Hemma igen

Sitter och försöker finna ord för att beskriva hur overkligt allt känns just nu. Man går runt lite som i en dimma och kan inte fatta att det är SANT, att det lilla pyret som simmat runt i min mage i 9 månader faktiskt är ute nu.

Kom hem från Danderyds patienthotell igår (en helt bisarr värld på sätt och viss; stället befolkades ju endast av förvirrade och lite zombie-liknande nyblivna föräldrar, trötta men samtidigt uppslukade av sina skrikande små knyten). Det var skönt att få ta det lugnt två dagar, vara i sin egen lilla värld och äta frukostbuffé i den lugna matsalen.
Har dockn knappt fått en stunds riktig sömn sedan i fredags.

Mamma hade tagit tåget ned till Stockholm, och fick igår hälsa på sitt  barnbarn för första gången. Även syrran kom förbi. Farmor hade mött upp mamma vid tågstationen på väg hit, och skickat med söta presenter till oss. Däribland en hembakad chokladkaka, som mamma vispade grädde till. Helt underbart. Söta bebispresenter i alla ära, men just nu känns det som man gläds allra mest åt det ätbara ;)

Tre generationer :P

Ska strax sätta mig och knacka ned förlossningsberättelsen också. Medan man har allt i färskt minne...
Historien är ju i och för sig inte särskilt lång, men redan känns allt litegrann som en avlägsen dimmig dröm, och det är delar som jag knappt ens kommer ihåg längre.

Nu ska vi installera Elliot i barnvagnen för första gången och ta oss en nypa frisk luft.
Om jag gick långsamt under graviditeten så är det ingenting mot hur jag hasar mig fram nu - men det ska bli spännande och underbart att äntligen få rulla omkring med sötnosen på gatorna. Som man drömt om så länge nu.

Moster Ylva och Elliot!