Byt isåfall.
Bloggar numera på http://trasslet.se, see ya there peeps.
Byt isåfall.
Bloggar numera på http://trasslet.se, see ya there peeps.
Sådärja. Verkar som de flesta har hittat till nya bloggen nu. Men, har fortfarande 57 prenumeranter på Bloglovin, och jag hoppas de snart inser att det inte kommer hända så mycket här längre ;)
Vet ju dock själv hur lat jag är när det gäller att ändra om bokmärken och sådant...så det lär väl ta ett liiite tag innan man slutar få besökar-klick hit.
Förresten. Det är ju lite sorgligt trots allt. Metrobloggen har varit min vän (och ovän) sedan 2008, känns galet att man inte kommer sitta och glo så mycket mer på den där orangegröna startsidan.
..att jag bytt blogg ;)
Vill du hänga med i bytet, så glöm inte ta bort den här adressen från Bloglovin’ och istället lägga till trasslet.se.
Ha en skön dag :)
Okej, då var det dags. Till slut.
Det är faktiskt med lite sorg i hjärtat jag härmed skriver det sista inlägget på denna blogg, i och med att jag nu är så gott som färdig med den nya sidan trasslet.se.
Har länge funderat fram och tillbaka på detta beslut.
Vet själv hur störd jag kan bli på folk som byter bloggar, och kanske kommer man också tappa en del läsare i och med detta.
Men, fördelarna övervägde nackdelarna i detta fall... Det har varit för många negativa aspekter och "tekniska missöden" här på Metrobloggen som irriterat mig på sistone.
Lyckligtvis gick det att överföra alla gamla inlägg härifrån. Skulle ju vara himla sorgligt att gå miste om "helhetsbilden" och alla gamla inlägg från min graviditet till exempel.
Så, denna adress kommer i alla fall ett tag finnas kvar - men ni som vill fortsätta läsa surfar i fortsättningen in på trasslet.se och en förhoppningsvis fräschare och mer lättnavigerad blogg :)
Goood morgon! Eller tja, det börjar ju närma sig lunchtid nu.
Man blir ju ganska seg om förmiddagarna när man inte har någon tid att passa, hehe... Kan äta frukost vid 11-tiden ibland. :P
Men man vill ju också passa på ta det lugnt och njuta när man väl kan.
Morgonen och förmiddagen är lugnt den bästa tiden på dygnet tycker jag.
Elliot är på bra humör, solen skiner in och kaffet gör en på strååålande humör :D
.jpg)
Är på det hela rätt så nöjd med Nespresso-maskinen som inskaffades för några veckor sen. Blev överraskad över att den kunde göra helt okej mjölkskum, även om det nästan blir lite VÄL skummigt, hehe! Idag blev det en home-made latte med Indriya-bönor :)
Klockan 13 idag är det alltså föräldrakurs. K följer också med, får väl se om han blir ensam pappa där eller inte, hehe... Spännande ska det bli iallafall, första gången som man träffar andra bebisar i Elliots ålder "IRL"!
Ha en skön torsdag hörrni!
Tjoho!
Idag var helt okej; det blev fika med två av tjejorna på Waynes Coffee (vi satt ute för första gången i år, underbart! Bra för barnvagnar också, hihi) och provsmakade och bedömde scones på eftermiddagen.
Helsike vad gott det var med scones - har nog inte ätit det på år och dar, och helt glömt bort hur barnsligt smaskigt det kan vara!
Bredde på en massa smör och glufsade i mig. Haha. Roligt förresten hur de flesta av mina "gravid-sug" fortfarande håller i sig såhär 3 månader efter...
Älskar fortfarande fett och smör och såser, det är liksom som om jag upplever en helt ny dimension av smaker och aromer som jag inte gjort tidigare i livet.
Helt sjukt egentligen, jag som typ haft SMÖR-FOBI ända sedan jag var liten (minns hur jag smusslade bort smörgåsar som andra brett åt mig, eftersom det alltid var för mycket smör på, haha)... och nu kan jag fläska på med hur mycket som helst. Nästan groteskt egentligen.
Men men, amningen spelar väl kanske in sin roll, kroppen behöver ju faktiskt energi för TVÅ numera ;) (även om det är en väldigt liten person! Tihi)
Imorgon blir det föräldragrupp (äntligen!) och därefter så styr vi kosan upp till norr med bilen. Weeho!
(Förresten, ni erfarna mammor därute - hur brukar det egentligen vara på föräldragrupperna? Är det bara mammorna, eller brukar männen också komma? Med tanke på att det ofta är mitt på dagen mötena hålls... ;))
Weii, nu har 7-Eleven börjat med den smarriga yoghurt-mjukglassen för i år. Ett vårtecken om något :)

Tog en skön promenad imorse idag, Elliot och jag. Solen verkligen strålade och jag blev riktigt svettig trots att jag bytt till tunna vårjackan...
Man var tydligen inte ensam om att njuta av det fina vädret eftersom jag såg barnvagnar vart jag än gick. Hihi, jag börjar så smått tycka det är riktigt mysigt att vara föräldraledig, och utbyta trötta blickar i samförstånd med de andra mammorna på gatan.
Att det dessutom råder en ovanlig babyboom i år är det ju ingen tvekan om; en MASSA personer i min bekantskapskrets är plötsligt gravida och som sagt: vart man än vänder blicken ute så ser man en barnvagn eller gravidmage :)
Har precis ätit lunch och dessutom smaskat lite på en smörkrans som jag köpte för halva priset på Liselott's Hembageri. Så fort jag ser en "rea"-skylt eller annonsering om frysrensning så blir jag som tokig, haha, nästan oavsett vilkn affär det är ;)
Me loves bargains!
Tjosan. Då var påskhelgen strax över, och vardagen tar vid igen. Jag vet inte, men visst är det ändå lite skönt på nåt sätt? (Okej. Jag jobbar inte. Jag borde egentligen inte ha nåt att säga till om, men...) Ledidghet opch högtider är alltid underbart välkommet och mysigt, men efter några dagar känner man sig typ uppsvullen av all mat och godis och att gå omkring på tomma gator med stängda affärer. Eventuellt löka i soffan med halvtrista program på TV.
Jaja, I-landsproblem så det skräller om det, men nu är i alla fall jag mätt och belåten på "helg" och ser fram emot morgondagen med fart och fläkt, rutiner och vardag. Idag fick vi snabb-besök av några vänner till K, samt strosade runt och handlade lite mat och grejer. Efter en raid i asiat-butiken har vi nu skafferiet fyllt med nudlar, dumplings och annat göttigött. Och förpackningarna ser ju så mycket roligare ut än på vanlig "svennemat", hehe!
Försökte ta lite "mamma son"-bilder, haha, lite svårt när grabben rör sig heeela tiden och dessutom envisas med att suga på sin hand hela tiden ^^
.jpg)
Hoppas ni haft en härlig påsk, gott folk.
Själv är jag hyfsat nöjd, i alla fall med det fina vädret, "ledigheten" (alltså för K) och trevligt umgänge igår.
Dagarna går och man blir mer och mer förbluffad över hur snabbt det går med utvecklingen hos de små liven.
Gång på gång upptäcker man saker som Elliot lärt sig som inte fanns där för bara några dar sen. Exempelvis har han ju börjat gripa efter saker riktigt medvetet, och han träffar rätt också, istället för att typ råka slå sig själv i huvudet med handen, hihi.
Omvärlden verkar över huvud taget intressera honom allt mer. Så fort jag lutar mig närmre för att prata med honom börjar han fäkta med armarna och klämma på min näsa, mun och haka. Så jäkla häftigt! (Sedan tycker ju inte alltid omgivningen att dessa små framsteg är lika intressanta att prata om, men det har jag full förståelse för, hihi)
DOCK så är det nog som sagt så att Elliot befinner sig i en liten tillväxtperiod just nu. Vissa stunder skriker han som en förbannad, och inget, inget kan få honom lugn. Man får nästan panik ibland och vet inte om det kanske är nåt FEL denna gång - han låter ju så HYSTERISK!
Dessutom - jag vet inte om det beror på de där amningshormonera, eller mina även i vanliga fall känsliga nerver - jag blir helt matt så fort jag hör bebisskrik och hela min kropp liksom faller ihop. Sådär svimfärdig nästan.
Jag blir lika förbannas och förtvivlad varje gång; jag vill ju HJÄLPA Elliot och trösta honom, inte tappa alla krafter och typ vilja dö!!
Har också svårt att förklara detta tillstånd för andra, och K verkar ibland tro att jag bara är en smula "lat", haha... men som sagt, det är verkligen nåt skumt fysiskt som händer i min kropp när Elliot skriker.
Just nu sover lillplutten dock.
Så himla ironiskt, varje gång han somnar faller en sten från hjärtat och man kan äntligen slappna av - men så kommer man på sig själv att redan efter en stund sakna honom... och bara vill att han ska vakna igen.
Lilla busunge, vad skulle jag göra utan dig?
.jpg)
Hejsvej!
Åh, vilken underbart vårig solig lördag. Helt jäkla lovely.
Har tagit hela två promenader med vagnen, handlat lite saker (däribland en hallmatta som drar åt sig fukt, att ha under barnvagnen...) och nu håller jag på att baka chokladmuffins, att ta med till fikan hos en tjejkompis i eftermiddag.
Ska bli mysigt att komma iväg lite, även om man alltid är små-nervös när det gäller att ta med Elliot och barnvagnen på lite längre utflykter. Men med gott mod går det nog bra :)
Ha en underbart skön påskhelg allihopa, oavsett om ni firar eller inte!
Oj, nu var det visst långfredag, hoppas ni alla har en fin sådan!
Det blir ju inget direkt "påskfirande" för oss men det är sjukt härligt ändå med lite högtidskänsla. Även om K har jouren på jobbet så är han förstås hemma och det blir som en extra lång helg, helt enkelt :D
Idag har vi redan hunnit ta en långpromenad med barnvagnen, det kändes riktigt soligt och härligt och doftade VÅR! Som man sett fram emot detta hela vintern, att vandra med lillen ute i vårsolen. Now we’re finally there ;)
Dock verkar Elliot just nu vara i en tillväxtperiod eller nåt (ni minns kanske att jag nämnde den kommande "12-veckorsperioden" för några dar sen).
Han har varit hemskt kinkig de senaste dagarna, inte ens mat gör honom lugn (vilket ALLTID funkat förr). Ibland skriker han som en besatt och man vet inte alls vad som är fel. Han tycks heelt förbannad, på nåt sätt!
Då är det faktiskt ganska skönt att man inte är ensam hemma för tillfället, det finns verkligen inget som får mig att må sämre än en förtvivlad skrikande liten bebis.
(Just nu sover han dock snällt i sin vagn, tänk vad tyst och skönt det kan vara i ens hem!)
Förresten. Den nya bloggen är så gott som färdig och ni som har lust kan ju förstås surfa in och tjuvkika lite.
Fortfarande håller jag på att överföra gamla inlägg, pilla med designen osv., och jag kommer nog fortsätta uppdatera här några dagar framåt iallafall.
Samma inlägg kommer dock synas även där, så det kan ju vara en bra idé att börja ändra bokmärken och sådant om ni vill hänga med i "flytten" :)
Adressen är helt enkelt trasslet.se
Såå, nu ska jag mumsa lite på ICA Maxi-godis i form av havrebollar och och kokos doppat i choklad (typ det enda lösgodiset jag gillar) och dricka kaffe.
Ha en glad påsk y’all!
Åh, jag blir nästan tårögd!
Håller ju som sagt på att gå igenom och överföra alla mina gamla inlägg här på bloggen till den nya.
Och just nu är jag mitt uppe i juni, och bläddrar igenom det jag skrivit då jag nyligen fått graviditeten bekräftad.
Då allt var så nytt, ofattbart, läskigt, spännande.
Det här inlägget var det första jag skrev om att jag väntade barn:
28 juni 2009
Oj, vad säger man.
Trodde väl inte det skulle bli så här. Hade någon sagt till mig att jag på min 21:a födelsedag skulle vara gravid i 10:e veckan - för några år sen eller för bara ett halvår sen - hade jag skrattat.
Det är lätt att se andra omkring sig bli gravida, det är ju självklart roligt och vackert och häftigt, och det är lätt att föreställa sig själv någon gång i framtiden eventuellt med barn...
Men att helt plötsligt befinna sig mitt i det - utan att alls ha förberett sig mentalt - är något helt annat.
Det är läskigt. Men - därmed inte sagt att det inte är underbart.
Ja, det låter som en otrolig klyscha, men det känns som att en del av mig på något sätt väntat på det här i hela livet, som en slags pusselbit som saknats. Kan inte förklara det bättre än så.
Att ta beslut är alltid svårt, om det så gäller val av latte på café-menyn eller tidning i tidningsstället. Och detta är ju inte något litet beslut direkt. Men, jag har bestämt mig för att gå igenom detta med hull och hår och helt enkelt ta livet som det kommer.Kanske är det detta jag måste lära mig en gång för alla, att helt enkelt prova att kasta mig in det som känns rätt och följa magkänslan, istället för att fundera över alla "borden" och "måsten".
Men, självklart känns allt det här fortfarande mest som en dröm. Ett lustigt skämt.
Kan inte undgå att fnissa då jag köper boken "På smällen - från A till Bebis" eller registerar ett medlemskap i Allt för Föräldrar på nätet.
Herregud, JAG? Gravid - mamma - barn? Vem hade kunnat tro DETTA?
Well, har ju trots allt gott om tid på mig att vänja mig vid allt det omvälvande och fantastiska i situationen. Få det att smälta in och kännas verkligt.
Å andra sidan går ju tiden också ofta läskigt snabbt. Knappt har man väl hunnit blinka så kommer antagligen the magical day, 12:e januari.
Eller när lilla X nu behagar titta ut.
...................................................................................
Helt svindlande att läsa mina egna tankar såhär i efterhand, jag ryser verkligen! Kan inte fatta att jag faktiskt tagit mig hela denna långa vägen, från plusset genom de lååånga veckorna och alla fantastier och undringar, fram till den här livs levande spralliga bebisen. Som heter Elliot och känns totalt självklar och naturlig i min tillvaro. Så sjukt hur snabbt man "vänjer" sig vid tillvaron. Och hur mycket som kan förändras på knappt ett år.
Tjohäj.
Puh, det tar sin lilla tid att trixa och fixa allt som man vill ha det... Blir alltid lika besatt när jag håller på med ett nytt projekt/hobby/uppgift. Gräver ned mig liiite för djupt, och det är ju ofta inte ens nödvändigt.
De senaste dagarna har jag på mina lediga stunder (de sällsynta tillfällen då lilla E sover, hihi) pillat på min nya blogg som snartsnartsnart är klar. (Yepp, jag bestämde mig tillslut)
Bland annat ska alla gamla inlägg överföras härifrån, vilket innebär en nostalgi-tripp utan dess like.
De allra äldsta grejerna här är ju trots allt bara drygt ett år gamla. Men det är lustigt hur mycket som hunnit ske sedan dess, och hur mycket som man snabbt glöms bort.
Sitter och småfnittrar lite för mig själv när jag läser alla gamla inlägg. Har en tendens att låta som en pårökt duracellkanin när jag skriver.
Fördelen med att man glömmer så fort är ju förresten att det blir lite extra roligt att "återupptäcka" saker man skrivit om.
För preciiis ett år sen, till exempel, hade jag tydligen tillbringat kvällen med att sitta och böla åt filmen "Darling". Samt upptäckt och lagt upp en underbar video med Utada Hikaru (som i och för sig fortfarande är bra). Se där.
Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig snarast möjligt. Bort med vardag, fram för påskhelg som enligt mig börjar imorrn (halvdag för K som kommer jobba hemifrån förhoppningsvis ;D )
Pösspöss!
Har du "dålig mamma-genen"? (aftonbladet.se)
Haha, det var en lite rolig artikel. Kanske stämmer det, kanske inte, men det är väl ändå samhället och tiden vi lever i som definierar vad en "dålig" mamma är...?
Att det finns så värst många mammor som har anlag för att misshandla eller döda sina avkommor tvivlar jag dessutom starkt på.
Tja, så var det onsdagsmorgon här, och det slog mig att det ju är skärtorsdag imorgon. Humhum. Inte för att jag "firat" påsk på flera år, men det blir väl en mysig sorts känsla ändå antar jag.
Plus att K är lite extra ledig och det är ju alltid trevligt. (Han har dock jouren hela påskhelgen, vilket förhindrar eventuella utflykter och träff av familj och släktingar...)
Hittills har jag hunnit med att ta en morgonpromenad med barnvagnen. Eller nja, runda kring kvarteret skulle jag man väl snarare kalla det. Hehe.
Grabbade åt mig en Metro-tidning, kände att man kanske skulle uppdatera sig om vad som hände i omvärlden...
Upptäckte då att "Anna Anka söker assistent" börjar ikväll! Tihi, det gick snabbare än jag trodde...
Jag ingick ju i en "bedömningsgrupp" av programmet för några veckor sen, och fick alltså tjuvkika på programmet och tycka till om klippning/vinjett m.m. Trodde dock det skulle dröja ett tag innan de drog igång det på TV.
Så mycket kan jag i alla fall säga att det var rätt så roligt, och jag kommer definitivt titta ikväll :D

Den omtalade bruden. Som ju är ganska så underhållande trots allt.
(Bild: TV3)
Tjo. En seg, lite meningslös dag har passerat, känner mig ganska slut både psykiskt och fysiskt. Kan typ bero på att jag promenerade runt halva stan med vagnen, haha, eller bara mitt allmänt låga blodtryck (som bekräftades på återbesöket hos barnmorskan).
Hm, vad ska man göra åt lågt blodtryck? Överallt finns massa tips och rekommendationer för dem med högt blodtryck. Och visst, det är väl "farligare" medicinskt sett, men att gå omkring med matthet och svimningskänslor är inte heller så jäkla skoj.
Nej usch, ska nog gå och lägga mig extrem-tidigt ikväll och bara hoppas på att det ska bli en ny dag istället.
Den sista tiden har jag knappt hunnit läsa i böckerna om allt vad som händer i spädbarnsutvecklingen.
Inte för att man nödvändigtvis ska tro blint på alla ord (och så är ju alla barn indivudella förstås), men det kan ju vara skoj att se vad som möjligen pågår i deras hjärnor och kroppar just för tillfället.
För händer saker, det ser man ju att det gör. Och allt går ju så snabbt att man knappt hänger med ibland, och än mindre hinner läsa om det i böcker och guider.
Enligt "Växa och upptäckta världen" (av Frans X. Ploij och Hetty van de Rijt) är det snart dags för ett nytt stort utvecklingssprång; det vid 12 veckors ålder.
Elliot blir 11 veckor om några dagar så det kan alltså snart vara dags.
"Du kanske minns att en av de stora fysiska förändringarna som inträffade vid åtta veckors ålder var att barnet började amvända sina armar och ben för att slå till mot eller sparka på föremål. Dessa tidiga fäktande röresler såg ofta komiska och marionettliknande ut, Vid tolv veckors ålder håller dessa ryckiga röresler på att förändras. Likt Pinocchio är barnet redo att förvandlas från docka till riktigt barn".
Låter ju spännande! Och visst har det varit en av de tydligaste förändringarna senaste veckorna, att Elliot är mycket mer intresserad av omvärlden och ska "ta" på allt. Låter coolt att han snart kommer bli änu mer medveten och förfinad i röreslerna. Som sagt, man hinner knappt glädjas åt varje nytt framsteg innan det kommer ett nytt!
Enligt denna bok föregås ju också varje sånt här utvecklingssteg av en riktigt jobbig skrik- och klängperiod. Hm, får se hur det blir med den saken. Kan ju vara skönt att veta att det är för ett gott syfte i såna fall ;)
Hejsvejs! Då var det måndag igen. En solig sådan. Jag har tagit en prommis med Elli-belli och sitter för tillfället med Ellie Goulds nya album i högtalarna. Riktigt soliga och fina låtar!
Grabben sover bredvid mig och jag ska väl fixa nån vettig lunch till mig själv snart. Har aldrig nån aptit vid den här tiden på dagen av nån anledning, men det är väl alltid så att man får passa på medan gullet sover, hihi.
.jpg)
I eftermiddag blir det nån provsmakning-grej så Elliot får ha lite quality-time med sin pappa nån halvtimme.
Eller vänta nu, barn får ju inte lämnas ensamma med män enligt den där forskar-tanten på nyheterna... hahah. Man tror ju knappt hon är på riktigt.
Ha en finfin start på veckan you guys!
Alltså jag älskade de här videosarna back in the days.
Hjärndöd internet-humor à la tidigt 2000-tal när det är som bäst.

OH-MY-GAWD.
Så fort jag såg annonsen om nya Peanut Butter Cookie Dough från Ben & Jerry's förstod jag att detta måste vara den perfekta Tova-glassen, den som man väntat på i hela sitt liv typ.
Jag ÄLSKAR jordnötssmör. Jag ÄLSKAR kakdeg. Och jag ÄLSKAR såklart Ben & Jerry's. Kan det bli bättre?
Beach 2010, go fuck yourself.

Sitter och bläddrar i Ivan Rodics, även känd som Facehunter, nya bok. Älskar känslan av glossiga nya böcker eller tidningar, vill bara supa in doften och de vackra bilderna.
Även om mitt modeintresse typ har ruttnat bort (tja, det var väl mest i högstadiet jag var sådär sjukligt besatt och satt och plöjde igenom Vogue-tidningar från hela världen) så tycker jag fortfarande det kan vara sjukt inspirerade med folk som har stil. Och då menar jag inte typ fjortis-modebloggar-stil ("hej, jag kombinerar tunika och tights, vilket geni jag är") utan de som verkligen står ut från mängden. Som slänger ihop en klockren mix av material, färger och strukturer och bildar ett slags konstverk på sin egen kropp. Alla de som vågar, på det sätt jag aldrig själv kommer våga.
Och sådana människor finns det gott om i Facehunters bok. Runt hela världen har han farit och plåtat vanliga människor på gatan; alltifrån bohemer till high street-fashionsnobbar.
När jag bläddrar i boken känns det nästan som man känner doften av New York eller Amsterdam, en liten gratis tur runt världen och alla coola katter som finns därute.
Ett underbart sätt att drömma sig bort för en utsliten nybliven mamma med urblekta kläder och oborstat hår. (Tja, det kanske är en stil i sig)


Solen fick för sig att titta fram idag, det gillas! Fredag. Och nyligen löning, för det arbetande folket, thehe.
Själv är jag i alla fall glad att det rullar in lite pengar från skatteåterbäringen i år, ganska perfekt när man nu inte har världens största föräldrapenning.
Tog en morgonprommis med lillplutten i rask takt, och är nu ganska slut (haha, underbar kondis man har). Det blev en tur till Stureplan och besök på mitt gamla jobb. Umgicks lite med min kära gamla espressosmaskin, och visade såklart upp guldklimpen för kollegerna.
Typiskt att man nu saknar jobbet smula - jag som de sista veckorna bara lääängtade efter att få sluta. Men, det är väl typiskt människan, att aldrig vara riktigt nöjd.
Sitter nu och äter nån god gegga med spenat, kikärter, linser och grillad paprika. Var faktiskt riktigt sugen på grönsaker idag. Man får väl utnyttja tillfället, om man säger så.
Hoppas ni har en super-duper-fredag allihopa!
.jpg)
I miss this!
Tjoh!
Ett ganska meningslöst inlägg, jag varnar er alltså. Men ibland vill man helt enkelt skriva fast man inte direkt har någon anledning.
Sitter just nu och har det ganska gott, lille Elliot sover bredvid mig och K pysslar med att sätta ihop en garderob (nej, vi har inte haft någon hallgarderob sen vi flyttade in i oktober).
Dagen innebar lite trevligt sällskap och en skön frisk promenad, trots det gråmulna vädret.
Lämnade ett mindre trevligt blodprov (sköldkörteln som vanligt) vid Odenplan och känner mig nu lite ömklig med plåster på armen. Fast man borde väl vara van vid det här laget, höhö.
Min middag blev en dunder-smaskig grillad panini med tonfisk & ägg, från caféet i Västermalmsgallerian. Var helt enkelt tvungen att unna mig nåt idag, och det är ju ett av de få ställen där man smidigt kan gå in och köpa något med barnvagnen ;D
Ska snart kika på Halv 8 hos mig (våran myspysiga kvälls-rutin), dricka en kopp rooibos och glutta i nya Damernas Värld som kom idag. Har ju alla mina korsord i Hemmets Journal också, hahaha. Ja, så svårt är det iallafall inte att hitta på tidsfördriv när man är mammaledig :)
Har ju dessutom alltid varit en ganska lättroad person... Sällan blir jag uttråkad, problemet är väl snarare att det finns alldeles för MYCKET saker och för lite tid. Kanske beror det på min halvt isolerade uppväxt, haha, man lärde sig liksom att... roa sig själv ;)
Njuter iallafall över att jag inte har så många tider att passa numera, utan kan fördela mina dagsrutiner lite som jag vill (naturligtvis beroende på Elliots dagsform). Än så länge gillar jag det mammalediga livet.
Nu ska jag pussa på lille E som vaknat till lite. Ha en skön kväll alla fina!
Woho! Äntligen verkar vi ha börjat komma överens om vad lillen ska ha för andranamn. Hade skrivit en låång lista med förslag och skickat till K när han var på jobbet, haha, så han fick göra det slutgiltiga valet ;)
Att detta skulle visa sig vara svårare än valet av FÖRSTAnamn trodde jag inte... Men nu är det som det är, jag vill ha mer ovanliga namn medan K föredrar enklare traditionella (fast egentligen vill han inte ha nåt andranamn alls *skratt*)
Efternamn är redan bestämt sedan ganska långt tillbaka. K’s efternamn blir mellan-namn och mitt blir "officiellt efternamn" (hela den där skiten var också krångligare än jag trodde, jag hade för mig att man kunde ha BÅDA efternamnen lika mycket liksom... men jaja)
Annars har dagen varit hyfsat lugn och harmonisk dag. Har tvättat kläder och handlat lite mat.
Min syster kom över på eftermiddagen och Elliot fick utstå ännu en photo shoot och en snygg liten "spike-frisyr", haha.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Gillar att pilla på allt nuförtiden... inklusive syrrans långa hårman!
Åh, detta är ett exempel på något som förändrats på bara en DAG!
För första gången tyckte Elliot det var jättekul att vara i babygymmet och verkade totalt uppslukad av de små leksakerna där i.
Tyckte det var så gulligt när han klappade och petade på pingvinen hela tiden, som ni kan se i klippet :P
(Han passar också på att släppa en brakare mot slutet, om ni undrar vad det är som låter, haha!)
Måste förresten skaffa en riktig videokamera, lite tragiskt om det enda vi har
från hans uppväxt är mina halvkassa klipp från mobilkameran :P
Tjohej. Dagens lång-promenad avklarad; jag och lilleman tog en tur ned på stan och gluttade på lite allt möjligt.
Åt supersmarrig lunch på Hötorgshallen: de gudomligt goda och prisvärda turkiska burgarna med spenatbiff, kronärtskocka och massa gojs.
Mätt och belåten!
Köpte även ekologiskt rooibos-te i samma saluhall.
Kikade sedan lite på bokrean som nu stoltserar med halva reapriset-skyltar. Gjorde mig ett riktigt bra fynd, tycker jag: boken "Klassiska kakor på nytt vis" av Mia Öhrn.
Mia är, tillsammans med Leila och Nigella, drottning i bak- och kokboksvärlden enligt mig. Alltid lika smaskiga och underbara ingredienser, och de kör sitt race och har alltid en massa roliga idéer och klockrena kokböcker. Skönt befriande från allt kalori-tjafs och diet-besatthet. Dessutom brukar de förespråka att saker ska vara enkla att göra, vilket jag gillar starkt!
Har bläddrat lite i boken (som endast kostade 29 spänn) och funderar på att göra "Toscakaka med fiber och frön", en typ... lite nyttigare variant av toscakaka. :D
Elliot ligger och jollrar och har sig i babygymmet. Nu ska jag fixa kaffe!
Sitter och bläddrar igenom det digra arkivet med Elliot-bilder i datorn.
Åh herregud, det är först nu man inser hur mycket han faktiskt förändrats på drygt 9 veckor. Och, i och för sig, bara det faktum att han funnits i hela 9 veckor känns helt otroligt!
Det är så sjukt alltihop, jag kan inte bestämma mig för om tiden har gått långsamt eller snabbt.
.jpg)
En nyfödd liten plutt... med alldeles för stor body, haha!
Och notera att han ser mycket mer kinesisk ut där ;)
.jpg)
Här var han några veckor gammal...
.jpg)

Sådärja. Det var inte alls så farligt med efterkontrollen.
Bara trevligt!
Man blev nästan nostalgisk när man kom in i min gamla barnmorskas rum igen; tänk alla gånger jag suttit där och sett gravidveckorna passera, lyssnat på bebbens hjärtslag, pratat inför förlossningen... Kan inte fatta att jag faktiskt NÅDDE DIT, till den efterlängtade dagen. Att det otroligt nog kom ut en bebis ur mig också...
Som alla andra ville barnmorskan fascinerat höra om min förlossningshistoria, och hon tyckte det var såå kul att få kika på Elliot. Vad roligt jobb det måste vara egentligen - att först få följa alla gravida, och sedan plötsligt möta dem utan gravidmagen och med bebisen på "utsidan" istället!
Vi sammanfattade litegrann och hon hälsade oss välkomna tillbaka när det var dags för ett syskon. Ha, ha...
Och sedan gick vi ut genom väntrummet, och passerade alla gravida i sofforna som nyfiket glodde på oss och barnvagnen.
Minns ju hur man själv satt där förut och inte riktigt kunde förstå att det verkligen kommer en bebis efter graviditeten... en livs levande varelse att köra omkring i barnvagnen med.
K följde ju med, och sitter nu i vardagsrummet och jobbar hemifrån. Jag lånade hans åkkort och åkte en sväng till Östermalm och shoppade lite Nespresso-kapslar till kaffemaskinen.
Känns alltid lika knäppt att gå ut utan barnvagnen, och tänka att folk antagligen ser mig som vilken ung tjej som helst. Inte som gravid eller småbarnförälder :) Skum nog känner jag mig lite vilsen i den rollen, nu SER jag faktiskt mig själv som en mamma. Skumt hur anpassningsbar människan är egentligen; att något så omvälvande som att få barn ändå kan kännas så naturligt.
Oj, vilket långt inlägg det blev, jag måste nog lära mig att vara kortfattad haha. Hoppas ni har en skön måndag, själv är jag på ganska bra humör tack vare solen, kaffet och lille Elliot såklart :)
Ciao!
Så var det ännu en ny vecka. Fascinerande. En ganska bra morgon i allafall, solen strålar in genom fönstret och det ser ut att vara typ mitt på dagen fast det bara är morgon.
Elliot sover fortfarande i sängen... eller nej, precis NU började han gnälla lite. Tehe, och jag som just fixat te och tänkte njuta av en lugn stund...
Helgen har varit bra. Dim sum var jättegott och trevligt, och som vanligt när vi är bland massa folk så är det ju andra som kan "ge honom uppmärksamhet" så man själv kan äta i fred en stund :)
På eftermiddagen fick vi snabb-besök av K’s pappa, Elliots farfar alltså. Vi ska verkligen försöka kämpa för att alla i släkten på den sidan ska prata kantonesiska med Elliot, så han får lära sig... hehe. Kanske kan jag också få lära mig lite på kuppen?!
I söndags gjorde vi inget speciellt mer än att mysa hemma och "storhandla" mat på Vivo. Måste lära oss att storhandla mer, nu när man är en riktig family, haha!
Idag blir det efterkontroll hos barnmorskan. Gah, är lite nervös för det faktiskt. (Löjligt att man har fött ett barn och oroar sig för DETTA, haha) Har ingen riktig koll på vad som ska "kontrolleras", men iallafall lär det väl bli skoj att få återse min gamla barnmorska... nu med lilla pyret UTANFÖR magen ;)
På återseende!
Mm, ni som känner mig vet att över hälften av det jag brukar baka är... vit kladdkaka. typ det enda som aldrig misslyckas. (Även om vanlig kladdkaka/mudcake också står sig starkt i konkurrensen ;))
De vita kladdisarna (jag brukar oftast göra dem i muffinsform) går helt enkelt åt väääldigt snabbt här hemma (inte minst eftersom K brukar käka dem typ till frukost), och det går ju jädrigt snabbt att slänga ihop också.
Här är det recept jag brukar göra, om ni inte provat vit kladdkaka förut:
100 g smör150 g vit choklad
2 dl socker
2,5 dl vetemjöl
150 g Kesella ELLER 2 ägg (Blir lite extra syrligt och smaskigt med Kesellan tycker jag, och schysst om man inte har ägg hemma)1 msk vaniljsocker
1 krm salt
1 msk saft från pressad lime eller citron
Smält smöret och chokladen (enklast i mikron, se till så chokladen inte bränns bara!). Blanda i en bunke sockret och kesellan (eller äggen) tills det blir pösigt.
Blanda sedan i smör och choklad-blandningen. Tillsätt citron/lime-saft, mjöl och salt. Blanda tills det blir en någorlunda slät smet.
Häll i en form med bakplåtspapper (eller insmord med kokos) eller klicka i ca 10 muffinsformar.
Grädda i 180 grader i ca 20 minuter. OBS! Håll koll på tiden, det ska bli KLADDIGT!
Idag stoppade jag dessutom i några hallon i varje muffin. Blir liksom extra gott med nåt syrligt till. Bon appetit!
![]()
Åh, så var det helg igen! Underbart. Lite paus från de där vanliga vardagsrutinerna, som jag på ett sätt vant mig vid nu.
Visst är det mysigt att vara ensam hemma med sitt barn på dagarna, men det är ju trots allt ganska utmattande för det mesta.
Men helgerna innebär lite mer mys och vila eftersom K är ledig, och ibland roliga händelser och träff av släkt och vänner.
Idag ska vi till exempel käka dim sum (kinesiska smårätter) på ett ställe i Gamla Stan, tillsammand med ett gäng kompisar och K’s släktingar. Det är nåt av det godaste jag vet och jag har verkligen längtat :D
När det gäller "vanliga" restauranger känns det inte som man på långa vägar vågar ta med sig lillplutten ännu, men fördelen med dim sum-restauranger är att de ofta är ganska stökiga och fyllda med folk och barn, så det blir inte så farligt om ens egen bebis skriker ;)
Hoppas allt folk därute har en riktigt skön lördag, och njuter av det härliga slutet-av-mars-vädret :D
Ciao!
Goood morgon!
Såhär sitter vi just nu, Elliot är på toppen-humör och gurglar och ler för fullt. Så himla roligt när jag pratar lite löjligt med honom, och så "svarar" han i form av en lång ramsa ljud och små tjut. Har en känsla av att den här gossen kommer prata tidigt, haha.

Annars känns det som det hänt ganska mycket med honom den senaste veckan. Måhända den där "8 veckors-perioden" som man kan läsa om i den där fabulösa spädbarns-boken?
Han känns så mycket mer nyfiken och "medveten" än förut, och som sagt känns det som han försöker kommunicera så smått. Inte bara sova, äta, skrika alltså, vilket känns underbart!
Har sett att andra barn i den här åldern ofta griper efter saker och "upptäcker sina händer och fötter". Tror inte riktigt Elliot är där ännu, han är fortfarande extremt ointresserad av babygymmet till exempel. Men alla barn är ju självklart olika och utvecklas i olika takt, och kanske har Elliot ärvt sin morsas kassa motorik, haha...
Haha, komiskt? Nu verkar det som att Metrobloggen vill straffa mig för att jag snackade lite skit i förra inlägget ;P För tillfället går det inte ens att lägga upp BILDER. Håhåjaja...
Jaja, får väl hitta på nåt annat roligt istället då.
Dagen har varit ok. Men alla dagar ser mer eller mindre likadana ut, på gott och ont. "Ont" för att jag nästan kollapsar av utmattning de flesta kvällar, och "gott" för att det trots allt är ett ljuvligt lyxigt jobb att få umgås med sitt barn hela dagarna och följa utvecklingen in i minsta detalj.
Och det är ju först när man ser tillbaka som man inser hur snabbt det faktiskt gått!
Från de där allra första dagarna, då Elliot bara låg som ett hjälplöst, skrynkligt knyte, sådär spädbarnsaktig och pytte-liten. Till nu, när han framstår som en mycket mer självständig varelse, en kaxig liten krabat som sprattlar livligt och skrattar åt sin omgivning.
Och det har ju ändå bara börjat!
Ojoj, det är så sjukt spännande alltihop. Tänk att få följa ett LIV från starten... det är fantastiskt! Och värt allt det pissigt jobbiga, faktiskt.
Hm, har rådit lite torka på bloggen på sistone. Är ganska tom i huvudet också. Lustigt hur "grötig" hjärnan blir som nybliven mamma (eller nja, inte så värst konstigt kanske - den ständiga sömnbristen och utmattningen gör ju sitt till det...)
Men även det där berömda oxytocinet har nog sin del i det hela. Amnings-hormonerna, you know.
Ofta när jag ammar blir jag en smula flummig och skönt rofylld, samtidigt som kroppen kan bli totalt orkeslös och okoordinerad... Lite som en drog, hah.
Tyvärr har även vissa saker fallit bort helt i mitt huvud. Jag som brukar vilja ha kontroll över tillvaron, grr. Missade ju bland annat min första föräldragrupps-möte förra veckan. SUCK! Hade ju varit skoj att få se några andra bebisar födda samma månad som Elliot. Nästa träff är i april... känns som en evighet dit.
Usch, känner mig ganska trött och less på en hel del saker just nu. Funderar starkt på att byta till en ny blogg. ENBART på grund av att Metrobloggen verkar gräva sin egen död; med alla skumma tekniska fel och att BILDERNA OFTA BLIR HELT F*CKED UP. Stör mig också att man knappt kan ändra på designen själv, grrr.
