Så, då var man hemma i Stockholm igen. Roligt det där med vad man ser som "hemma", länge kändes det ju som att komma hem varje gång jag lämnade Stockholm för min hemstad.
Men nu har ju sakta men säkert hela mitt liv förflyttats hit... och visst är det en viss känsla av glädje och trygghet som infinner sig numera så fort man kör in mot huvustaden och dess alla glittrande ljuspunkter.
Är grymt trötta, både jag och K, och säkerligen Elliot också - speciellt med tanke på att han hållt sig vaken och gnällt sig igenom de senaste nätterna.
Vistelsen uppe i norr var grymt mysig och lyckad, men som sagt, piggare har man ju känt sig. Hela min kropp värker av trötthet och jag hatar själv att gnälla såhär, men såhär utmattad har jag verkligen aldrig varit i hela mitt liv. Och då förtjänar man kanske att få klaga lite, hihi.
Resan hem gick trots allt bra, och vi gjorde t.o.m. ett stopp hos min farmor i Hudiksvall och träffade lite släktingar som fick kika på Elliot för första gången :)
Och kylen är proppad med mat och diverse godsaker, som alltid medskickat från mamma, och jag försöker se fram emot en vecka med sol (?), härliga promenader och positiva tankar.
Så, godnatt världen, nu ska jag försöka slockna och hoppas på en gaanska god natts sömn iallafall.
Tjo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar