Sådärja. Det var inte alls så farligt med efterkontrollen.
Bara trevligt!
Man blev nästan nostalgisk när man kom in i min gamla barnmorskas rum igen; tänk alla gånger jag suttit där och sett gravidveckorna passera, lyssnat på bebbens hjärtslag, pratat inför förlossningen... Kan inte fatta att jag faktiskt NÅDDE DIT, till den efterlängtade dagen. Att det otroligt nog kom ut en bebis ur mig också...
Som alla andra ville barnmorskan fascinerat höra om min förlossningshistoria, och hon tyckte det var såå kul att få kika på Elliot. Vad roligt jobb det måste vara egentligen - att först få följa alla gravida, och sedan plötsligt möta dem utan gravidmagen och med bebisen på "utsidan" istället!
Vi sammanfattade litegrann och hon hälsade oss välkomna tillbaka när det var dags för ett syskon. Ha, ha...
Och sedan gick vi ut genom väntrummet, och passerade alla gravida i sofforna som nyfiket glodde på oss och barnvagnen.
Minns ju hur man själv satt där förut och inte riktigt kunde förstå att det verkligen kommer en bebis efter graviditeten... en livs levande varelse att köra omkring i barnvagnen med.
K följde ju med, och sitter nu i vardagsrummet och jobbar hemifrån. Jag lånade hans åkkort och åkte en sväng till Östermalm och shoppade lite Nespresso-kapslar till kaffemaskinen.
Känns alltid lika knäppt att gå ut utan barnvagnen, och tänka att folk antagligen ser mig som vilken ung tjej som helst. Inte som gravid eller småbarnförälder :) Skum nog känner jag mig lite vilsen i den rollen, nu SER jag faktiskt mig själv som en mamma. Skumt hur anpassningsbar människan är egentligen; att något så omvälvande som att få barn ändå kan kännas så naturligt.
Oj, vilket långt inlägg det blev, jag måste nog lära mig att vara kortfattad haha. Hoppas ni har en skön måndag, själv är jag på ganska bra humör tack vare solen, kaffet och lille Elliot såklart :)
Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar