God morgon, eller god förmiddag snarare.
Oj vad jag sov länge idag. Märker inte ens längre när K går till jobbet, vilket jag jämt brukade vakna av tidigare.
Så min sömn är det definitivt inget fel på. DÄREMOT har jag utvecklat en riktigt konstig vana att superpigg slå upp ögonen vid 3-4-tiden, utan att kunna somna om. Ganska trist att ligga där en stund, yrvaken med klappande hjärta, men utan att liksom kunna göra någonting. Haha.
Så där ligger jag och tänker en stund, men somnar till slut på nåt skumt sätt om och vaknar inte förrän många timmar senare.
Nog om det.
Idag är det 12:e januari, vilket innebär att det är 2 dagar innan den beräknade dagen.Har dock slutat förlita mig till att det verkligen kommer hända nåt just då. Jag menar, jag känner mig exakt som vanligt. Inte ett enda tecken, ingen konstig känsla i kroppen.
Skulle nåt plötsligt börja bli på G så skulle visserligen ingen bli gladare än jag, men nog skulle det komma lite som en chock.
För någon jäkla föraning borde man väl ändå känna...Jaja.
Får väl hoppas lillen blir en Vattuman istället då. (Gränsen går vid 20 januari) Stenbockar i alla ära men Vattumannen är ett av mina favorit-stjärntecken ;)
(Vill bara ni ska veta, trots allt otåligt gnäll: Jag är ändå så jäkla glad. Och överrumplande stolt. Jag är ju för fasen i vecka 40, alldelse vid mållinjen. Trodde på nåt sjukt sätt att JAG aldrig skulle lyckas ta mig dit, på riktigt.
Lever fortfarande kvar i den där känslan av att kolla runt på andra bloggar och alla ligger waaay framför mig, och typ snart ska få sina, medan jag har en evighet kvar.
Och nu är det plötsligt JAG som åtnjuter mina sista barnfria dagar! Woho! Näe hörrni, varje gång jag tänker på det får jag rysningar och måste nypa mig i armen.) Puss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar