Aj

Blä.
Jag brukar inte vara den som beklagar mig över väder och vind (och speciellt inte snö i "överdrivna" mängder - jag är trots allt uppvuxen i Norrland och därmed van att se betydligt större snöhögar än dem i huvudstaden...)

Men lite arg blir man ju när man för första gången på 1½ månad åker tunnelbana - en kort tur på två stationer - och projektet tar cirka en timma.
Tågen som kommer med 20 minuters-intervaller och enorma folkmassor som trängs och armbågar sig in i vagnarna... well, på muntert humör blev man inte.

Lämnade Elliot hemma med sin pappa och det känns som alltid en smula nervöst och småstressigt att göra ärenden utan sin kära guldklimp. Och så tog projektet typ 10 gånger längre tid än vad man planerat... typiskt.
Mirakulöst nog hade han dock hållit sig lugn och mätt hela tiden och bara sovit typ.

Jaja, till råga på allt så halkade jag på den snöiga och ishala trottoaren vid Odenplan och dratte RAKT ned i marken. Reste mig snabbt igen och var så förbannad att jag inte kände smärtan. Men nu dagen efter har jag blåmärken på armarna och en äcklig värk i svanskotan... 

Dessutom börjar jag känna mig småförkyld. Ont i halsen och huvudet bultar. Fy!

(Verkar för övrigt rätt kul det här med att klaga, märker att det inte går att stoppa när man väl börjat, haha)

Sleeping beauty