Iochförsig verkar ju alla bloggportaler ha nåt jobbigt över sig. Blogg.se beter sig ofta jätteknäppt när man ska kommentera hos folk (som det berömda "skriver-en-lång-kommentar-och-sen-försvinner-allt" på grund av tekniskt fel). Blogspot har lite skum layout enligt mig. Wordpress är rätt nice... men blir sån "o-snygg" adress på bloggen tycker jag, haha.
Jaaaja, intresseklubben antecknar, ska sluta tjöta nu och försöka göra några viktiga ärenden medan lilla E sover. Bye for now!
[update] Förresten, kolla vad jag hittade! Svt-artikel: Nässprej med oxytocin kan tydligen lindra social fobi. Haha. Sa ju att detta är starka grejer ;)
Hola!
Har äntligen fått Elliot att sova en stund. Otroligt vad sällskapssjuk grabben är, man kan gå runt med honom hur länge som helst och han är lugn och underbar och/eller sover jättedjupt, men så fort man lägger ned honom lite försiktigt så märker han det direkt och börjar galltjuta...
Tog en prommis med barnvagnen på morgonen, och på hemvägen fick jag syn på en sak i fönstret till asiat-butiken på vår gata. De hade extrapris på cup noodles-burkar med risgröt!
Mm, varm, len risgröt är en av mina absoluta favoriter från Hong Kong-vistelsen i somras. Något som jag verkligen saknar här i Sverige! Åt det till frukost varje dag där borta, och jag skulle gärna göra det här också om det fanns lite mer tillgängligt...
Blev riktigt exalterad och köpte två burkar, varav en ska provas strax. Kan ju knappast vara lika gott som den "äkta varan" i och med att det är pulverform. Men förhoppningsvis kan det tillfredstsälla mina Hong Kong-saknande smaklökar en smula iallafall...
.jpg)
Idag var det två månader sedan vår lilla grabb kom till världen. Minns alla som sa till mig "Ta till vara på den första tiden, den kommer gå såå fort!". Nu börjar jag förstå vad de menar. Om två månader svischar förbi så här snabbt, kommer det väl inte dröja länge innan Elliot börjar skolan och liknande...
Tänk, att vårt lilla knyte kommer bli en fullfjädrad liten människa med en egen PERSONLIGHET, vilja och åsikter...
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Aldrig i mitt liv har framtiden verkat så oviss och spännande som nu. Vadå? Du kommer ju vara "fast" med ett barn cirka 20 år framåt, kanske någon påstår, men jag ser det inte så.
Tvärtom kommer ju tillvaron fyllas med en massa överraskningar och moment som är totalt nya för mig. Jag bär på en massa frågetecken och undringar. Och det känns alldeles pirrigt och overkligt att tänka att de faktiskt kommer på svar en dag.
Elliots framtid, hur kommer den bli? Hans personlighet, utseende, skolgången, kompisar... hur kommer det kännas för mig att gå på föräldramöten och prata med lärare, det känns ju som NYSS jag själv var skolelev och lärde sig läsa och skriva.
Ja, det känns helt hisnande att tänka på alla dagar och moment som ofrånkomligen kommer inträffa i livet som förälder. Det är en sak att vara nybliven spädbarnsmamma, en annan att tänka på alla kommande år med ett dagisbarn, en skolpojke, en tonåring, en VUXEN son...
Men man kan ju inte göra mer än att ta en dag i taget.
En sak som dock ligger relativt nära i framtiden, faktiskt, är ju frågan om vad JAG ska göra efter mammaledigheten. Det känns ganska avlägset nu, men dagen kommer ju komma. Förr eller senare.
Sitter därför just nu och kikar runt på distansutbildningar.
Tanken är att jag ska antingen påbörja en utbildning, kanske på halvfart eller liknande, medan jag är mammeledig, eller läsa in några kurser som behövs till behörigheten.
Det är verkligen en djungel av olika utbildningar och program där ute.
Och jag som är så intresserad av mycket, VAD ska man välja? Ska jag ta något som verkar roligt och engagerande för stunden, eller ska jag försöka tänka "praktiskt" och fundera ut vad jag vill ägna mig åt i mitt yrkesliv, eventuellt vad som "behövs" på arbetsmarknaden?
Usch, vilka jobbiga val.
Ska fortsätta glutta runt lite, med Elliot i famnen, han är ganska kinkig just nu.
Puss och hej!
Älskar musik och låtar med underbara, vackert sprittande melodier, oavsett vilken genre det handlar om.
Sådant jag blir glad av helt enkelt.
Här är en sådan liten pärla, från år 2008:
Lördagen var riktigt trevlig och lagom fylld av händelser, jag vågade ju mig bland annat ut på stan med Elliot och fikade med ett gäng tjejkompisar. Jättemysigt, och vi höll oss kvar i nästan 3 timmar.
Bland annat så träffade vi Jenny och hennes 6 månaders-dotter Kimberly. Skitroligt, det var ju nästan första gången som Elliot "träffade" ett annat barn, och jag tycker det var jättespännande att se hur mycket sopm händer under 4 månader som skiljer sötnosarna åt :) Tänk, redan i sommar kommer Elliot kunna gripa efter massa saker, smaka "riktigt" mat, och sitta helt själv...
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Elliot var på gott humör och tycktes nyfiken på den livliga cafémiljön... men somnade till slut i min fina vän Lumas famn, hihi :)
Idag har vi tagit en skön söndagspromenad längs Norr Mälarstrand. Åh så fint det var att se ut på den glittrande isen, blå himlen och alla helg-strosande människor på promenadvägen. Det får bli fler sådana barnvagns-prommisar där i vår tycker jag, det blir alltför lätt att man annars bara går den "vanliga" trista rundan runt kvarteret liksom...
Åh, en härlig dag! Har precis varit på stan med K och lillplutten, och vi gjorde ett mycket trevligt inköp på Åhléns :D
Äntligen kan man promenera utan att frysa häcken av sig, eller oroa sig för snöras från taken...
Har ammat Elliot och ska nu till stan igen - denna gång för fika med några tjejkompisar. Har hittat ytterligare ett barn- och barnvagnsvänligt vänligt fik, vilket är ett måste nuförtiden haha.
Ska bli skoj!
Åh, vilken duktig, men stressig dag.
Spenderade eftermiddagen i en lokal vid Hötorget för en marknadsundersökning (japp, ännu ett av mina "extraknäck" - så gott det nu går att ha dem nu som nybliven mamma).
