Hm, vårt hus måste vara extrem olycksdrabbat eller något.
Det här är tredje gången inom en månad som jag sett ambulansmän i vårt trapphus... (och den första gången var ju jag "patienten", heh)
Försöker vända bort blicken men det går liksom knappt när man närapå krockar med båren där det ligger en stackars människa.
Läskigt läskigt. Död, blod och olycka som nästlar sig in i vår tillrättalagda vardag, när man minst anar det, och krocken känns så overklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar