Sedan då?

Och dagarna går. Ja, det GÖR de faktiskt.
Kan inte förstå att lillgrabben redan funnits hos oss i nästan 5 dygn...

Och ändå är det ju ingenting, bara de stapplande första stegen på hela hans livsresa.

Hur skulle man då kunna beskriva denna första tid, och det där overkliga att man plötsligt blivit förälder?

Tror inte jag ska försöka ge mig på att beskriva det i detalj. Det liknar såklart ingen man tidigare varit med om, det är drömlikt, fascinerande, utmattande, underbart och 100% verkligt på samma gång.


Ni som varit med om det själva vet nog precis vad jag talar om. Och ni som kanske har det framför er kan jag i fall säga har något helt otroligt att se fram emot.

Och det låter ju klyschigt, men precis som alla påpekar glömmer man ganska snabbt själva förlossningen Sugs istället omedelbart in i spädbarnsvärlden.
Som domineras av sömnlöshet, en smula (eller ganska mycket) förvirring och otillräcklighetskänslor, och en väldans massa kärlek till den nyanlända familjemedlemmen.


Ja, det känns lite som man är nykär. Kan inte riktigt koncentrera mig på något annat utan måste hela tiden springa och pussa på krabaten.

Jag har just nu ganska ont i kroppen, har inte sovit en ordentlig blund på flera dagar (och det lär bli fler), och jag plågas jämt och ständigt av känslan att inte kunna tillfredsställa mitt lilla barn ordentligt.
Men är samtidigt så himla lugn och lycklig, nästan oförskämt harmonisk ibland! Är inte det himla häftigt?!

Är otroligt förväntansfull inför den kommande tillvaron. Tillvaron i en familj på tre.
Vad som än händer är det ju en storslagen och spännande tid, och det måste ju faktiskt finnas en anledning till att folk säger "ta tillvara på de första månaderna - de kommer aldrig tillbaka".

Tack förresten återigen, för alla kommentarer och respons. Förlossningsberättelsen var ganska tung att skriva med en hel del läskiga flashbacks som for genom huvudet, men som sagt känns det bra att ha det "på pränt" en gång för alla.

Och historien lär man väl få återberätta, i alla fall i stora drag, med jämna mellanrum så länge man lever...