Aldrig i mitt liv har framtiden verkat så oviss och spännande som nu. Vadå? Du kommer ju vara "fast" med ett barn cirka 20 år framåt, kanske någon påstår, men jag ser det inte så.
Tvärtom kommer ju tillvaron fyllas med en massa överraskningar och moment som är totalt nya för mig. Jag bär på en massa frågetecken och undringar. Och det känns alldeles pirrigt och overkligt att tänka att de faktiskt kommer på svar en dag.
Elliots framtid, hur kommer den bli? Hans personlighet, utseende, skolgången, kompisar... hur kommer det kännas för mig att gå på föräldramöten och prata med lärare, det känns ju som NYSS jag själv var skolelev och lärde sig läsa och skriva.
Ja, det känns helt hisnande att tänka på alla dagar och moment som ofrånkomligen kommer inträffa i livet som förälder. Det är en sak att vara nybliven spädbarnsmamma, en annan att tänka på alla kommande år med ett dagisbarn, en skolpojke, en tonåring, en VUXEN son...
Men man kan ju inte göra mer än att ta en dag i taget.
En sak som dock ligger relativt nära i framtiden, faktiskt, är ju frågan om vad JAG ska göra efter mammaledigheten. Det känns ganska avlägset nu, men dagen kommer ju komma. Förr eller senare.
Sitter därför just nu och kikar runt på distansutbildningar.
Tanken är att jag ska antingen påbörja en utbildning, kanske på halvfart eller liknande, medan jag är mammeledig, eller läsa in några kurser som behövs till behörigheten.
Det är verkligen en djungel av olika utbildningar och program där ute.
Och jag som är så intresserad av mycket, VAD ska man välja? Ska jag ta något som verkar roligt och engagerande för stunden, eller ska jag försöka tänka "praktiskt" och fundera ut vad jag vill ägna mig åt i mitt yrkesliv, eventuellt vad som "behövs" på arbetsmarknaden?
Usch, vilka jobbiga val.
Ska fortsätta glutta runt lite, med Elliot i famnen, han är ganska kinkig just nu.
Puss och hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar