkring mig. Då kan jag fokusera på andra grejer liksom.
Har för övrigt varit riktigt DUKTIG tycker jag, ätit leverpastej till frukost varje dag (för järnets skull ;)), lydigt proppat i mig mina tabletter med Levaxin, vitaminer och allsköns shit, och gått lugna promenader utan att överanstränga musklerna.
Känner definitivt hur bäcken- och bukområdet liksom SÄGER IFRÅN så fort jag tar ett hastigt steg eller nåt. Som om den lille därinne liksom manar mig till att ta det lugnt.
Livmodern växer verkligen så det knakar. Vad jag än gör känns det allt mer som den lilla bulan är "i vägen", och graviditeten tycks alltmer omöjlig att dölja numera. Vilket mest är skönt :)
Minns den första kommentaren någon utomstående kom med, för nån vecka sen, och blev så glad...
Det var en expidit på Åhléns som vid parfym-disken påpekade att "man har ju känsligare luktsinne som gravid" samtidigt som hon sneglade på min mage... Jag älskar verkligen att se på mig själv som gravid, hela känslan av meningsfullhet och stolthet. Folks nyfikna blickar på stan.
Dock är man ju inte riktigt lika smidig som förut, men för en gångs skull i livet kan man ju ta det lite LUGNT. Vila i soffan, andas djupt och bara leva i nuet. Eller hur? ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar