En snabb update från bibblan

Tjohej.
Ska snaart snart till jobbet, kände mig bara tvungen att smita in på bibblan och bota mitt internetabstinens en stund :P

Hemma är nämligen datorn urkopplad och alla fula sladdar ihopsamlade; det är lägenhetsvisning ikväll igen. Gårdagens visning gick nog ganska bra, 12 intressenter enligt mäklaren. Hoppas allt går bra, speciellt K har ju varit sååå nervös inför säljningen av lägenheten, hehe.
Men den blev himla fin efter allt städande och putsande må jag säga, nästan så man själv vill bo kvar där istället ;)

Annars har helgen förflutit helt okej. Tjejkväll i lördags som sagt, det var mysigt. Såg två filmer och svullade snacks... var mätt hela dagen efter :P

Igår var det ju visning mitt på dagen, och sedan åkte vi till Akalla för att äta god kinesisk middag med K’s föräldrar.
Min kropp har nog saknat alla asian flavours sedan Hong Kong, hihi!
Vi tog också med ett gäng av hans mammas goda hembakade bullar med nån god gegga i... Skulle kunna leva på dem! Haha.

Mår okej idag. Lite småirriterad av och till, och kroppen säger omedelbart ifrån när jag gör nån konstig rörelse. Annars är jag nog relativt befirad från graviditetskrämpor. Hittills iaf.

Nu går min internetbokning snart ut, men ha en great start på veckan allihopa! :D

Har nyss insett att det snart är september...

Åh så sjukt snabbt tiden går. September, då kan man ju inte direkt säga att det är SOMMAR längre...
Å andra sidan har jag väl haft den där höstfeelingen ett tag nu. Folk har ju börjat sina jobb igen och man kan inte spatsera runt i kortkort varje dag längre. Vinden börjar bli bitande och kall.
Och min mage växer, en liten smula för varje vecka...
På tiden tycker både jag och K, haha!

Idag har varit en fruktansvärt seg men skönt soft dag.
Gått runt lite kring Odenplan/St. Eriksplan, kikat på barnvagnar (igeeen, båda vi tycks automatiskt dras till dessa butiker när vi är ute och går... hihi)
Det är verkligen tufft val mellan Brio Go och "Buggan" (Bugaboo)... Och så nu på sistone har jag även fått upp ögonen för Teutonia, tycker den är riktigt fin när man ser den på stan.
Men har inte hört så mycket om den... någon med erfarenhet??

Annars tycks försäljarna mest tävla i att snacka så mycket skit som möjligt om Bugaboo/Brio Go beroende på vilka de själva representerar. Haha. Att barnvagnsval kan vara så en så stor grej när man väl börjar rota i det hela...

I like it!

Ikväll blir det film/tjejkväll, mysigt. Var ett tag sen. Alltid skönt att göra nåt lagom soft och trevligt, men ändå umgås liksom. Istället för att sitta hemma och uggla som man börjar bli smått trött på nu.

Puss och kram, ha en skön helg!

Freeeedag... med plåster på armen!

God förmiddag!

Yay, nu är det fredag igen. Känns som det blir helg hela tiden, allt går så fort...

I och för sig känns det som det är måndag mest hela tiden också, haha!

Äntligen har jag nu varit och tagit de sabla blodproverna för att kolla mina sköldkörtel-värden.
Åkte till Odenplans läkarhus igår för att göra detta, men då sa sköterskan att jag inte skulle tagit min medicin samma dag som proverna tas. Åååkej. Det hade ingen sagt till mig. Så idag fick jag göra ett nytt försök... suck. Men börjar faktiskt vänja mig så smått vid dessa provtagningar.

Nu kan jag äntligen slappna av och ha lite helg känns det som...
Jobbar 4 timmar idag, men först ska jag förmiddagsfika med E. Myyysigt!

Gjorde förresten en ny upptäckt i veckan, ett helt nytt café/kaffebar på Vasagatan. Mittemot Espresso House vid Centralen typ.

Har länge saknat "bra" kaffe och fik i det området, finns mest massa random citycaféer utan engagerade baristor eller kvalitetstänk enligt mig.

Men detta fick jag direkt urbra vibbar av; trevliga och glada män bakom disken, stilren "barista"-inredning och fräscha grejer i disken. Tog ett frukosterbjudande för 50 spänn, faktiskt prisvärt med tanke på vad man fick. Sjukt god smörgås (surdeg?), perfeeekt sojalatte och en liten mugg juice som bonus :D

Värt att besöka fler gånger, kul med engagerade nytillskott i cafévärlden!

Smygtitt på vecka 21...

Haha. Jag är otålig, har redan tröttnat på v. 20 :P

Tycker ändå jag har rätt att smygkika lite, jag menar, vi blev ju tillbakaflyttade på ultraljudet några dagar - men om jag inte fått reda på det hade jag ju ställt in mig på att det nu var vecka 21.

Gosh, tiden går så fort, jag kan inte fatta att den lille är SÅ DÄR stor nu! :O En riktig liten människa, och inte bara en prick på ultraljudsbilden ;)

Annars mår jag rätt så bra.
Känns dock mer och mer ansträngande att röra på sig fort, och göra tunga muskellyft. När jag springer blir jag andfådd som bara den, och känner att det liksom trycker på i nedre delen av buken... Ett tecken på att man ska ta det mer försiktigt kanske...
Samtidigt blir jag så glad när jag känner såna här grejer. Lilla babyn gör sig liksom påmind i mitt vardagliga liv :)

Kommer ni ihåg den här?

Hm, är på en smuula bättre humör än nyss i alla fall. :P
Musik är verkligen magiskt... alltid när jag lyssnar på 90-talslåtar får jag en härligt bubblande känsla i magen.

En nostalgisk känsla, men utan sorg eller smärta. Bara härlig och problemfri nostalgi. Barndom, tidiga tonår, världen var ett fluffigt moln.

Den här till exempel, gick jämt på radion i slutet av 90-talet. Jag var 11-12 nånting, och visst väcker den grymma nostalgivibbar. Jag blir i alla fall automatiskt glad när jag hör den :)

När allt är svart

Är på halvkasst humör just nu Allt började väl antagligen igår... (se förra inlägget) Och nu tycks jag hamnat i en negativ cirkel.

Tänker på grejer jag inte borde tänka på, gör saker jag inte borde. Är tillbaka i vissa gamla spår.
Har ont i magen, tarmarna, urinblåsan; allt tycks bli ihoptryckt därinne. :( Ska det vara så?
Försöker lyssna på musik, titta runt på sidor på nätet, göra mig själv på bättre humör.

Gamla minnen som jagar, känslor av värdelöshet.
Ändå VET jag ju att jag innerst inne är jättelycklig just nu, jag mår så bra som jag aldrig gjort förr.
Men det är tillfälligt. Just i denna timman och minuten mår jag piss... och det är väl inte så mycket att göra antar jag.
Vill bara skynda iväg till jobbet, få annat att tänka på, och få dagen avklarad.

Hoppas idag blir bättre än igår

Tjohej.
Sitter nu på biblioteket, mysigt som alltid, hängde ju jämt här då jag gick gymnasiet och var nyinflyttad i Stockholm (inget internet hemma + allmänt sysslolös ;)).

Så lugnt, så skönt, så fullt av... böcker.

I min perfekta drömvärld så ska jag ta mig tid att läsa aaalla böcker typ, i alla fall de jag har på min mentala lista, såna man hört om eller bara "borde" ha läst. :)
Men tyvärr räcker inte tiden och lusten till i verkligheten...
Kämpar just nu fortfarande med John Ajvide Lindqvist och hans "Människohamn". (Helt okej, dock)

Solen skiner sådär lagom och morgonen var hyfsat harmonisk. Hoppas den här dagen blir mer lyckad igår.
Nämnde ju i gårdagens inlägg att jag skulle till Karolinska och ta blodprov... Japp, jag skyndade mig iväg till Karolinska asstressad och sen som vanligt, min puls var väl uppe i 150 när jag väl kom fram.
Fick betala 300 kr i kassan för besöket... happ, tänkte man, hoppas det är värt det då.

Men så när jag mötte läkaren påstod hon att jag tydligen redan SKULLE tagit blodprov innan detta besök, något jag varken fått en kallelse eller hört ett ord om.
Så... enligt henne hade vi alltså inte så mycket att prata om, här tog man nämligen inga prover och det var provsvaren som skulle diskuteras.

Nu får jag helt enkelt åka nånstans och ta detta jäkla blodprov, och sedan få en NY läkartid där vi pratar om svaren... som antagligen också kostar 300 kronor.

Shiiiiit pommes frites vad förbannad jag blev. Hela dagen var jag sedan på dåligt humör; kan de fan inte organisera skiten bättre så att jag slipper kallas till ett "viktigt läkarbesök" på 300 kronor om de ändå kan se i registret att jag inte tagit några prover nyligen. Sååå himla onödigt.

När jag gick hem började jag typ grina som vanligt och ringde till diverse personer för att försöka få lite tröst... men som vanligt är ju det värsta att jag skuldbelägger mig själv för allt skit som händer.

Jag menar, tänk OM de sagt till mig tidigare (vilket måste varit i juni nån gång, då jag hade senaste läkarkontakten) att jag faktiskt skulle gå och ta blodprov... fast jag bara glömt bort det på nåt skumt sätt?
I så fall har jag bara mig själv att skylla.

Jag är ju bäst på att älta också, så hela kvällen grubblade jag på situationen och kände ångest över att jag inte uttryckt mitt missnöje mer hos läkaren. Det borde väl också hon ha insett, att detta besök kändes gaaanska onödigt... ett par ord och så var det över liksom.

Nej, usch och fy, var bara tvungen att få ut mina aggressioner lite. 
Haha.

Något positivt att fokusera på istället...?
Hm, det är fint väder, det är snart helg, jag håller på och läser en profylaxbok där mina egna tankar verkar bekräftas:
Det är inställningen som är den viktiga; har man en POSITIV bild av att föda och att man själv liksom väljer det, så upplevs också smärtan som mindre. Det känns betryggande... eftersom det ju faktiskt är nåt man själv påverka.

Jag är snart i v. 21. Det är också bra. Och nu känner jag verkligen, verkligen att jag liksom har nånting där... en liten klump som är i vägen liksom :D Även om sparkarna hittills inte gett sig till känna... hm.
Kommer detta bli en liten lugnis, eller vad?

Au revoir, hoppas på en braaa torsdag!

Those party days

Nu var det rejält längesen jag festade. (Förklarligt nog)
Känner inget direkt sug heller, förutom att jag vill dansa då och då :D, och dessutom är jag så hiiimla trött på kvällarna.
Sova är ju min nya hobby som ni vet ;)

Dock kan såna där ljuvliga partylåtar få igång fest-humöret igen.
Gamla minnen poppar upp och känslan av förväntan, glädjepirr och att ge sig hän till natten och musiken tar över mig.

Jag kommer nog alltid vara förälskad i klubb- och dansmusik, oavsett om jag är gravid eller inte. Lyckoruset och välmåendet dessa låtar ger mig.

Och att dansa runt hemma på vardagsrumsgolvet är ju by the way grymt underskattat... haha!

Blodprov... usch och fy

Goddag!

Slutade tidigt idag, blev morgonpasset på jobbet med andra ord.

Skönt som bara den, att ha skiten avklarad liksom :P
Men grumset i bägaren är väl att jag ska till Karolinska sen för blodprov... Huuuu.
Man tycker väl ändå att jag borde vant mig nu, men det är själva grejen som är lika äcklig varje gång... en nål som sticks in i mina ömma stackars vener i armvecket; det väcker rysningar.
Orsalken till alla mina blodprov, förutom de vanliga rutin-blodproverna på mödravården, är min sköldkörtelsjukdom, som upptäcktes när jag var i 3:e månaden... (På tiden alltså - man kan tydligen få missbildade barn om man inte medicinerar)

Har alltså brist på ett hormon som påverkar ämnesomsättningen, vilket jag nu tar tabletter mot varje dag. I mitt fall var det inget farligt (och jag var ju verkligen inte "sjuk" i den bemärkelsen) men det är alltid bättre att ha lite för mycket än för lite när man är gravid.

Så jag tar lydigt mina tabletter varje dag, och får gå på kontroller då och då. Spm idag alltså.
Jag misströstar inte i alla fall, utan är mest glad över att de upptäckte denna "brist" innan fostret hann riskera att påverkas av det.

Vart tar alla bra bloggidéer vägen..?

Dagens mysterium...

Hur komme det sig att ALLTID när jag är ute och går under dagen, kommer på massa bra idéer till blogginlägg - ja, till och med formulerar dem färdigt i huvudet, mening för mening - och sedan när jag kommer hem så är de... borta?

Ofta minns jag fortfarande själva grundidén eller ämnet, men lyckas aldrig få till det sådär bra som jag tidigare tänkte.
De där braiga formuleringarna som jag skapade är helt borta ur minnet.

Jag menar, jag är ju fortfarande samma människa med samma hjärna, hur kan då alla mina fenomenala tankar försvinna? När jag är hemma sitter jag och knappar påtangenterna fram och tillbaka och kliar mig i huvudet, och hur jag än försöker göra så låter allt jättetöntigt.

Kanske är det helt enkelt så att man får sånt där intellektuellt rus när man promenerar och rör på sig, som folk brukar snacka om. Bra rotation på tankarna liksom. Frisk luft och allt. Och sen blir man totalt fördummad när man sätter sig framför burken.

Haha, det sjuka är att jag just tänkte på DET HÄR inlägget nyss på min morgonpromenad.... och nix, det blev inte lika bra som jag tänkt mig :P Inte denna gång heller.

Ouch... ännu ett graviditetssymptom?

Kom nyss hem från jobbet, efter en skön promenad i sensommarkvällen. Eller, till häften skön i alla fall, jag hade nämligen såna smygande, molande smärtkänslor då och då när jag gick.
Ibland strålande ut mot låren, ibland uppemot ryggen, ibland... ja, där nere helt enkelt. Sådär lagom småstickande och otäckt.

Kan det vara att jag överansträngt mig på sistone? Kan det vara mina sandaler med 1-centimetersklack? För mycket promenader? Eller är det helt enkelt ett typiskt andra-trimesterns graviditetssyndrom - foglossning?

Hm, på ett sätt vill jag ju att det ska vara det.
Varje "graviditetssymptom" gör mig nämligen glad: det för mig ju närmare målet. Mötet med den lilla plutten.
Men jag börjar tröttna på att spekulera hela tiden, typ som det där med sparkarna.
Jag VET ju trots allt inte om det är bäbisen som rör sig. Kanske är det bara en helt jäkla vanlig fis som fastnat i tarmarna, haha... Jag vet ju hur bra jag brukar vara på att inbilla mig i vanliga fall.

Så, fram tills att allt blir tydligare och det verkligen inte råder några tvivel om saken (oavsett om det gäller foglossning eller babysparkar) - är det väl bara att försöka slappna av och fokusera på det jag faktiskt VET.

Som att den lille har ett litet pickande hjärta som hela tiden slår och en fin liten ryggrad. Något jag påminns om varje gång jag studerar ultraljudsbilderna.
Åh, den är så söt. Så perfekt. Love u baby!

Weird dream

Godmorgon alla glada!

En ny vecka, jag kan inte låta bli att tycka det är spännande. Trots måndagstristessen.

En anledning till att jag mår så bra nuförtiden på morgnarna är nog att min sömn är av så jäkla bra kvalité.
Sedan jag blev gravid somnar jag som en STOCK varje kväll och slumrar djupt, drömfyllt och intensivt ända tills gryningsstrålarna väcker mig (eller slamrandet från K när han ska till jobbet).

Och drömmarna... ja, de är ju ett kapitel för sig.

Förut kom jag ihåg drömmarna ibland, inte varje natt, men nu är varenda dröm som ett helt eget äventyr.
Det känns som jag flyr in i en annan värld exakt varje natt. En mycket roligare, sjukare eller skrämmande sådan. Och VARJE morgon minns jag det så tydligt som om jag upplevt det på riktigt.

Den här nattens dröm var ganska skrämmande.
Den utspelade sig på jobbet, jag skulle jobba extra där någon helg, men en massa skumma saker började hända och det hela urartade sig till en sorts skräckfilm.
Riktigt äckligt, med inslag av japanska skräckflickor som syntes i speglar, och känslan av att nåt ont förökte jaga en... En förbannelse av nåt slag i caféet.
Det var jag och min väninna E som jobbade den dagen haha, och vi försökte kämpa emot det onda. Det var så äckligt och jobbigt, men vi fann till slut ett tillfälle att fly och sprang bort mot Stureplan. Haha.

Minns exakt den sköna känslan av att rusa förbi de fredagsminglande bratsen och tänka: "Vi är fria, vi är fria!". Och hela Östermalm tedde sig så tryggt och oskyldigt jämfört med det där onda. Hahaha.

Min hjärna verkar ju onekligen ganska kreativ innerst inne, kanske skulle man satsa på en karriär som manusförfattare till skräckfilmer eller nåt?

Matbloggar: What dreams are made of

Varför är det så jäkla trevligt att bläddra runt bland matbloggar?
Antagligen av samma anledning som den stora massan bänkar sig framför Tinas "jättegott" och dreglar över Jamie Olivers snyggt formgivna kokböcker. Fast man kanske aldrig ens skulle ta i ett decilitermått annars.

Förr eller senare i en internetsession, då man surfar runt sådär planlöst, finner man sig plötsligt klickandes fram och tillbaka mellan recept och bilder på mat.
Oops, där igen. Känner hur blicken spänns fast vid skärmen och kroppspråket blir nästan sådär ryckigt besatt. Euforin stor då jag hittar nån sällsamt läcker mat-blogg eller ett ovanligt dreggelframkallande recept.

Det behöver inte ens vara något speciellt avancerat eller originellt. Bara ögat hinner tolka in den simpla, men intensiva, signalen: "Gott!"

Speciellt efterrätter. De väcker nån slags sug i mig som känns tryggt och okomplicerat.
Som i barndomen då man suktade efter mammas nybakade kakor. Ett begär sådär lagom syndigt och plågsamt; och framförallt lätt att bota... Det är ju i princip bara att sätta på spisen och blanda ihop kladdkake-receptet man nyss hittat. Eller köpa den där nya Ben & Jerry’s-smaken. (Och därefter få dåligt samvete som ett brev på posten, i dessa hälso-tider)

Men men, det finns ju light-versionen av det hela också. Att nöja sig med att kolla runt bland matbloggar och SUGA I SIG bilderna på frestande kaloribomber. Räcker ju faktiskt ganska gott det med.

Exempel på matporr (bild från Happy Home Baking)

Yesterday's wedding

Var på bröllop igår. Hade visserligen aldrig träffat brudparet förut (killen är en barndomsvän till K), men det var jättetrevligt hela dagen och den gjorde mig uppfylld av positiva tankar och intryck.
Så fint, så romantiskt (men utan att bli för pompöst eller högtidligt) och skojigt - jag hade varit jättenöjd om det varit mitt eget ;)
Urgod mat, fyndiga tal, ett liveband som faktiskt inte kändes pinsamt.

Om jag själv nån gång skulle gifta mig skulle jag vara så jäkla rädd att NÅNTING skulle gå snett, att nån detalj skulle förstöra det där helhetsintrycket som man vill ska präntas in i gästernas minnen för all framtid...

Sen kan ju det spontana och oplanerade också bli underbart kul, men det är liksom så mycket som står på spel.
Mycket kan man stå ut med att det blir lite misslyckat, men sitt eget bröllop - nej.

I alla fall, vi åkte hem vid 23-tiden eftersom jag var så trött att jag höll på att svimma.
Känns som bebisen har en liten växtspurt eller nåt, jag är så jäkla trött igen och känner typ bokstavligen hur magen spänner ut sig mer och mer och gör lite ont ibland. Men det gör mig bara glad ju :)

Ha en bästig söndag!

Vecka 20

Vecka 20

Halva graviditeten har gått. Man börjar få en mage som alla kan se och livmodern når ända upp till naveln.

Fostret väger nu ungefär 350 gram och är runt 24 centimeter långt. Det har fått ögonfransar och kanske lite hår på huvudet. Ögonlocken är färdiga. Fingrarnas naglar växer, men de täcker inte hela fingertoppen än. Svettkörtlarna blir färdiga nu, men fostret kommer inte att börja svettas förrän efter sin födsel.

Fostret har fått känsel, och kan reagera på smärta. Det kan göra avancerade rörelser som till exempel bakåtkullerbytta.

Åh... lilla sötnosen därinne. Jag säger som alla andra; hur kan man älska och längta efter någon så mycket, som aldrig ens träffat?
It’s magic.

Källa: http://www.sjukvårdsrådgivning.se

Torsdagen=bra

Tjohej.

Ett litet snabbt inlägg här, ska möta tjejerna i stan om en stund.
Åh, vilken bra dag det var igår. Jag mådde hyfsat bra hela dagen, och solskenet gav en ständiga adrenalinkickar.
Det var mina föräldrars sista dag här i Stockholm, så jag umgicks lite med dem på förmiddagen och åt supergod sallads-lunch på Café Blåbär. Really like that place.

Sedan mötte jag söta E vid St. Eriksplan, vi tog varsin niiiice cappuccino på Kaffeverket. Börjar bli lite stamisställe för min del. Så jäkla gott kaffe <3

Och hon var såå gullig... jag fick typ en hel påse fylld med böcker och söta småsouvenirer från Grekland där hon varit på semester. Böckerna var med typ mamma/föda barn-tema, och det är ju precis det jag är rätt besatt av just nu så det passar finfint ;)

Och (syns inte så bra på fotot) ett sött vykort med massa små djur som skulle föda barn. Hehe. Priceless <3

Sen jobbade jag förstås, rätt stressigt och mycket att göra där, men solen sken som sagt och man var på hyfsat humör ändå. Och efteråt hade vi bestämt för att äta på restaurang med mina föräldrar, det blev indiskt som så många andra gånger ;)

Alltid lika gott! Med mina päron alltså, min syrra och K. Vi satt och softade och pratade i sommarkvällen tills det var dags att gå hem och sova sött.

Haha, blev ett ganska långt inlägg ändå. Men jag är glad och speedad, det är helg nu för min del :P

Träffa girlsen idag som sagt, och imorgon blir det bröllop! Har dock aldrig träffat brudparet hehe, men det blir säkert trevligt ;)

Glad helg alla.

Bokat ny tid hos BM

Sådärja. Man skulle ju ringa direkt efter ultraljudet, men jag var lite seg med det :P 
Nu har jag i alla fall ringt och fått en ny tid på mödravårdscentralen i början av september.

Åh, älskar verkligen att gå till barnmorskan och alla dessa undersökningar. Bara kolla att allt är som det ska, bli lite omhändertagen, och få veta nya spännande saker om bebisen... ultraljudet klår nog allt, men nästa gång får man förmodligen lyssna på hjärtljuden hos barnmorskan. Mys <3

Idag är det soool, och jag ska snart möta mina päron vid Centralen. Softa lite. Och sedan prommis med Emma klockan 13.
Jobb klockan 15... och efter denna kväll är det HELG pour moi :D
Yay.

Såhär såg min morgon ut när jag åt frukost på ett litet bageri/café nära Rådhuset...
I love mornings, att äta frukost (dagens godaste mål :)), se solljuset sippra mellan husväggarna och betrakta stressade människor på väg till skola och jobb.

Min lillasyster börjar förresten gymnasiet idag, undrar hur det gåt för henne ;) Så coolt, hon har väl ingen riktig bild av Stockholm ännu, allt måste vara en enda röra. Medan jag bott här i snart 6 år.
Jeeez vad tiden går... Känns som igår då jag vinkade av mamma på hennes buss, och gick genom folkmassan på Centralen mot min nya framtid i huvudstaden. Så pirrig, så skräckslagen, så... fri :)
Och tänk vad som hände, nu har jag hela mitt liv här. Feels like it's my town, liksom!

God onsdag

Hello there.
Gawd, inte blivit så mycket updates från min sida, men får väl skylla på att jag haft en del att göra. Hehe.
Föräldrarna och lillsyrran är nere i Stockholm, och jag har pliktskyldigt vandrat runt i stan en del med dem.
Sedan så fotograferades lägenheten idag, inför försäljningen, och varenda liten pryl har vi fått rensa undan eller gömma.

Och så jobbet då, förstås. Sol=mycket kunder på caféet.

Nu på kvällen åt jag och K myspys-middag på Café Fix, ett klassiskt trevligt fik här vid Fridhemsplan. Perfekt att sjunka ned i en fåtölj där med en kopp chai-latte, eller nån av deras variationsrika maträtter. Denna gång prövade jag linssoppa med tzatsiki och vitlöksbröd, en höjdare faktiskt :D Så lent och gott med soppa på kvällskvisten. My stomach likes.

Såg sedan på nån jäkla förlossnings-dokumenär på TV4 Fakta. Kan inte låta bli att glo på den varje onsdag, fast jag grinar varje gång.
Av rädsla, glädje och ren känslosamhet. Just det där ögonblicket då bebisen äntligen kommer ut, efter allt kämpande och skrikande... Nej, det går inte att förstå.
Att jag själv kommer ligga där en dag. Man vill nästan blunda och sluta låtsas om det, det är liksom för mycket... för stort.

Jaja, några månader kvar trots allt :D
Men snart är jag i v. 20, halva tiden *wiee*

Like what u see?

Följ min blogg med bloglovin

Provsmakning av pizza - finns värre extrajobb

Tjohej dnna tisdagsförmiddag.

Har idag varit på mitt angenäma extraknäck; nämligen provsmakning.
Pizza var det idag. Är sådär lagom mätt efter sex fjärdedelar av olika pizzor... hahaha...
Tycker alltid det är sjukt roligt att fylla i enkäter och sånt, och här får jag göra det samtidigt som jag får BETALT, plus ett mål mat på köpet :D

Synd bara att man av sekretesskäl inte får veta vilket märke det man provsmakar har. Om man råkar komma över något jättegott liksom, hehe. En gång fick jag exempelvis smaka en superb blåbärspaj... mm... medan en annan identisk var sjukt äcklig. Man vill ju inte råka ta fel i snabbköpet liksom :/

Nog om det, är bara så himla stolt över mitt extraknäck haha.
Idag kommer hälften av min familj till Stockholm. Dvs. föräldrarna och min ena lillasyster. Hon ska på torsdag börja gymnasiet här.
Exakt samma resa som jag gjorde alltså, att vid 15 års ålder lämna sin hemstad för att pröva lyckan i stora stygga Huvudstaden. Hehe.

Skillnaden är väl att jag då inte kände NÅN här typ. Ylva har i alla fall mig som ett exemplariskt... ehm... föredöme. (or noot)

Jaja, kul att man inte är ensam Winbäck:are här i alla fall längre ;)

Uppdatering på babyfronten: Tycker mig känna små rörelser så och då. Eller så är fortfarande det bara tarmarna som spökar... men lite mysigt är det i alla fall, känns som pirriga fjärilar i magen :)

Måndagstristess botas med nostalgi

Usch. Vilken uschlig måndag. Inte särdeles dålig på något sätt, bara så... grå och meningslös och glädelös.

Tror inte jag har skrattat en enda gång den här dagen.

Meen, i väntan på bättre tider som man brukar säga, lyssnar jag på musik som ger mig nostalgikänslor och ett leende på läpparna.
Att man haft så många perioder bakom sig i livet, det är vackert det.

Den här får mig till exempel direkt att tänka på högstadiet. Känslan av rosa fluff, korridor-dofter, slamret från skåp och jeans från Crocker. Haha. Lyssna och njut.

En ny vecka läggs till livet...

Så var det måndag igen. Känns nästan skrattretande att skriva det, det var ju alldeles nyss en ny vecka, och vips så rusar den förbi och... det är måndag igen.

I alla fall, jag blir inte längre panikslagen då jag inser hur fort tiden går, utan snarare än mer pirrig och förväntansfull.
För varje vecka för oss ju lite, lite närmare Bebisens ankomst.
Gawd... nu är det bara 5 månader kvar.
Det är egentligen ingenting... en fis i rymden om man tänker sig livet på det stora hela.

Ändå är det just dessa 5 månader som utgör gränsen till vad som antagligen är den största förändringen i mitt liv.

Så hisnande att fantisera om hur allt kommer vara om ett år. Men nej, det går inte att föreställa sig. Hur förändrad tillvaron kommer vara.

Det är nog ändå därför jag verkligen trivs med att leva just nu, att jag aldrig känner mig uttråkad - eftersom jag vet att något oerhört stort väntar runt hörnet. Skrämmande och omvälvande, såklart, men också så jädra spännande.
Det är väl det som gör tillvaron till ett sorts äventyr: att vara helt ovetande inför vad som kommer hända härnäst. Bra eller dåligt, tungt eller lätt. Det enda man vet säkert är att kommer vara NYTT.Och det skapar en sån kittlande och oerhörd känsla i magen, som tillsammans med bebisens små rörelser gör min vardag lycklig, lycklig just nu.

Kinesiska tecknet för glädje.

Trött men mysig söndag

Hellu.
Mm vad nöjd jag känner mig med denna söndagen, den var precis lagom trevlig och umgängesfylld. Först en liten morgonprommis med K, vi åt frukost/lunch på ett café vid St. Eriksplan. Jag tog en meze-tallrik, men blev lite sur när jag insåg att den inte innehöll nåt kött (inbillar mig att jag är beroende av mitt Livsviktiga Protein, haha). Ett tag senare for jag in till stan och mötte upp tre tjejkompisar. Mysigtmysigt, vi vandrade i butiker och fikade. Mina mysiga tjejer, och jag är så glad över att de är glada för min skull!

Sedan åkte jag hem och typ var nära att somna en stund, helt otroligt vad trött man är nuförtiden.
Vid middagstid åkte jag med K och hans kusin till en kompis restaurang. Vi softade och åt klassiskt kines-food... Fried Rice med kyckling och ägg och massa gött gojs xD

Nu är man så hemma igen, planerar att kolla lite på TV och försöka känna efter lite mer fladderrörelser i magen ^^
Kan då och då inte heller låta bli att kika på ultraljudsbilderna, liksom hälsa på lilla bebisen och påminnas om hur han ser ut därinne... :)

Önskar bara att han var mer medgörlig på ultraljudet bara, och inte bara grävde ner huvudet (som gjorde att vi inte fick nån gullig profilbild) Envis som bara den, I guess!

Trevlig kväll

Åh, vad skönt det kan vara med lite socialt umgänge ibland. Hehe. Känns som det blir alltmer sällan nuförtideb, dels för att jag på nåt sätt blivit lite instängd i min egen lilla bubbla, är trött och inte direkt den självklara partyprissen längre, och dels är det så lätt att folk glider ifrån varann - alla är upptagna på olika håll med jobb, skola och livet.

Men detta var kul, lite av en reunion :) Tycker så mycket om att ha en massa välbekanta och positiva ansikten runtomkring. Är så himla glad också över att de kan dela den här perioden av mitt liv. Glädjas med mig i det fantastiska att vara gravid, följa min än så länge lilla mage, och även så småningom bli en del av Bebisens liv. I can’t wait.

Efter middagen på nån asiatisk bufférestaurang, (jag är grymt bortskämd med äkta Hong Kong-mat nu efter resan, så detta var tyvärr ingen kulinarisk hit enligt mig) drog de andra vidare ut och partade.
Jag sa att de fick festa för mig också den här gången...

Man kan ju tänka sig att sådana här situationer ger ett sting av saknad i den lilla festprinsessan inom mig. Men jag känner faktiskt ingen längtan alls. Det känns sååå mycket mysigare att bara ta tunnelbanan hem och mysa med Älsklingen, vila sin trötta kropp och få sova.

Det är så ironiskt, jag märker knappt längre att helgerna passerar. Till skillnad från tidigare då fredags- och lördagskvällar alltid tände en rastlös eld inuti mig.

Nu har jag andra prioriteringar, och det känns så jäkla perfekt och lyckorusigt på ett helt annat sätt! Tänk att graviditet skulle kännas så underbart och häftigt, det hade jag faktiskt ingen aning om, haha!

Morning Glory

Jag är ledig idag. Så jäkla skönt. För även om jag mer än gärna vill åt mina timmar, ligger det alltid en tjusning i att få just LÖRDAGEN fri. Spendera förmiddagen med K, fika med kompisar, inte ha några tider att passa. Låta helgkänslan infinna sig.

Idag vet jag inte riktigt vad som händer, förutom middag på kvällen med en tjejkompis som ska firas. Trevligt.
K är i full gång med att fixa till lägenheten, han ska nämligen snart sälja och vi ska flytta in i en större två senare i höst :)
Den ligger i samma hus också haha, så flyttningen blir väl rätt smidig :P

Nu ska vi nog gå ut och käka nånting i förmiddagssolen, så mysigt såhär på helgmorgnarna. Frukost/brunch/lunchfika eller nåt blir det väl :P
Minner mig tillbaka till semestern och Göteborgsresan förra sommaren, då vi tillbringade varje morgon med frukost och kaffe på mysiga fik där... Lovely lovely.

See ya peeps!

Texas Longhorn & pyttesmå skor

Så var det äntligen helg...
Efter en halvseg dag på jobbet, och en störtskur med inslag av hagel, tog jag bussen hem och mötte upp K. Vi träffade hans barndomskompis/granne och hans tjej och deras nyfödde son ^^ Såå himla liten och gullig, kan knappt fatta att jag själv kommer pluppa ut en sån om några månader. Haha.

Efter det blev det middag på Texas Longhorn, jag var så jäkla sugen på kött hehe, och det var lite halvt för att "fira" ultraljudet igår och att allt var ok med bebisen :)
Jag tog nån köttgryta med bönor och guacamole till... mm... Perfekt flottigt och matigt för att tillfredsställa min numera kräsna mage.

Om nu myten stämmer så är jag väl sugen på fett och protein för att det är en pojke i magen. Eller så är det väl nån naturlig sorts gravid-grej att kroppen ställer in sig på att lagra fett eller nåt till ungen, haha. Fascinerande är det i alla fall. :) Jag som hatade sådan mat förut!

Vi mötte också upp K's brorsa och kusin en snabbis, och fick lite bebisgrejer från Hong Kong :D
Det känns fortfarande helt abstrakt och sjukt med såna pyttesmå kläder. Som att nån skämtar med oss typ, men om ett halvår kommer det ju vara verklighet...

Söta va? Fake så det skriker om det, men cuuute i alla fall ^^

Sparkar?

Snälla, kan inte nån förklara för mig exakt hur ni tycker sparkar från barnet känns? Kan man jämföra det med nåt?

Har hört allt ifrån "sprattlande fiskar" till "mjuka buffar" i magen... Vilket ju låter ganska luddigt ;)

Eller är det helt enkelt så att man VET direkt när man känner det, att det så att säga inte går att förväxla med något annat´?

Jag tycker att jag känner små pirr i magen mer och mer den sista tiden, men vågar inte tro än att det är nånting. Kan ju vara gaser i magen eller nåt *skratt*
Men det är en lite hisnande känsla varje gång, och lillen såg ju så livlig ut på ultraljudet igår så kaaanske kan det hända att det är den som lever om??

Ah, nu kände jag det igen... gaah blir galen av att inte veta ^^

Puss

En liten fot...

Längtar tillbaka till Hong Kong

God förmiddag, kära läsare.
Gud vad allt känns så vardagsaktigt och grått numera... och vad snabbt det gick!! Alldeles nyss var ju gatorna semestertomma på folk, solen sken och sommaren tycktes oändlig.

Nu är allt ersatt med stressig vardagslunk igen; sura och morgontrötta folk på väg till sina jobb igen, och tempot i stan har återgått till det normala.

Kan knappt heller fatta att jag för bara två veckor sen var i Hong Kong och käkade dimsum och svettades bland folkvimlet på gatorna. Åh, det var höjden av softhet. Haha. Tänker tillbaka och saknar dofterna, MATEN, att allt var så billigt, och själva frihetskänslan.

Förhoppningsvis kommer vi återkomma fler gånger när barnet är fött, så det får bekanta sig med landet som det faktiskt bär på en halva utav ;) 

Längtar redan.

Förhoppningsvis kan väl h*n få lära sig kantonesiska också, fast jag kommer nog känna mig lite utanför i så fall haha!

Här bodde vi!

Äntligen har man då varit på ultraljud

Åh, så var det då äntligen gjort. Det nervpirrande ultraljudet.
Men himlans fort gick det, nästan overkligt fort. Hade gärna velat ligga sådär hela dagarna och beundra lilla varelsen därinne ^^

Så livfull, och så detaljerad, man kan knappt tro det. Långa fina små ben som gärna kickade runt på skärmen.
Tyvärr har jag inte känt några "sparkar" än.. eller hur fasen ska man veta hur de känns; det känns ju redan som att magen lever om hela tiden :P
Visserligen är jag också lite tidigare i graviditeten än vi trodde, de flyttade bak mig till v. 18. Fan, jag som verkligen hade tröttnat på den veckan xD

Beräknad födelse är nu 14 januari, exakt 5 månader innan min födelsedag!! No. 14 rules :D

Weell, könet fick vi också veta, och det tänker jag nog inte säga riktigt än, men ni som undrar får självklart fråga :)

Självklart är jag allra mest lättad över att allt var som det skulle. Att man såg det lilla pickande hjärtat där. Att jag har nåt LEVANDE inom mig, en liten miniatyrmänniska.
Det är stort :O

Gisela, Adriana och Karolina oxå gravida

Wee. Känns som en hel del kändisar och coola bruttor blivit på smällen den här perioden. Roligt, antar att de får lida, glädjas och fascineras över sin nya kropp precis som jag, och undra över pyret därinne... trots sina flotta liv :)

Supersnygga Gisele Bündchen till exempel, ska föda ungefär samtidigt som mig vid årsskiftet. Coolt, känns som jag nyss fått en inbillad gravidkompis att följas åt med. Haha.

Två andra supermodeller som jag länge följt och beundrat, Adriana Lima och Karolina Kurkova, väntar också smått inom den närmaste framtiden.

 

Ja, här har man verkligen några coola, stilsäkra morsor att följa och inspireras av ^^

Snart dags för ultraljud... gah

Oh vad jag är spänd.
Imorgon var det så äntligen dags för det efterlängtade ultraljudet, man har liksom gått och räknat dagarna ett tag nu, försökt fördriva tiden och de trista jobb-passen på bästa möjliga sätt...
Men tänk att tiden går fort ändå, nu är det plötsligt bara en dag kvar!!

Känns både fruktansvärt kul och fantastiskt, tänk att få SE det lilla pyret i magen nu. Visserligen gick jag på ett rätt tidigt ultraljud i v. 11, men det var liksom inte så grundligt gjort och man såg ju bara en liten blubb med ett huvud därinne ^^
Ändå tyckte vi nog båda att det var nåt av det sjukaste och coolaste man varit med om.

Såå, imorgon får man ju då veta om allt verkligen är okej (nervösnervös) och kanske veta även könet (oh, vilken lycka!).

Tycker i vilket fall att det känns skönt och tryggt att gå på undersökningar. Man blir liksom lite omhändertagen och får veta att allt står rätt till. Vilket är guld värt, speciellt om man alltid är så nojig som mig ;)

Idag är det verkligen regnigt och dystert, men jag tog en skön morgonprommis och åt frukost på stället vad-det-nu-heter på Odengatan. Bra priser och nice surdegsfrallor har de där, magen njuter!

So long så länge, från pirriga lilla mig!  :)

Längtar tills jag är sugen på kaffe igen.

Haha, en av de sjukaste grejerna jag började känna för några månader sedan är att jag inte är sugen på kaffe längre.
Och det är verkligen sjukt, eftersom jag i vanliga fall är en riktigt kräsen kaffenörd.
I början (då jag inte visste att jag var gravid...) fattade jag inte alls vad som hänt, tänkte att jag kanske överdoserat koffein eller nåt (haha) och inte tålde mer :P
Men sedan föll bitarna på plats... Tydligen tappar många lusten på kaffe under graviditet. Och tja, det kanske är ganska naturligt då överdosering av denna dryck inte rekommenderas med tanke på fostret.

Ändå kan jag verkligen sakna själva känslan av en varm, rykande färsk och skummande latte eller cappuccino.
Effekten den vanligtvis har på mitt sinne, hur tankarna skärps och gladjefjärilar snurrar i magen. En mild form av drog för mig :D
Men råkar jag någon dag köpa kaffe för gamla vanans skull, straffar det sig själv i form av illamående och en äcklig uppspeedad känsla i kroppen. För uppspeedad liksom. Hjärtklappning och nervositet.

Jaja, den tiden kommer väl i alla fall då ungen ploppat ut och jag kan joina alla andra lattemorsor på stan ;)
Dår lär man väl om inte annat behöva nåt uppiggande under alla zombie-trötta barnvagnspromenader...
Förresten, hittade en rolig liten sak som många har på sina bloggar och gravid-sidor. En räknare som följer barnets utveckling under veckorna, och praktiskt nog talar om hur många dagar just jag har kvar till beräknad födelse :D

Ny vecka igen

Tjohej.
Nu känns det på nåt skumt sätt som att sommaren verkligen börjar lida mot sitt slut...
Måndga igen, många börjar sina jobb, och det där gråmulna vädret kommer som ett brev på posten efter en veckas strålande sol.
Hm, trist kanske, men jag klagar inte.
Tycker på ett sätt det är skönt med höstens klara luft, skärpta tankar och tid för funderingar.
Och självklart att man kan börja klä sig lite snyggare igen, istället för alla uttjatade miniklänningar och linnen nu, haha.
Tänk, en elegant ny kappa, eller ett par snygga höstboots... Kroppen skriker efter lite riktigt mode nu...
Ja, drömma kan man ju. *ler*

Helgen var ledig och lugn, mycket promenader i stan.
Igår var jag väldigt hungrig av mig och åt upp en hel påse såna här rostade bondbönor:

Från den nyöppnade asien-butiken vid Hötorget. Jäkligt goda var de, jag skulle kunna käka bönor hela dagarna :D

Det här är en bra vecka känner jag, äntligen UL på torsdag. Dör av spänning.

Puss så länge.

Palmyra Kebab

Tjoho. Idag tänkte jag och älskling bege oss till Årsta, för att äntligen besöka Palmyra Kebab som jag tänkt på och drömt om sedan gymnasiet typ...

Det är vår sista gemensamma lediga vardag (jag lyckades få ledigt idag från jobbet) och ville komma bort lite från stan, och då passar väl en liten lunchutflykt till Årsta bra? :P

Kom att tänka på det när DN På Stan nyligen skrev om de "bästa kebabställena", och Palmnyra självklart återigen fanns på topp. Tydligen måste det ju vara nåt speciellt med stället.
Är lite rädd för de gigantiska portionerna bara, och att jag sedan kommer smälla av i värmen... Men värt att testa!

Har ni förresten några bra tips på favorit-kebabställen? Där de serverar hoummos till? :P

Happy friday!

Tralalala... katrinplommonjuice

Så var det torsdag. En vecka kvar till ultraljud. (nej vadå, jag är väl inte besatt?) Och sitter här och sörplar i mig katrinplommonjuice, räddaren i nöden för en trög gravidmage.
Det är faktiskt det enda som hjälpt mig hittills, fastän jag alltid varit duktigare än duktigast när det gäller både fibrer, vatten och motion. Jaja. Så fort man läser om alla andra gravida som har samma problem känns det alltid lika befriande i alla fall.

Ganska så gott faktiskt.

Dagarna går fort faktiskt till min glädje, snart är det helg. Ska försöka ta ledigt imorgon och jobba in de där ynka 2 timmarna nån annan dag... så mera värt det.

Förresten, nu har min kropp börjat anpassa sig bort från ong Kong-tiderna känns det som, är inte längre obeskrivligt trött vid middagstid eller vrålhungrig på morgnarna. :D Skönt!

Dagens låt: JJ - Africa to Malaga 

En underbar låt

Hittade nyss en superskön låt, precis sådär drömlikt trance:ig så man glömmer alla problem och vardagsbekymmer.

För övrigt är det soligt idag igen, men gömmer mig patetiskt nog inne i svalkan och mörkret. Heh.

Imorgon går jag in i 18:e veckan, hjälp vad tiden går fort!! Känns som det var nyss jag precis "upptäckt" bebben i mig och det bara var v. 11  :O

Men jag är glad att det går snabbt. När man läser gravidbloggar, kollar i bebisböcker och ser stört gulliga klipp på Youtube (typ den där ungen som aldrig vill sluta skratta, haha) vill man bara att sötisen ska vara här nuuu, nu nu. Så man får se, lära känna, vara nära.

Ultraljudet nästa vecka känns trots allt som ett litet steg mot detta :)

Sunny day

Oh, vilken härlig förmiddag. *Försöker förtränga det faktum att jag ska jobba i eftermiddag för första gången efter semestern*

Soligt och lagom friskt i luften. Tänker att jag nog inte skulle trivas i längden i Hong Kong, mina lungor är allt för vana vid Sveriges friska luft och fräscha dofter.

Klev upp tidigt idag igen, har redan hunnit med lite grejer, bland annat gick vi ut en snabbis nyss för att kolla på barnvagnar. :P
Lite tidigt kanske, haha, men hur kan man låta bli?

De två modeller som vi båda gillar och typ står i valet och kvalet mellan är Brio Go (eller Brio Sing, jag tycker den var lite snyggare) och Bugaboo Cameleon. Två oerhört populära varianter tycks det. Se bilder på båda här. (En annan tjej som tycks haft beslutsångest :))

Men, det är ju 5 månader kvar och gott om tid att tänka. Kanske hittar man nån annan som verkar perfekt. Fast som sagt, kika runt och fundera skadar ju aldrig :D

Så var man tillbaka i Sverige...

Kom hem i förrgår, efter att ha varit på resande fot i ungefär ett dygn. Det känns i kroppen.
Fortfarande har jag en skum dygnsrytm i kroppen, blir trött tidigt på kvällen, hungrig tiiidigt på morgonen, ingen aptit vid middagstid... (Helt enligt Hong Kongs tidszon, haha)
Får väl se när man börjar känna sig normal igen.
Annars känns saker ok just nu, inte hemskt, inte jättebra. Tiden lunkar på. På torsdag nästa vecka är det äntligen ultraljud, känner mig lite sur över att jag fick så pass sent (vid den tidpunkten är jag redan i v. 19!!) men har bestämt mig för att inte försöka krångla och få en ny tid. Kanske är det bra om det är lite senare, att man ser mer av fostret och så. Fast egentligen dör jag förstås av nyfikenhet, och vill bara veta om allt är okej. Har känt en smula obehag och oro sista tiden, och det var ju trots allt rätt längesen man sist kollade.

Men men. Försöker få vardagen att gå och inte grubbla allt för mycket. Det blir som det blir. Ett sorts motto som jag lärt mig tryggas av den senaste tiden, och det känns ganska realistiskt också, eftersom man faktiskt inte kan bestämma över det mesta här i livet.