Vackert

Ett vanligt tråkigt lördagsinlägg

Hel alla helgglada!

Lördag. Mm, så underbart.
Den bästa tiden på veckan är nog fredageftermiddar och lördagsförmiddagar, enligt mig. När helgen fortfarande bara hägrar så där underbart framför en. (Som sagt, trots att jag är mammledig så är det fortfarande nåt speciellt med helger. Inte minst eftersom K är ledig och man får grymt skön avlastning hemma)

Idag har vi tagit en promenad runt kvarteret. Shoppat lite på bokrean och kikat i en matt-affär (mindre roligt, haha). Så ljust och härligt ute!

Nu ligger lilla Elliot i soffan och smålåter och gurglar för sig själv. Så gulligt att man dör.
Då och då skriker han plötsligt till, som ett klämt marsvin typ. Geez vad stark röst grabben fått. Det verkligen skär i en när han tjuter.
Magproblemen verkar dock ha blivit liite bätte, peppar peppar.

Ska surfa runt lite nu och se vad som händer i bloggvärlden. K och jag har precis klämt i oss varsin Drömsemla, och mer gött lär det väl bli till Melodifestivalen ikväll.
Läskigt vad sötsugen man är nu när man ammar! Saknar min gravida tid när jag bara suktade efter fett och kött... (Men de kära kebaberna slinker fortfarande ned utan större problem, haha)


Ha en skön dag!

Dagens Elliot

Min lilla fis. Imorgon 6 veckor, helt otroligt! Har ju knappt hunnit smälta att jag har ett spädbarn här hemma, och nu blir han bara större och större. Får mer och mer personlighet.
Galet häftigt, och nästan lite skrämmande ;)

 

   

Här är förresten länken till artikeln i Expressen/Allt om Barn för er som ville kika: Klicka

Bokrean!

Åh, jag höll nästan på att glömma att bokrean startade idag.
Gick en mini-prommis med barnvagnen imorse och fattade först inte varför Akademibokhandeln var öppen så tidigt...

Men blev genast lite pirrig och glad i magen när jag såg de färgglada "Rea"-skyltarna.

När jag var liten var bokrean typ årets höjdpunkt. Minns hur mamma brukade åka in till stan och sedan kom tillbaka med kassar fyllda av barn- och ungdomsböcker... (Som jag sedan plöjde ut inom en vecka)

På senare år har ju mitt läsintresse svalnat lite tyvärr - eller nja, det är väl snarare tiden det handlar om - men jag får fortfarande de där barnsliga, uppspelta känslorna varje år när bokrean börjar.

Och man kan ju verkligen fynda!
Här är några av de böcker som jag spanat in mig på:

  

Förresten - ni som vill kan ju kika i Expressen idag, höhö...
(Ska tydligen finnas med där nånstans - har inte vågat kolla själv, hah!)

En intressant dag

En ovanligt händelserik dag i mitt just nu ganska händelselösa liv!

(Förutom alla underbara små detaljer med Elliot förstås, man upptäcker nåt nytt varje dag, men det blir ju inte lika lätt för utomstående att förstå ;))

Har haft några intressanta telefonsamtal och flera nya "projekt" på G. Inga stora grejer men tillräckligt kul för att räknas i min värld, haha.


Tog en snabb promenad in till stan men vände ganska snabbt igen.
Fy vad trångt och stökigt, jag börjar nog bestämt bli lite folkskygg...

Elliot har varit snäll hela dagen och gjort en massa roliga små ljud som inte fanns där förut. Med jämna mellanrum så ler han och hjärtat vill bara smälta!

Magontet verkar ha blivit bättre också. Det jobbigaste just nu är väl att han fortfarande är extremt kinkig och sällskapssjuk. Fast det känns ju egentligen dumt att se som något jobbigt ;)
Ska sova nu tror jag, på återseende!

Dagens planer

Tralala, onsdagar, min favoritdag (på sitt vardagliga men ändå nu-börjar-man-se-helgen-som-hägrar-vis).

Dagens att-göra:

• Köpa kaffe (check!)
• Dammsuga (check!)
• Ta en promenad mot stan (försöka iaf)
• Noppa ögonbrynen (var typ 2 månader sen, HAHA)
• Kika i nya Hemmets Journal som kom med posten igår ;D (är man hemmafru så är man)
• Kolla på distans-utbildningar på nätet
• Kika på dagstidningarnas album-recensioner på nätet
• Eventuellt tvätta
• Pussa på Elliot såklart

Hur tillbringar ni dagen?

Elliot har hicka

Fast det hade han ju hela tiden i min mage också, så stackarn borde väl vara van ;)

Såblevdetkväll

God kväll!
Ännu en dag har passerat, och jag tycker på det stora hela att tillvaron blivit lite skönare.
Elliot sover lite bättre, gnäller lite mindre. Har sina pigga vakna ögonblick då han småler och allt bara känns underbart.

Får t.o.m lite saker gjort på förmiddagarna, eftersom jag inte behöver ha honom intill mig hela tiden. För övrigt har vi äntligen köpt en bärsele också! En Ergo-baby blev det, funkar helt okej tycker jag.

Mitt experiment med bananbrödet blev väl förresten sådär. Ni som ville ha receptet - gör det här bananbrödet istället. En tidigare provad variant med nötter i, som jag älskar! Supergott nybakat med smör eller jordnötssmör på. Mmm.

Inte så vackert

Yuck, vad är det här för äcklig gegga? Kan man ju undra.
Svar: Förstadiet till bananbrödet jag håller på och baka. Hm... vi får se om det blir mer tasty längre fram.


(Lilleman sover djupt den här förmiddagen och jag blir nästan läskigt rastlös, så mycket ledig tid, vad ska man göra med den när den väl kommer?!)

Aj

Blä.
Jag brukar inte vara den som beklagar mig över väder och vind (och speciellt inte snö i "överdrivna" mängder - jag är trots allt uppvuxen i Norrland och därmed van att se betydligt större snöhögar än dem i huvudstaden...)

Men lite arg blir man ju när man för första gången på 1½ månad åker tunnelbana - en kort tur på två stationer - och projektet tar cirka en timma.
Tågen som kommer med 20 minuters-intervaller och enorma folkmassor som trängs och armbågar sig in i vagnarna... well, på muntert humör blev man inte.

Lämnade Elliot hemma med sin pappa och det känns som alltid en smula nervöst och småstressigt att göra ärenden utan sin kära guldklimp. Och så tog projektet typ 10 gånger längre tid än vad man planerat... typiskt.
Mirakulöst nog hade han dock hållit sig lugn och mätt hela tiden och bara sovit typ.

Jaja, till råga på allt så halkade jag på den snöiga och ishala trottoaren vid Odenplan och dratte RAKT ned i marken. Reste mig snabbt igen och var så förbannad att jag inte kände smärtan. Men nu dagen efter har jag blåmärken på armarna och en äcklig värk i svanskotan... 

Dessutom börjar jag känna mig småförkyld. Ont i halsen och huvudet bultar. Fy!

(Verkar för övrigt rätt kul det här med att klaga, märker att det inte går att stoppa när man väl börjat, haha)

Sleeping beauty

Gårdagskvällen

 

Lördagskvällen fylldes med födelsedagsfirande av en kompis, Melodifestivalen, OS-tittande, matlagning, cupcakes och en massa Sing Star. Var längesen man "jammade loss" och kände sig så avslappnad, hehe, och lillen var såå snäll och fin hela kvällen. Sov t.o.m. några timmar i sin egen spjälsäng, duktig pojke!

(Alltid lika fascinerande hur kan sova trots en massa liv och rörelse i lägenheten)

Några vänner kom hem till oss och lagade mat och grejade, himlans trevligt, och inte var dag man får en god oxfilé-middag serverad ;)
Underbart också att svenskarna tog 2 medaljer i natt! Woho! T.o.m. jag börjar ju tycka det är spännande med OS, och känner stoltheten klappra i Sverige-hjärtat... haha. (Det är ju iallafall roligt att kolla när det går bra!)

3 favoriter från det gångna året

Här är tre fina låtar från 2009. Gör mig underbart glad! Det var ju ett fantastiskt musikår och en oerhört spännande tid över huvud taget... kommer ju alltid minnas det som året då Elliot kom till.

Fredag

Godmorgon. Och glad fredag!


Jag som tyckte det blev fredag stup i kvarten när jag var gravid, och nu känns det ÄNNU oftare. Vart tusan tar dagarna vägen?
Är på bra humör just nu. Ja ni hörde rätt, BRA! Får fasiken passa på att få saker gjorda nu medan flowet finns kvar. Haha. (När jag väl är glad, är jag nämligen totalt sprudlande och vill typ omfamna hela världen)

 
En förklaring kan nog vara den stora cappuccinon från Espresso House som står så fint parkerad bredvid mig, och den otroligt smaskiga ost-mackan (okej, jag ska inte överdriva) som jag bredde åt mig själv. Frukost är dagens godaste mål! Så är det bara.

Och lillen ligger så snällt bredvid mig. Det senaste dygnet har han flera gånger lett och nästan skrattat ljudlöst mot mig. Oh vad sådant värmer...

Fredag som sagt, och även om jag är hemma ändå hela dagarna så känns det ändå lite extra-mysigt och trevligt. Helger innebär ju alltid lite avlastning eftersom K är hemma, och visst blir man faktiskt gladare av att se fredags-peppade folk på gatorna.

Dessutom kommer ju min vän snart hem till mig - vi tänkte nog gå en liten prommis med barnvagnen, och hon ska "passa" Elliot 10 minuter medan jag utför mitt provsmaknings-extraknäck i en lokal här i närheten. Höhö.


Håller förresten på för fullt och filar ihop en ny BF-lista.
Hur kan jag ha ha tid med sånt tidsödande pyssel som nybliven mamma, kanske ni undrar...
Och tja, mycket tid över har man ju faktiskt inte just nu. Men mitt i allt "kaos"r så kommer ju faktiskt de lugna stunderna, där passar jag på att göra sånt som verkligen roar och gör mig glad. Och dit hör faktiskt bloggen och mina kära små listor, hehe.

Det känns faktiskt skönt och stimulerande att "gräva ned sig" lite i något, att strukturera, fixa och pilla, så man inte blir totalt uppslukad i amma-byta blöja-torka bebiskräks-racet :)

Ha nu en skön fredag, och njut av ännu en helg som för oss allt närmare våren! 

Fredag=nice! Denna bild är dock från förra veckan, då vi också tog en prommis och hittade ett mysigt barnvänligt fik som vi definitivt kommer återvända till fler gånger ;) Goda choklad-doppade marshmallows hade de också!

Inga bra nyheter

Jaha, då fick jag nyligen mail från Metrobloggens support om att mina sidkolumner som så mystiskt försvunnit INTE går att återställa.

Hurra...

Grr, sitter och kokar lite smått av ilska, känns ju verkligen skitroligt att skriva om texterna och länklistorna (som man faktiskt lagt ned en del tid på)

Så, får väl se om jag orkar göra om en BF-lista iallafall. Den som i alla fall jag tyckte det var roligt att följa, och säkert en del av er gravida/nyblivna mammor också.

En annan dålig nyhet är att presentkortet jag vann i typ december (500 kr i en barnklädesbutik, snacka om att jag blev glad!) tydligen försvunnit. Bland skräpposten i min mail.
Började med att jag mailade ju blogg-tjejen som anordnat tävlingen eftersom jag inte fått vinsten, och hon sa att presentkortet skickats som en kod via mail... och kanske hamnat just i spam-inkorgen.
Och när jag gick igenom alla dessa skräp-mail så upptäckte jag att mailen tydligen raderar sig själva efter 1 månad.
Presentkortskoden är alltså gone forever. Och tjejen kunde tyvärr inte fixa fram ett nytt, snyft...

Nä, nu ska jag pussa på Elliot och försöka bli på lite bättre humör...

 
Plutten i nya Pingu-babygymmet... än så länge är han dock måttligt road av det  

Vad är felet??

Suck, det här är inte första gången Metrobloggen gör mig besviken. (Har ju flera gånger funderat på att byta... men KAN inte av nostalgiska skäl; alla gamla inlägg kommer ju för alltid finnas här!)

Flera delar av sidokolumnen har helt plötsligt slutat fungera. BF-listan med länkarna till andra gravida har t.ex, som ni ser, försvunnit. Samma sak med några andra smågrejer i menyn.
Och på inställningssidan visas bara "Tillfälligt tekniskt fel" där man kan vanligtvis brukar kunna ändra och ställa in texterna i sidokolumnen.

Vad är felet?! Nån som har råkat ut för samma sak? För jag har INGEN lust att sitta och skriva om alla texter och länkar som försvunnit, grr...

BVC-besök avklarat

Nyss hemkommen från BVC. Elliot har flyttat uppytterligare ett snäpp mot den ÖVRE viktkurvan (från början låg han ju på den undre...), och väger numera 4550 gram. Har jag grädde i mjölken, eller vad...

Allt annat såg fint ut, och nästa BVC-träff är inte förrän om 3 veckor. Då blir det en läkarkontroll, och har även en inbjudan till föräldragrupp samma vecka. Spännande! Kanske kommer jag också få gå runt med andra barnvagnar i samlad trupp på gatorna, tjattrandes tillsammans, om våra små sötnosar och deras framsteg...
Samtidigt lite smånervöst också, känner mig nästan alltid automatiskt i "underläge" i folksamlingar och kommer väl tänka att de andra är värsta super-momsen eller nåt.
Jaja, det blir nog trevligt med lite omväxling och utbyten av erfarenheter iallafall. Och ALLA är vi ju trots allt nybörjare i mamma-rollen, oavsett ålder eller tidigare erfarenheter.

Haha, hae förresten också nyss skaffat konto på FamiljeLiv. Bättre sent än aldrig. Just nu har man väl dock inte så mycket tid för att fördjupa sig i forumdiskussioner eller gästbokssnack (det hade nog passat utmärkt under gravidteten) Meen, nu finns jag i allafall och heter gemini888. Är ju lite ensam och mobbad än så länge där så skriv gärna en rad om ni orkar ;D

Elliot 1 månad

Tänker inte säga en gång till att tiden går fort. Risken finns att jag kommer upprepa mig som en hackig gammal skiva framöver.

För är det något man förstått, så är det att den här första spirande tiden kommer rusa förbi och att man ska ta till vara på varenda sekund av den.

Men det är svårt. Kan ju inte låta bli att se framåt. Mot nya framsteg och äventyr, och den vackra dagen då man kan sova lite bättre i alla fall. 

Dessutom gör den ständiga sömnbristen och utmattningen att jag för det mesta har svårt att njuta fullt ut, och se tillvaron i ett "klart ljus".

Men 30 dagar har nu alltså gått sedan Den Där Dagen. Den som fortfarande framkallar rysningar i mitt undermevetna.

Det konstiga är ju att jag fortfarande inte riktigt känner att jag varit med om en förlossning. Eftersom det inte riktigt blev på det sätt man brukar föreställa sig och förbereda sig inför.

Ibland måste jag nästan nypa mig i armen och konstatera för mig själv att, hjälp, jag har ju faktiskt gått IGENOM det där med att... föda barn.
Det där som jag undrat över, fascinerats av och oroat mig för nästan hela livet. Beundrade ju alltid tidigare de kvinnor och tjejer som gått igenom en förlossning. Sett dem som en sorts fruktade power-människor.
Bärandes på en djup hemlighet, av hur det egentligen känns att bära och föda fram en människa. Sådär nästan magiskt. 

Och har jag nu själv faktiskt gått igenom det där? På riktigt?
Ja, uppenbarligen, eftersom det nu ligger en liten tjockis i sängen bredvid mig (och sover supersnällt för en gångs skull). En riktig liten människa, med händer, fötter, pyttesmå naglar och en massa hår!!


Men det känns fortfarande så himla overkligt. Undrar om jag någonsin kommer få ett riktigt grepp om min snabba och chockartade förlossning.
Fast, alla kanske känner lite så? Vilken sorts förlossning man än haft. Själva grejen att en liten unge ploppar ut ur ens kropp är ju trots allt en ganska... konstig upplevelse som nog tar ett tag att smälta.

Well. Nu känner jag att jag spårar iväg lite som vanligt.

Här är i alla fall några bilder från dagen då Elliot kom till världen.Kom ju på att jag inte lagt upp något tidigare. Nu glömdes ju tyvärr den "riktiga" kameran i all hast när vi for iväg med ambulansen till BB (ytterligare en av sakerna som inte blev som planerat: vi skulle ju ta gaaalet många foton hade vi tänkt oss, typ såna där käcka där jag sitter i sängen och ler med CTG-bälte på magen...).

Så det är dessa fjuttiga mobilkamerabilder vi får roa oss med. Dessutom besparar jag er från de flesta, eftersom jag är ganska nerblodad på dem. Hahah.


(Och för er som fortfarande inte fattar vad jag dillar om: förlossningsberättelsen hittar ni här.)

 
Lillfisen fick iaf. mätas och vägas på BB, som det skall vara ;)

The famous "fikabricka"

 
Ett halvhjärtat försök att få på honom sin första mössa...

Gud, att man redan tycker han var såå liten där... haha

Och så lillen idag. Suck, jag kan inte hjälpa det: TIDEN GÅR SÅ SNABBT!!

In love

Åh, jag är så fruktansvärt kär i den här låten. Kan inte sluta lyssna.
(Och det är ovanligt för mig, brukar tröttna efter sisådär 3-4 upprepningar och vill genast ha nåt nytt)

Dröm dig bort.

Dagens blogg

Ojoj då, upptäckte såhär på kvällskvisten att jag tydligen utsågs till Dagens blogg i Metro-tidningen. Lite småläskigt, haha!
(Hade förmodligen aldrig ens upptäckt det om inte K’s kompis sa det till honom på MSN...)


Känner mig över huvud taget ganska "off" från omvärlden these days.

Minns inte senast jag läste en dagstidning, eller lyssnade på nyheterna. Allt det där som brukade fylla min vardag (jobb, träning, vänner, cafébesök, promenader, alla vardagsrutiner...) har försvunnit på ett plötsligt, nästan skrattretande sätt.

Men verkligen ersatts av något fantastiskt. Ojämförbart.
Gäller bara att vänja sig en smula, vid allt. (Och snart blir det underbara powerwalks i vårsolen med lillen i barnvagnen - yeeha!)

Hoppas ni haft en fin måndag.

En liten gymnast

Äntligen har lillfisen somnat efter en kaosartad förmiddag.
Men... nu vågar jag knappt röra mig av rädsla för att han ska vakna igen.

Men kolla hur han ligger. Fötterna typ... helt upptåböjda mot magen. Antagligen har väl de små kvar sin vighet sedan den "ihoptryckta" tiden i magen, hihi...

Dagens kladd

Blir alltmer effektiv på att komma på trevliga sätt att utnyttja tiden medan jag ammar. Vissa gånger är det ju rätt mysigt att bara sitta med lillen tätt intill sig, lyssna på hans nöjda mumsande, och göra ingenting.
Men vid andra tillfällen gör min rastlöshet sig påmind.


Bland annat kan man ju rita. På tiden att ta upp den gamla "hobbyn" känner jag, haha. Så det blir en massa kladd och krusiduller precis som förr i tiden.

Ska snart åka iväg till Barkarby, och "kolla på nånting" enligt K. Hoppas ni alla har en fin alla hjärtans dag, om ni nu firar sånt ;)

Pusspuss

Gott nytt år!

Så var det då nytt år igen - enligt asiatisk tideräkning. Från och med idag och ett år framöver är det alltså tigerns år! Wee.


Vi pratade lite om det förut, att om Elliot fötts nu istället hade han ju haft ett rätt coolt kinesiskt stjärntecken. Men nu kom han ju några veckor innan nyåret och blev en "seg och arbetsam oxe" istället, hehe...

Kvällen har tillvringats hos en tjejkompis, lite kombinerad inflyttningfest OCH kinesisk nyårs-middag. Riktigt gott och trevligt var det, längesen man såg så mycket folk på en och samma gång sedan lille Elliot "invaderat" våra liv ;) Var ett tag sen jag pratade så mycket haha, är lite hes nu faktiskt. :P

Återstår att se hur natten blir. Man har ju lite halvt magknip varje kväll eftersom man inte vet hur mycket man kommer få sova. Men den senaste natten var precis som den föregående helt okej, och vi får väl hoppas Elliot fortsätter sova snällt och gott :)

Ha en fin kväll nu, och må erat tiger-år bli heeelt underbart! ;)

Bärsele?

Har definnitivt kommit underfund med att vi måste inskaffa en bärsele.

Jag har alltid tänkt att det verkar vara ett mysigt och prakiskt sätt att bära sitt barn på, men nu känns det som det skulle vara min RÄDDNING under vardagarna.


Kan ju inte göra nånting här hemma utan att Elliot skriker och vill ha uppmärksamhet/närhet. Så fort jag tar upp honom (helst ska han ligga helt intill mig, typ nästan pressad hud mot hud...) så blir han lugn.

Och, det gör det extremt svårt för att äta, gå på toa, städa, ja vadsomhelst som kräver båda händerna typ...

Nu på kvällen är han lugn, han har verkligen fått en sorts dygnsrytm med det hela. Men som sagt, en bärsele skulle vara grymt smidigt om förmiddagarna så man kan få nånting gjort iallafall utan att han behöver känna sig ensam.

Så, frågan är: vilken ska man köpa? Som allt annat när det gäller barnprodukter verkar det ju vara en djungel.


Har kollat runt lite och tycker bland annat Manducas bärselar verkar vara ett bra och ergonomiskt alternativ. Har även kikat lite på Babybjörns utbud, men känns lite trist att välja ett så "stort" och välkänt märke (som också kanske kostar mer än de smakar).
Manduca har jag också hört ska passa bra till långa personer :D

Men komma gärna med tips och erfarenheter! Och den ska alltså passa för en nyfödd bebis och gärna ett bra tag framåt ;)

Åhhh jaaaa

MIN ÄLSKADE LILLE GULDKLIMP! Gud vad du gjorde mamma och pappa glada idag.

Han sov nästan hela natten. Herregud, snacka om att nästan blev lite orolig. Haha.

Inte förrän K’s väckarklocka ringde vid 7-tiden ville han ha mat. Och han väckte mig bara kanske 2 gånger med sitt vanliga gaser-i-magen-gnäll.

Så, det finns hopp, även med såna här über-kinkiga och glupska bebisar!

Dock har han ju istället blivit sjuukt sällskapssjuk och gnällig på dagarna. Jag kan seriöst inte gå ifrån honom en sekund innan han skriker. Sitter med tandborsten i munnen nu framför datorn, samtidigt som jag har honom vilandes mot amningskudden i mitt knä och skriver detta inlägg... tja, man lär sig utnyttja sin s.k. simultanförmåga i alla fall.

Ska kasta mig över Metro-tidningens semmeltest snart. Hehe. Är ju lite besatt av test, recensioner och sånt. Ska nog plöja igenom SvD:s och DN:s albumrecensioner från i onsdags också... Nu när jag är hemma hela tiden så har musik-nörderiet börjat igen känner jag. Lyssnar av en massa låtar och artister på Spotify så fort jag får en stund över. Musik gör en glad!

Senare blir det förhoppningsvis lite fika med två vänner. Trevligttrevligt! Och imorgon kinesiskt nyårs-firande hos en tjejkompis. Hurra för helg!

 
Elliot på väg in i sömnens land...

In trillar massa smått

Åh, senaste tiden är det verkligen många på BF-listan som fått sina småttingar. Riktigt roligt!

Känns lite som det går i vågor det där, strax innan jag fick Elliot kändes det t.ex. som det var en liten boom. Och nu den senaste veckan har det också trillat in massa nyfödda. Grattis t.ex. till Emma (7/2), Ellionore (8/2), Martina (8/2), Ida (9/2) och Hanna K (7/2, som jag förresten nyligen upptäckte bor i min hemstad Härnösand och jobbar på min mammas jobb, haha, lite extra kul).
Dessutom verkar det på G just nu för ytterligare tre-fyra stycken, fast vågar inte riktigt uttala mig om det än. ;)

Idag har hittills varit helt okej. Gick en liten morgonpromenad med Elliot i vagnen, det känns som det enda säkra kortet när det gäller att få honom att sova...
Köpte med mig kaffe som jag lyckades skvätta ut på framsidan av vagnen (är inte det lättaste att vara lattemorsa, suck), och sedan till PrisXtra.
Planen var att köpa billiga semlor, men kräsen som jag är så blev de ratade efter att jag upptäckt dom förpackats igår.
Bläh!

Istället köpte jag billiga morötter (ett något nyttigare val, haha), lastade på ett rejält gäng i en påse. I kassan visade det sig att de bara kostade 1 krona - wohoo! MEN när jag skulle betala med kortet visades "Medges ej" på skärmen. Två gånger. Herregud, har jag blivit så pank att jag inte ens har 1 krona på kontot?! Måste kollas upp...

Visserligen hade jag en hundring löst på mig och räckte fram dem. Lite nervöst skrattandes sådär. Men det känns ju en smula surt att få tillbaka 99 kronor i växel, haha...

Ska sluta tjata nu och göra nåt mer vettigt, man får ju passa på när Lilleman ligger snällt och tyst bredvid en. Ha en fin torsdag!

All the ups-and-downs

Ojoj, vad allt går upp och ned.

Alla dessa dagar flyter ihop på nåt skumt sätt. Och däremellan pendlar känslorna fram och tillbaka. En riktig berg- och dalbana. Ska man skylla på hormonerna, tröttheten, den stora chocken det innebär att få barn? Tja, jag vet inte.

Vissa dagar lider man sig verkligen igenom - och det känns hemskt att säga, men ibland får jag nästan panik och vet inte vad jag ska ta mig till, och man undrar vad man gett sig in på.

Men de underbara ögonblicken finns där också. Som igår kväll, då jag bara låg och funderade (bredvid en sovande Elliot) och kom på att jag kände mig så makalöst lycklig. Såna där stunder som man knappt fattar hur man kunde göra sig förtjänt av. För visst blir man nästan chockerad av att känna den där OBESTRIDLIGA lyckan, total och fullkomlig, utan inlsag av nåt annat. Såna där rena känslor man typ trodde endast tillhörde barndomen.
Men så är det ibland. Och jag blir bara så glad över att det har kunnat bli så här: att jag har en son som är otroligt pigg, charmig och full av personlighet, att K är en sån himla bra pappa som kommer göra allt för sin son, och att jag själv... tja, jag är ialla fall inte en sån oduglig mamma som jag alltid föreställt mig att jag skulle bli. För man gör ju sitt bästa trots allt.


På samma gång är allt så nytt och skrämmande. Så mycket man inte känner till och så många frågetecken. Förresten är man nog lite av en ny person, och jag reagerar på sätt som jag inte känner igen.
Alltså, klart man är samma person av kött och ben, men många av de bitar som jag vant mig vid att identifiera som mig själv försvinner allt mer. Och nya bitar kommer fram.

Lite skrämmande, det också, men också jäkligt skönt. Säkert uppfriskande och utvecklande och allt sånt också.


Och samtidigt hinner man inte tänka så mycket på allt detta, för man har en liten uppmärksamhetskrävande bebis att trösta och ta hand om. Nästan hela tiden. Dygnet runt. Jag börjar verkligen förstå vad som menas med att mammaledigheten är ett "dygnet runt"-jobb. Både jobbigt och fantastiskt, som sagt, i non-stop utan paus.

Tisdag

Hej alla!


Så var det tisdag. Helt otroligt vad tiden går, Elliot är nu 24 dagar. Snart en månad!
Dagarna bara går, det är helt otroligt.


Gick upp hyfsat tidigt idag, runt 9-tiden (blir liksom så när K åker iväg och jobbar om morgnarna). Har dock knappt fått nånting gjort, förutom att amma, trösta och vagga omkring med lillgrabben.

Så fort jag lägger honom ifrån mig skriker han, och de 2 senaste timmarna har jag ammat mer eller mindre konstant. (Avancerar dock allt mer i konsten att skriva med en hand, hoho)

Känns som jag måste börja tänka mer på att slappna av medan han äter; har upptäckt att jag spänner mig som f*n och har typ ständig värk i armar, axlar och rygg.
Men det är så svårt - känner mig ofta så stressad när han skriker och man kämpar för att få in rätt grepp, rätt "sittställning" och så vidare. Värst är det om nätterna.
Jaja, är väl lite av en vanegrej kanske.

Här är lite bilder från den mysiga dagen igår, och prommisen jag och E tog igår. Känns mer och mer tryggt att gå ut med lillen, och inte lika mycket av den där tafatta "köra omkring med en dockvagn"-känslan som fanns i början, haha.

Fikade med supergod hasselnöts-brownie som min fina vän bakat.

Elliot sov sött till en början...

Men när vi skulle gå ut blev det illvrål.

Lugnade dock ned sig till slut...

Ute och går kring St Eriksplan. Jag lånade E's kaffemugg några sekunder för att fullända bilden av en "lattemorsa på promenad", haha.

Ska nu försöka få i mig något att äta och sedan bär det iväg till BVC igen. Intressant att se hur mycket Elliot lagt på sig till denna gång...

Mötte ambulansmän igen

Hm, vårt hus måste vara extrem olycksdrabbat eller något.
Det här är tredje gången inom en månad som jag sett ambulansmän i vårt trapphus... (och den första gången var ju jag "patienten", heh)

Försöker vända bort blicken men det går liksom knappt när man närapå krockar med båren där det ligger en stackars människa.

Läskigt läskigt. Död, blod och olycka som nästlar sig in i vår tillrättalagda vardag, när man minst anar det, och krocken känns så overklig.

Måndag

Första dagen i mitt nya liv som "mammaledig" är härmed snart avklarad.
Har varit en jättemysig dag, inte minst tack vare söta vännen E som kom över. Hade med sig brownie med hasselnötter till oss. (Förutom Elliot då som fick nöja sig med mammas mjölk som vanligt ;))


Vi tog även en härlig promenad med barnvagnen ute i friska luften, vilket verkligen behövdes.
Jag som är så van vid att "röra på mig" och flaxa runt utomhus har verkligen svårt att vänja mig vid att vara mer eller mindre bunden hemma.
Men snart blir det bättre, våren är precis runt hörnet (nästan) och det blir redan ljusare ute. Underbart!
Ser verkligen fram emot promenader med lillen i solskenet.

Inatt hände förresten nåt jag aldrig i livet trodde skulle hända inom en snar framtid: Lillen ville bara ammas EN GÅNG.
Hallelujah! Mirakel kan ske trots allt!
Förstår fortfarande inte vad det berodde på, men man kan ju alltid hoppas det sker fler gånger...

Så idag är jag piggare än på länge, trots att jag ändå var vaken långa stunder under natten (dels av vana och dels av chock, man blev ju nästan orolig - han som alltid brukar vara så glupsk!)


Men, istället var Elliot EXTREMT kinkig hela förmiddagen idag och skulle ammas konstant... så well, det är väl "straffet" för att man fick en hyfsat skön natt ;)

Nu kommer K hem närsomhelst, men tiden har gått väldigt snabbt faktiskt. Känns härligt och speciellt att få vara ensam med min lilla grabb. Och imorse fick jag ett litet, litet leende till gensvar när jag ammat och gullat med honom en stund!

Det nya livet

Imorgon börjar K jobba igen.
Och man kan väl säga att min "nya tillvaro", den som mammaledig, börjar på riktigt.
Från och med nu och ett bra tag framöver.

Dessa 3 veckor har man ju självklart lärt sig en himla massa och fått in små rutiner, ändå känns det lite småläskigt att plötsligt vara själv. Nu kommer liksom mitt nya "heltidsjobb" att starta.


Vara hemma, amma, byta blöjor, mysa, gå barnvagnspromenader, ta hand om saker och ting där hemma. Se Elliot växa och årstiderna växla. Mysigt, läskigt och hisnande!
(Minns förresten hur jag, som icke-gravid för 1-2 år sen, ibland studerade alla lattemorsor med barnvagnar på stan. Nyfiken, lite avundsjuk - vad mysigt att gå omkring med sitt lilla knyte hela dagarna!, och med en smula medlidande. De såg ju alltid så trötta ut. Nu vet man såklart varför, haha!)

Har inte riktigt bestämt helt hur vi ska dela upp föräldradagarna och så vidare. Lite av en djungel det där.

Känns över huvud taget svårt att blicka in i framtiden nu, ja nästintill omöjligt. Som i fredags (då vi skrev på faderskapspapprena hos kommunen), då vi fick information om förskole-utbudet i stan och hur det funkar med kösystemet.
Herregud, vi har knappt vant oss själv vid att ha vårat barn hos oss, tanken känns på att någon annan kommer ta hand om honom i framtiden känns än så länge overklig.

Ändå kommer ju den dagen, och säkert med en rasande fart!
Det får mig att bara vilja stanna upp tiden en smula och pussa och klappa på Elliot, riktigt kapsla in den är spädbarnstiden i en liten ask, att kunna ta fram och njuta av i framtiden.

Och samtidigt längtar man förstås till andra tider, till Elliots alla framsteg, och till att få sova.
Bara en enda natt... Oh boy, vad jag kommer njuta nästa gång jag känner mig verkligt utvilad.

Ja, när jag tänker på allt inser jag verkligen vilket stort och okänt äventyr som väntar.
Och det känns både jäkligt ovant och häftigt att inte riktigt ha framtiden bekvämt utstakad framför sig, för en gångs skull.
Livet med ett barn går ju aldrig riktigt att planera eller kontrollera till 100%, och för ett kontroll-freak som mig kan det nog vara ganska coolt att släppa på tyglarna och upptäcka att det kan bli underbart ändå.

Dagens utflykt avklarad

OMG. Sitter och äter en såndär "drömsemla" från 7-Eleven, och shit vad gott det är.

Blev lite skeptisk först (en semla med vaniljkräm UTAN mandelmassa... kan väl inte vara något?) men detta var helt enkelt smaskigt.Även om vanlig semla fortfarande ligger mig varmast om hjärtat.

Och just nu när min kropp tycker att fett är typ det godaste som finns så slinker allt med grädde ner...

I förmiddags var vi som sagt på brunch med vänner, på Waynes Coffee vid Rådmansgatan.
Det gick faktiskt över förväntan. Elliot skötte sig exemplariskt (han blir på nåt skumt sätt alltid lugn när det är folk omkring som vill pilla på honom) och det var mysigt att komma iväg lite och sörpla latte på café som förr i tiden, haha.

Fast själva brunchbuffén var väl inte mycket att hurra för, kändes lite trist à la billig hotellfrukost ungefär.

Slank in på toaletten en sväng och ammade honom bara, haha, kände mig ännu inte riktigt redo för att flasha boobsen offentligt.
Måste dessutom köpa mig en sån där riktig amningströja känner jag. Finns både snygga och sköna om man kikar runt lite. Och grymt smidigt är det ju.

Igår köpte vi också en amningskudde (alltså, det verkar inte finnas nån hejd på produkter-för-barnfamiljer-branchen).
Känns extremt lustigt med den där gigantiska pingvin-mönstrade armen som smiter åt runt ens midja.
Men ryggen och armarna får bra stöd och Elliot kan vila tryggt mot den.
Ett bra köp för en gångs skull, känner jag!

Håller just nu på att kolla runt på Sodastream-maskiner på nätet.
Känns som en bra investering då jag kånkat hem en del Ramlösa-flaskor från affären på sistone. (Dricker ju redan vatten som en kamel, men har trots det ÄNDÅ aldrig lidit av så mycket vätskebrist som nu - och då känns bubbelvatten med lite funky smaker som en lite roligare variation)

Nån som har tips på vilken modell som är bäst/mest prisvärd? Funderar på Sodastream Pure. Som förmodligen även funkar för min ytlige karl, haha.

Elliot badar

Har precis kollat på Solsidan på TV, ska bädda ner oss i sängs snart...

Elliot tog ett litet bad tillsammans med pappa ikväll, vilket gillades starkt.
Han blir alltid lika lugn, trygg och storögd i badrummet på nåt vis. Kanske fattar han själv att det var där han kom till världen, hehe.

    

Annars kämpar vi på som vanligt, nattsömnen detta dygn var väl inte den bästa, men man börjar verkligen kunna utnyttja och uppskatta de små stunder man får. När jag väl sover drömer jag JÄTTEDJUPT och fattar typ inte var jag är nånstans då jag vaknar, hihi. Men blir såklart alldeles pirrig och glad - fortfarande som ett barn på julafton - då jag ser lille Elliots stora ögon bredvid mig. Trots allt så är det så himla fantastiskt och ofattbart att han är HOS OSS nu, alldeles verklig i vår egen säng... det där lilla pyret som gömt sig i magen 9 långa månader.


(Förresten börjar Elliots ögon bli bruna nu, som ni kanske ser. Skitcoolt! Måste kännas häftigt för honom senare att veta att man varit blåögd en gång i tiden, som värsta kameleonten, haha...) 

Imorgon ska vi iväg på födelsedags-brunch, för en av K’s kusiner.
På café, vilket blir lite småpirrigt.

Har inte direkt gjort några sådana här "utflykter" med Elliot än, förutom de tio minuters-långa promenaderna runt kvarteret eller till affären typ.
Ska bli intressant att se hur han sköter sig.


Man har ju fortfarande lite "nybörjar-ångest" när det gäller att ta hand om sitt barn offentligt, vad man ska göra när han skriker osv... Ett talande exempel var väl förra veckan då vi gick in på ett bageri för att köpa lite grejer, men SNABBT backade ut i halv-panik eftersom Elliot började låta och gnälla mitt bland alla människor. Haha... ja sådana situationer lär man väl tackla och vänja sig vid så småningom. Just nu känner man sig fortfarande en smula klumpig och nybörjar-aktig.

Detta är jag

Hmm. Så kan det gå.
Har gjort ett sånt där evighetslångt personlighetstest. Barnsligt roligt.

Tydligen passar jag bra att jobba som lärare, vetenskapsman, psykolog, militärofficer, entrepenör eller researcher.
Well, kanske något att fundera på under mammaledigheten... Fast en karriär inom det militära tror jag att jag skippar.


Klicka här för att göra ditt test...

Torsdag

Tänkte först och främst säga tack för alla råd, och tips och styrkeord som strömmat in efter gårdagens inlägg. Blir lika oväntat glad varje gång jag kikar här på bloggen. Fina ni!

Den här natten blev faktiskt en av de bästa på länge, känns som jag fick sova en evighet (fast det var antagligen bara några timmar, haha). Men man vänjer sig så fort vid den fullständiga tröttheten att varje sömnstund känns som lyx efter det ;)

Vet inte om det var för magdropparna vi provade igår (eller våra ihärdiga försök att rapa honom efter måltiderna), eller om Lilleman kanske bestämt sig för en lite mer human dygnsrytm.

I och för sig så ville han amma heeela morgonen idag haha, så han tog väl igen sitt matintag där istället...

Ska även prova ännu mer med nappen och de tips ni föreslog. Elliot lyckades faktiskt behålla en av napparna i munnen i några sekunder (bevis nedan...) 
Men han ser fortfarande riktigt äcklad ut varje gång man försöker ge honom den. Hela ansiktet drar liksom ihop sig till en bekymrad och ledsen grimas, hahah, stackarn...

Hoppas ni har en härlig torsdag!

Men lille tjockis

Idag var det dags för andra BVC-besöket. Kändes ganska skönt med tanke på att vi hade en del frågor och funderingar.

Fick en smärre chock alla tre när vi såg att Elliot gått upp ÄNNU ett halv kilo sedan förra veckan, och ligger nu på 4000g. Haha... vi hade typ gissat på 3700, högst.

Och det förklarar även delvis våra problem... lillen är helt enkelt ett MATVRAK. Har ju verkligen ammat mer eller mindre konstant de senaste dagarna. Inte konstigt egentligen att han får magknip och blir svullen, så mycket föda som glidit ned i den lilla magen på sistone. Verkar inte finnas nån hejd på grabben och nattsömnen, kroppen och psyket har definitivt blivit lidande för både mig och K.

Nu fick man ju i alla fall bekräftat att Elliot får tillräckligt med näring iaf. Barnmorskan rådde oss att kanske försöka trösta honom på "andra sätt" när han skriker och verkar vilja suga. Han får ju uppenbarligen i sig det han behöver, och kanske är det bara sug/närhetsbehovet som behöver stillas.

Samtidigt tycker jag det är så himla svårt, jag menar, han SKRIKER ju, och tycks otröstlig tills man ger honom mat. Känns ju hjärtlöst att bara strunta i det... eller hur? Och samtidigt är det ohållbart för mig att amma mer eller mindre konstant dygnet runt.
Har provat en massa grejer, t.o.m. napp (3 olika sorter... som han spottar ut direkt) men oftast är det bara bröstet som kan trösta honom.

Hoppas verkligen detta gå över snart, han kanske bara är i en extrem "tillväxtperiod" eller något, haha. Och BM sa ju att såna här problem är rätt vanliga. (Även "gaserna" och kråkljuden han gör på nätterna... :P)

Jaja. Växt på höjden hade Elliot också, 3 cm. Min stooora pojke. Det börjar nästan kännas som styrekträning att lyfta upp honom. (Ja jag vet, mina muskler har antagligen förslappats totalt vid det här laget, haha...)

Chillar på pappas axel

Sammanfattning av graviditet/förlossning

Fyllde i en liknande lista under graviditeten. Men mycket roligare att sammanfatta nu ju, när allt är över ;)

När fick du reda på att du var gravid? Juni 2009.

Hur gammal var du? 20

Hur tog din partner det? Han blev glad :)

Mådde du mycket illa? Nja, var mest extra känslig för dofter under sommaren, men inga spyor som tur var... 

Hade du mycket halsbränna? Nej, inget alls.

Var du känslig? Oh ja, kunde böla till slutet på en Disney-film typ.

När kände du bebisens första sparkar? Hm, tyckte det var oerhört svårt att veta vad som verkligen var bebisens röresler... men efter vecka 20 nån gång började de väl komma, och mer regelrätta "sparkar" runt v. 25 kanske.

Var du ofta orolig? Faktiskt inte. Har nog aldrig varit så lugn och harmonisk som under graviditeten.

Sparkade bebisen mycket? Alltså, man har ju inget att jämföra med så... Antagligen tycker väl ALLA att deras bebisar sparkar mycket :D

När började du läcka bröstmjölk? Kanske runt v. 20 nån gång (minns den sjuka känslan)

Fick du bristningar? Nej.

Blödde du någon gång? Nej

Hur många Ultraljud gjorde du? 3 st (v. 12, 18 och 32)

Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Ja du, jag hade väl pluggat in allt som gick att läsa - men var också beredd på att man aldrig på förhand vet hur ens förlossning blir. (Dock förberedde jag mig ALDRIG för det som faktiskt hände, haha) Närde en liten dröm om att köra med så lite smärlindring som möjligt, men tänkte samtidigt att jag antagligen skulle ta ALLT, väl i stundens hetta... Ville för övrigt INTE föda i liggande ställning.

Hur började din förlossning? Hm, det undrar jag också. Verkligen. Men den där diffusa ryggsmärtan under förmiddagen var väl en sorts förvärkar, förstår jag nu i efterhand, annars fanns inga DIREKTA tecken på att nåt var på G.

Hur många timmar tog din förlossningen? Hum, hur ska jag räkna här... Men från att jag kom hem från min "promenad" till att Elliot var ute tog det väl typ en kvart.

Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt? Vaginalt

Hur mycket var du öppen när du kom in? När jag kom in var allt redan klart... haha

Vilken smärtlindring tog du? Ingen

Dragen med sugklocka? Nej

Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? Någon minut?

Blev det komplikationer? Nej, tha

Vad tyckte du var jobbigast? Den stora paniken och skräcken när jag insåg att det var PÅ GÅNG och att jag aldrig i livet skulle hinna in till BB.

Var du rädd för något? ALLT! Att jag skulle dö, att det skulle vara något fel på bebisen, att jag skulle göra fel, att det skulle bli komplikationer... och att det liksom skulle vara mitt fel alltihop.

Skrek du? Nja, hann väl knappt göra det... men efteråt (de 5 minutrarna innan K kom hem) var jag ju smått hysterisk, småskrek och pratade för mig själv typ... 

Hur många var inne i förlossningsrummet? Badrummet menar du? Jag... och så bebben förstås :D

Hade du någon nära med dig? Tyvärr inte...

Fick du sy? 2 stygn.

Vilken vecka födde du i? Första dagen i v. 41, 40+0.

Vad var vikt och längd på bebisen? 3220 gram, 50 cm lång

Ammar du? Ja

Hur gammal är bebisen nu? snart 3 veckor

Vad tyckte du om förlossningen? Läskig, overklig, men i eftarhand rätt häftig ändå. Vet fortfarande inte hur jag ska se på den. Men den resulterade ju i nåt fint i allafall. :)

När kommer nästa barn? Haha, vi tar nog och smälter det här först va... Och just nu vill nog inte kroppen vara gravid än på ett tag ;)

Elliot hjärta Kent?

Tror Elliot tycker om musik. Han somnar ofta som en stock när vi har på musik i vardagsrummet, och med tanke på hur många låtar jag lyssnat på under graviditeten är det kanske inte så konstigt. Han kommer nog även under uppväxten vara ganska rejält omgiven av musik.
Återstår bara att se vad han själv kommer gilla i framtiden, haha... Hans föräldrars musiksmak kommer antagligen framstå som riktigt föråldrad och töntig. House, trance, indiepop och r’n’b - nä usch vad mossigt...

Har haft på låtar från Kents senaste skiva idag, och den verkade Elliot digga i allafall. Just nu ligger han totalt däckad i soffan bredvid pappa. Snart ska vi väl gå till sängs, med hopp om att natten blir hyfsat skonsam... Jag har iallafall provat att börja amma liggandes, och även om det är lite svårt så blir det inte lika ansträngande för min kropp.


Dagarna går fortfarande litegrann som i ett töcken haha, och det känns nästan lika bra att stänga in sig här hemma... Vi försöker ta en besöksfri vecka nu innan K börjar jobba igen.
Känns lite som man behöver landa en gång för alla och hitta fungerande rutiner både dag och natt.
Känns hemskt att säga nej till alla mysiga och snälla människor som vill komma på besök, men den här första tiden kommer trots allt aldrig tillbaka, och det känns viktigt att ha den lite för oss själva på sätt och vis.



Ha en underbar måndagskväll alla fina!

Min badrums-kompis

God måndag.

Hah, läste nyss att nyblivna mamma Gisele Bündchen (hon var ju en av dem vars bebismagar jag "följt" under hösten - var ju faktiskt en gång i tiden väldigt intresserad av modevärlden och alla dessa supermodeller, och tyckte det var skoj att flera av dem var gravida samtidigt som mig...) som fick sin son Benjamin i december, inte alls födde på sjukhus som tidigare påståtts, utan hemma i badrummet.

http://abcnews.go.com/Entertainment/wireStory?id=9713323
I’m not alone, haha...

Man kan väl dock med största sannolikhet anta att det i hennes fall var MEDVETET. En del väljer ju trots allt att föda hemma, om än med hjälp och assistans av utbildad personal.


Kan också tänka mig att för en sådan superkändis som Gisele finns inget utrymme för slumpen: antagligen har hon både sin vanliga tillvaro och förlossningen planerad in i minsta detalj.


Ser nästan framför mig hur hon ligger där i badkaret med tända ljus, avslappande musik och vackra barnmorskor vid sin sida, och liksom andas ut sin perfekta lilla skapelse i fullständig harmoni. LÅNGT ifrån min blodiga kaos-upplevelse, haha.

Hur det än var, så utnämner jag alltså Gisele min badrums-buddy, haha. Våra små pojkar borde bli fotbolls-kompisar.
För övrigt ska det bli kul att se hur hennes lillgrabb ser ut - han borde ju få rätt hotta gener från sin modell-morsa och quarterback-farsan Tom Brady... Spännande, spännande!