Så var det måndag igen. Känns nästan skrattretande att skriva det, det var ju alldeles nyss en ny vecka, och vips så rusar den förbi och... det är måndag igen.
I alla fall, jag blir inte längre panikslagen då jag inser hur fort tiden går, utan snarare än mer pirrig och förväntansfull.
För varje vecka för oss ju lite, lite närmare Bebisens ankomst.
Gawd... nu är det bara 5 månader kvar.
Det är egentligen ingenting... en fis i rymden om man tänker sig livet på det stora hela.
Ändå är det just dessa 5 månader som utgör gränsen till vad som antagligen är den största förändringen i mitt liv.
Så hisnande att fantisera om hur allt kommer vara om ett år. Men nej, det går inte att föreställa sig. Hur förändrad tillvaron kommer vara.
Det är nog ändå därför jag verkligen trivs med att leva just nu, att jag aldrig känner mig uttråkad - eftersom jag vet att något oerhört stort väntar runt hörnet. Skrämmande och omvälvande, såklart, men också så jädra spännande.
Det är väl det som gör tillvaron till ett sorts äventyr: att vara helt ovetande inför vad som kommer hända härnäst. Bra eller dåligt, tungt eller lätt. Det enda man vet säkert är att kommer vara NYTT.Och det skapar en sån kittlande och oerhörd känsla i magen, som tillsammans med bebisens små rörelser gör min vardag lycklig, lycklig just nu.
Kinesiska tecknet för glädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar