Blodprov... usch och fy

Goddag!

Slutade tidigt idag, blev morgonpasset på jobbet med andra ord.

Skönt som bara den, att ha skiten avklarad liksom :P
Men grumset i bägaren är väl att jag ska till Karolinska sen för blodprov... Huuuu.
Man tycker väl ändå att jag borde vant mig nu, men det är själva grejen som är lika äcklig varje gång... en nål som sticks in i mina ömma stackars vener i armvecket; det väcker rysningar.
Orsalken till alla mina blodprov, förutom de vanliga rutin-blodproverna på mödravården, är min sköldkörtelsjukdom, som upptäcktes när jag var i 3:e månaden... (På tiden alltså - man kan tydligen få missbildade barn om man inte medicinerar)

Har alltså brist på ett hormon som påverkar ämnesomsättningen, vilket jag nu tar tabletter mot varje dag. I mitt fall var det inget farligt (och jag var ju verkligen inte "sjuk" i den bemärkelsen) men det är alltid bättre att ha lite för mycket än för lite när man är gravid.

Så jag tar lydigt mina tabletter varje dag, och får gå på kontroller då och då. Spm idag alltså.
Jag misströstar inte i alla fall, utan är mest glad över att de upptäckte denna "brist" innan fostret hann riskera att påverkas av det.