Det hela pågick i drygt två timmar och det var första gången jag var borta från Elliot så länge. Nästan första gången jag var borta över huvud taget... Och det känns så jäkla tomt och konstigt! Och nervös var man. Stressen bara rev i mig mot slutet, ville bara att undersökningen skulle ta slut så jag kunde ringa hem till K och höra hur "allt hade gått".
Har ju äntligen införskaffat en bröstpump, och en flaska mjölk låg på lut hemma i kylen. Även om vi provat en gång förut (då Elliot slurpade i sig allt utan problem) så är det ju alltid lite pirrigt om det kommer "funka" när det väl gäller. Tänk om det inte skulle räcka, eller om han inte vill äta från flaskan... Nojiga tankar slår verkligen rot i ens skalle.
För en sekund blir man så medveten om hur totalt beroende ens barn är av mig. Bara mig.
Har dessutom sorterat massa tvätt och rensat bland "viktiga papper". Så, idag har jag känt mig ovanligt "effektiv" (fick t.o.m. en rejäl löprunda när jag skyndade mig till bussen för att komma i tid...) och bidragit lite till hushållskassan. :P
Även om det nog kommer dröja länge innan man på allvar kan (och vill) göra saker "på egen hand" så här, så känns det skönt att veta att det går att vara borta någon timme om det skulle krisa sig. Men som sagt, avslappnad är nog det sista man är i de fallen.
Nu är jag sjukligt trött, som vanligt, och ska nog lägga mig och försöka läsa några sidor i mitt roman-läsande som pågått i fleera månader nu. Varför passade man inte på att läsa ut den INNAN Elliot kom? Haha.
Har väl spelat sönder den några gånger, men faktum kvarstår: JJ är underbara. Är grymt nyfiken på deras nya album. Elliot verkar gilla de små struttiga fiol-ljuden också, haha.
Hm, varför blir man alltid så full av tankar på kvällen... Eftertänksamhetens och melankolins timmar.
Fast, nu är det ju inte så sent egentligen; inte som förr i tiden när jag kunde sitta upp till 3-snåret och bara surfa, grubbla, minnas...
Ens dygnstrytm har ju förändrats något.
Är så trött så ögonlocken håller på att falla igen, men kommer ändå på på 100 småsaker som jag bara vill göra innan jag går och lägger mig. Riktigt onödiga sådana. Fasen, jag som trodde man skulle bli riktigt tidseffektiv och förnuftig så fort man blev mamma, haha.
Kommer trots allt försöka tvinga mig själv ner i bädden snart - Elliot sover ju djupt, och det är banne mig bäst att passa på och utnyttja det.
Det var någon som frågade hur jag känner nu, angående förlossningen och det. Det har ju trots allt gått snart två månader.
Och visst, på det yttre planet mår jag nog skitbra. Kroppen är så gott som återställd, tillvaron med Elliot är fascinerande, och jag skrattar ganska många gånger varje dag.
Men visst kommer det ännu tillbaka obehagliga minnen och flashbacks. Ibland ren och skär ångest.
Litegrann är det som att pilla i ett sår; det går liksom inte att tänka på dagen och händelseförloppet utan att det svider en smula. Vilket gör att jag för det mesta undviker det. Måste liksom akta mig för att ramla för djupt i tankarna, och nästan lurar mig själv att gå omvägar dem.
Varför? undrar ni kanske. Allt slutade ju ändå toppenbra.
Men det är just de där svårdefinierade känslorna av skuld, overklighet, förvåning, misslyckande, ånger och tänk om-tankar som spökar.
Kanske också just det att jag inte vet hur jag ska känna kring den här händelsen.
Men usch, nu börjar jag ju grubbla igen, dags att göra avslut. (Fast detta kanske hade lite av ett terapeutiskt syfte i alla fall ;D)
Måste verka helt schizofren för er läsare. Ena inlägget sprallande glad, andra jobbigt djup och melankolisk. Fast det är ju just det som är jag, mwaha.
Imorgon är det torsdag och nästan helg, wiiho. Hoppas på fint väder och lättsamma, trevliga händelser!
Sitter här i "dator-rummet" (tja, Elliots framtida rum), med Lilleman halvsovandes i famnen.
Har fönstret lite öppet och de friska vårvindarna gör det lagom svalt och skönt här i rummet. Ser ut att bli en fin dag igen, yay!
.jpg)
Tog lite bilder på grabben för en stund sen. Nu när man upptäckt att han växer så himla SNABBT (både på längden och, tja, bredden :) ) inser man hur viktigt det är att faktiskt ta foton... hela tiden. Otroligt häftigt att jämföra mellan veckorna hur han utvecklas! Jag hade faktiskt ingen aning om att det gick så fort med bebisar. När min minsta lillasyster var liten tyckte jag det kändes som en evighet mellan varje "utvecklingssteg" (kändes som hon typ var ett år när första leendet kom, haha), men iofs kändes ju alltid tiden seeeg när man var yngre :)
Ska på BVC nästa gång på fredag, intressant att se hur stor Elliot blivit då. Shit, måste förresten hitta lappen med tiden om föräldragruppen, typiskt mig att tappa bort sådant...
Åh, kan man bli annat än glad av detta väder?
Det är nästan konstigt hur överrumplad man blir varje år när solen börjar titta fram och man känner doften av vår... Att det var så här underbart! Och äntligen lön för mödan efter den långa vintern.
Har sovit helt okej i natt (haha, som ni kanske märker så är det typ det som avgör om min dag blir bra eller dålig)
Elliot ligger bredvid mig och gör små gulliga tjut för sig själv... Han har varit SÅ glad idag, gjort små kiknande skratt-läten och "pratat" med mig med roliga små ljud.
Jag badade honom (efter att han gjort nr 2 för första gången på typ en vecka, hm) och det är så härligt att se hur lugn han blir av vatten. Och håret som nästan blir lockigt när det är vått, hihi. Ser ut som en litet troll!
Nu ska jag gå och hämta tvättlasset i maskinen, (dagens husmoderliga syssla, höhö.) Hoppas ni har en fin dag!
Åh, måste bara få dela med mig av receptet på den GUDOMLIGA brownie-cheesecaken vi gjorde i helgen. FIck med mig en bit hem till Stockholm, och jag lovar, den är verkligen to-die-for.
Kakan hittades på en Matklubben.se, men eftersom man måste vara medlem där så länkar jag istället till en annan blogg som publicerat receptet: http://matmedkarro.blogspot.com/2010/01/chocolate-chip-cheesecake-fudge-mudcake.html
Särskilt perfekt om man älskar kladdig kladdkaka lika mycket som krämig cheesecake. Som jag.
.jpg)