Varför är det så jäkla trevligt att bläddra runt bland matbloggar?
Antagligen av samma anledning som den stora massan bänkar sig framför Tinas "jättegott" och dreglar över Jamie Olivers snyggt formgivna kokböcker. Fast man kanske aldrig ens skulle ta i ett decilitermått annars.
Förr eller senare i en internetsession, då man surfar runt sådär planlöst, finner man sig plötsligt klickandes fram och tillbaka mellan recept och bilder på mat.
Oops, där igen. Känner hur blicken spänns fast vid skärmen och kroppspråket blir nästan sådär ryckigt besatt. Euforin stor då jag hittar nån sällsamt läcker mat-blogg eller ett ovanligt dreggelframkallande recept.
Det behöver inte ens vara något speciellt avancerat eller originellt. Bara ögat hinner tolka in den simpla, men intensiva, signalen: "Gott!"
Speciellt efterrätter. De väcker nån slags sug i mig som känns tryggt och okomplicerat.
Som i barndomen då man suktade efter mammas nybakade kakor. Ett begär sådär lagom syndigt och plågsamt; och framförallt lätt att bota... Det är ju i princip bara att sätta på spisen och blanda ihop kladdkake-receptet man nyss hittat. Eller köpa den där nya Ben & Jerry’s-smaken. (Och därefter få dåligt samvete som ett brev på posten, i dessa hälso-tider)
Men men, det finns ju light-versionen av det hela också. Att nöja sig med att kolla runt bland matbloggar och SUGA I SIG bilderna på frestande kaloribomber. Räcker ju faktiskt ganska gott det med.
Exempel på matporr (bild från Happy Home Baking)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar