God tisdag...
Idag är jag effektiv, har tvättat och avverkat ett provsmakningsjobb. Denna gång var det kladdkaka. Finns värre grejer, alltså :P
Mm vad längesen jag åt kladdkaka, känns som typ ett år sen, hade verkligen glömt hur barnsligt gott det var! Snabba kolhydrater, javisst, men just den där sekunden man får den kladdiga geggan på tungan så njuter man lik förbannat. En smaksensation av socker och smör.
En del intressanta varianter fick vi dock prova (som vanligt hemlighetsstämplat vilka märken), bland annat kladdkaka smaksatt med lime och mandel. En god och annorlunda twist på denna klassiska kaka, undrar när de finns ute i handeln? :D
Annars: Mår jag ganska bra.
Så jäkla mätt av de 5 kakbitarna bara, haha. Proppade i mig en järntablett också, duktiga mig.
Jag är sååå glad att de små rörelserna i magen känns mer och mer, och jag hoppas verkligen att det är du lilla bäbis. Vaknar t.o.m. på natten och känner obeskrivlig värme i hjärtat, när de där små envisa puffarna kommer.
Jag är så djävulskt nyfiken, vem är du, hur kommer du se ut?
En riktig MÄNNISKA som blir till i min mage. Är det inte ett mirakel?
Och jag kan inte fatta att du blivit så stor nu, jag är snart i v. 23!! Ungefär såhär kan du se ut:
.jpg)
(Fast antagligen med lite mer asiatiska drag, hihi!)
Läste förresten en artikel från The Sun om en tjej som födde ett barn vid 23 veckors ålder. Det var tvillingar, och den ena överlevde...
Helt ofattbart! Så stor är ju min lilla unge snart...
Artikeln är skriven i "för/emot abort"-sammanhang, men jag tänker mest att det är ofattbart hur läkarvetenskapen kan få ett så litet liv att överleva och fungera normalt. Jag blir stum vid tanken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar