Mitt 2009

Gah... jag kan inte hålla emot längre... jag måste också fylla i en sån här lista!!

Here’s my 2009, folks:

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Hm. Besökte Asien! :D
2. Höll du några av dina nyårslöften? Hade inget vill jag minnas. En allmän förhoppning om ett bra år bara, och det blev ju helt okej!
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Inte vänner kanske, men bekanta. Alla tycks ha fått barn eller blivit gravid i år! Men i min närmsta kompiskrets är jag lätt den första ;)
4. Dog någon som stod dig nära? Nej.
5. Vilka länder besökte du? Hong Kong, Holland.
6. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010? Min lilla bebis i mage!! Hehe.
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas? Den där omvälvande veckan i juni då jag förstod att jag var gravid... Wow.
8. Vad var din största framgång 2009? Få ett jobb som jag trivdes någorlunda med. :)
 9. Största misstaget? Usch, sånt vill man inte tänka på...  
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Nej, inte alls nästan! Har nästan aldrig varit så frisk som jag varit under graviditeten. Dock "upptäcktes" ju min sköldkörtelsjukdom i år, men det får väl anses som en förbättring att jag iaf började ta medicin mot den :P 
11. Bästa köpet? Well... antar att exempelvis barnvagnen var en rätt bra investering :D
12. Vad spenderade du mest pengar på? Hong Kong-resan... och min andel till renoveringen av lägenheten. Men det var värt det!
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Mycketmycketmycket! Har nog aldrig varit så glad som detta år. Inte sprudlande lycka hela tiden kanske, men en sorts inre harmoni och ett lugn som jag ofta saknat.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009? Ahh... så MÅNGA. "Pokerface", "Halo", "To the beach", "Kiss Me Thru The Phone", Taylor Swifts "Love Story", Black Eyed Peas "I gotta feeling"... 
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Hur mycket gladare som helst!
16. Vad önskar du att du gjort mer? Tycker jag gjort ganska mycket.
17. Vad önskar du att du gjort mindre? Ödslat tid på onödiga tankar och grubbel kanske. :S
18. Hur tillbringar du julen? Den gick ganska omärkbart förbi... men vi åt middag hemma hos K’s familj och myste lite iaf.
19. Blev du kär i år? I lillen i magen, såklart! ;)
20. Favoritprogram på TV? Har blivit rätt mycket Idol faktiskt ;) Och Förlossningkliniken, och "Jon, Kate och 8 barn", haha!
21. Bästa boken du läste i år? Djävulskt många. "Kvicksand" av Anne Swärd var dock en höjdare, och "Den amerikanska flickan" av Monika Fagerholm.
22. Största musikaliska upptäckten? Bat For Lashes, tibetanska Alan, D’Azoo At Night, Sophia Somajo... bland andra.
24. Något du fick och önskade dig när du fyllde år? Jag önskade mig en lyxbrunch på Clarion Hotel och fick det ;)
25. Något du önskade dig men inte fick? Njae, finns väl alltid massa småsaker man önskar sig ;P
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009? Åt brunch och tog sedan en promenad i juniregnet. Mådde illa.
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Njae. Mer party när jag hade tillfälle till det kanske ;)
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009? Gravid. The new black!
29. Vad fick dig att må bra? Alla söta bäbissparkar i magen och den underbara lyckan av att tänka på framtiden.
30. Vilken kändis var du mest sugen på? Eh... haha
31. De bästa nya människorna du träffade? Känns inte som jag träffat så mycket folk alls i år faktiskt :P Däremot roligt att fått "lära känna" och följa andra gravida tjejers bloggar :)

God kväll

Halloj.
Åh, så vackert det är ute - det är som om luften känner på sig att det snart är nyår. Ett vackert frosttäcke som glittrar över marken, och en  sagolik dimma över gator och hus. Adventsstjärnor och ljusstakar som små tindrande stjärnor i fönstren. Hela världen tycks hålla andan inför det stundande årsskiftet.

Var nyss ute och skulle handla lite, men fick plötsligt ont i magen...(sammandragning? "håll"? nåt konstigt med matsmältningen...?)

Så nöjde mig med en (svindyr) förpackning Yogi-te, som jag nu sitter och slurpar i mig, instängd i datarummet och på halvruttet humör.

Är helt enkelt trött på konflikter och onödiga irritationsmoment. Herregud, detta är väl om något en tid då jag "förtjänar" att tänka på mig själv och mina behov, göra det som känns bäst helt enkelt.
Så får se hur morgondagen blir. Tänker göra PRECIS det jag själv känner för, om det så blir att jag tillbringar kvällen i sängen med en bok. Well, finns alltid nåt mysigt man kan göra, om inte annat köpa massa gott och svulla lite såhär på 2009:s sista timmar. Höhö.

Dagens höjdpunkt var den underbara tjejfikan på eftermiddagen. Tänk att det är så LÄTT att bli på bra humör egentligen, genom att träffa vänner och fyllas med positiv energi och skratt. Ovärderligt!
Och som vanligt tog vi farväl med en förhoppning om att jag nästa gång har bebisen ute ur magen. Hehe. Får väl se om det verkligen blir så denna gång...

Gott nytt år allihopa, om jag nu mot förmodan inte skulle få för mig att data-nörda mig i morgon. May all your wishes come true!!

Snart vecka 39

30 december. Den näst sista dagen på året.
Vanligtvis brukar man väl känna lite pirr och förväntan inför självaste nyårsafton, men i år är jag rätt liksgiltig. Herregud, jag kommer väl ända somna innan 12-slaget.
Inte för att man direkt behöver alkohol för att ha kul, men i år känner jag mig faktiskt rejält OPIGG på att betrakta speedade fyllisar, och stå och huttra i sällskap med läskiga smällare utomhus.

Pirrig är jag ju på ett annat sätt de här dagarna, såklart - det enda jag väntar på nu är att lillen ska komma UT.
Allt annat känns så obetydligt och trist just nu. Jag har svårt att koncentrera mig - finner ingen glädje i böckerna, filmerna, och allt annat jag försöker fylla dessa småsömniga decemberdagar med.

Vecka 38... ½ eller nåt, hehe :)
Hm, undra hur många fler magbilder man kommer hinna lägga upp innan det är dags? Vem vet, vilken som helst kan ju bli den allra sista. Skojar hela tiden med K om att jag kommer ligga med värkar imorgon kväll och "förstöra" hans nyårsfest. Haha.

Men - något sådant känns faktiskt ganska otroligt. För visst har man ju hört om folk som det händer pang bom för, men NÅN sorts känning borde man väl ha några dagar innan på att det är på G...?
Hur var det för er andra?

Förresten - stort GRATTIS till Philippa och Liw som båda fick varsin flicka den 28 december :) Efter all väntan, måste kännas så underbart!! Önskar er all lycka!

Så var decenniet snart slut

Geez, det har jag verkligen knappt tänkt på förrän nu - att detta årtionde (kallat 00-talet, eller? Känns konstigt, vi är ju fortfarande på 2000-talet... men 10-talet blir det väl nu antar jag :D) snart är till ända.

Ett helt jäkla decennium!! Och jag som tycker det var nyss som "det nya årtusendet" kändes nytt och fräscht och man hade glittriga tröjor med texten "Millenium" på typ.
Men det är väl bara att acceptera att 10 år snart gått. Vi har alla åldrats, livet har förändrats på gott och ont.Själv kan man nog i efterhand säga att detta årtionde verkligen varit början på livet. Min generation har vuxit upp och blivit VUXNA.

År 2000 var jag 12 år och hade precis börjat högstadiet.
Nu, 2009, är jag 21 år och gravid med mitt första barn.


Wow, det sammanfattar väl en hel del. Hur mycket fantastiskt, hemskt, ångest- och lyckoframkallande har man inte hunnit uppleva under dessa år??

Man läser i tidningarna, ser alla summeringar och sammanfattningar över 00-talets händelser. Tendenser i samhället, viktiga katastrofer; förändringar. World Trade Center, tsunamin, IT-bubblan och Pirate Bay. Fascinerande hur mycket som faktiskt hunnit hända under denna förbisusande tid.


Tänkte själv också vara lite nördig och lista decenniet år för år, på det personliga planet... som en fin liten tankekarta över den senaste halvan av mitt liv.

2000 Jag var 12 bast. Började högstadiet. Familjen flyttade in till stan från den smått isolerade landsbygden. Lämnade den trygga barndomen bakom mig, på gott och ont. Spännande och lite läskigt.

2001 Högstadielivet hade sin gilla gång. Var helt besatt av Lunarstorm. Började intressera mig för mode och drömde om större städer och ett mer spännande liv. Blev riktigt kär för första gången, 100% obesvarat.

2002 Inget speciellt hände. Jag tankade ner KaZaa, lyssnade på indiepop och läste Sagan om Ringen. Var i min egna lilla värld.

2003 En stor vändpunkt - jag flyttade från lilla Härnösand till  Stockholm och började gymnasiet. 15 år, helt ensam. En ny mer eller mindre kaosartad tillvaron började.
Jag var skräckslagen och hög på inspirerande storstadsluft på samma gång.

2004 Ett oerhört TRIST år. Minns nästan ingenting, förutom att livet gick sin gilla gång. Började få mina rutiner i Stockholm. Gick på Gyllene Tider-konsert på sommaren. Tränade som en galning, delade ut reklam, och försökte hitta någon sorts mening i tillvaron.

2005 Kaos. Skolan kändes pest. Hade ingen motivation eller livslust what-so-ever. Tillvaron kretsade kring kurator-, dietist- och psykologbesök blandat med läkarkontroller som jag mest fnös åt.
Hade förvandlats till ett hårt skal av likgiltighet. Inget ljus i tunneln fanns.

2006 Ett år som jag för alltid kommer minnas och älska.
De senaste årens mörker släppte; allt på en och samma gång: Jag fyllde 18, tog studenten, började jobba, och träffade massa nytt folk. Upplevde några av de mest fantastiska och minnesvärda ögonblicken i mitt liv.

2007 Blandade intryck. Året började med ett krossat hjärta, men slutade med att jag träffade K och tillvaron blev rätt behaglig igen. Mycket festande och galna upplevelser, jobb, och minnen för livet.

2008 Lite mer seriöst... Jobbade, pluggade en termin, läste och skrev ycket. Inget uppseendeväckande hände.

2009 Ett bra år, och ett otroligt häftigt avslut på decenniet! En vardaglig och rätt trevlig okej tillvaro ställdes plötsligt på sin ända då jag upptäckte att jag var gravid i juni.
Vilket blev början på en otroligt fascinerande tid, som jag nog fortfarande inte riktigt kan greppa eller klä i ord. Vem hade trott för ett år sen att jag skulle bli mamma? Eller att jag skulle känna mig så här lycklig och tillfreds?

Men det är nog också beviset för det viktigaste jag fått lära mig under livet - att det mest oväntade och främmande ofta blir det mest fantastiska :)

.........................................................................

Såja, och nu började en annan hisnande tanke gro i mitt huvud - hur kommer allt vara om TIO ÅR?
Ojoj, det går inte ens att försöka föreställa sig.
Vet bara att 2010 är något jag verkligen ser fram emot och kommer bli en otrolig nystart på mitt liv. Omvälvande, spännande, och säkerligen lärorikt - jag tar verkligen emot detta år med öppna armar :)

1+1=3

Jag och K när vi var små...

Hehe. Undrar sååå hur den lilla plutten kommer se ut och vara. Vilka drag kommer han ärva? Kommer han bli duktig på sport eller schack som K, eller musikalisk och flummig som mig?

Jag dör av spänning. Dock kan man ju nog gissa att det kommer bli en ganska mörkhårig bebis... jag var ganska blond som liten, men helt svarthårig vid födesln :P

Om några veckor vet vi definitivt...

(Ps. Ja, det är öl i mitt glas på bilden *skratt*)

Fresh sunday music

Timbaland har ju kommit med nytt. Wohoo! Sköna Carry out med Justin Timberlake och Morning after Dark med Nelly Furtado har ni säkert hört på radion, men ser fram emot fler av godbitarna från albumet.
Riktigt skön är t.ex. Lose Control med söta JoJo. (Som jag alltid haft en liten thing för) Och Keri Hilson som återigen samarbetar med demonproducenten i The One I Love. Enjoy!

Bio idag?

Hej hopp, skriver ett snabbt inlägg innan vi ska iväg till Kista. Kanske käka lite lunch, kolla på tvättmaskin, och sedan möta upp några kompisar för bio. Det är en av de där grejerna jag vill ha "överstökat" innan bebisen kommer, haha... Sen vet man ju inte nästa gång man kan se på film i biomörkret i lugn och ro...

Gårdagen var jättemysig. Min kompis Tina, som fyllde år, och hennes familj hade gjort en maassa god vietnamesisk mat; och vi hade riktigt trevligt från 5-tiden fram till sena kvällen.

Jag och K drog oss då hemåt, medan resten av gänget skulle ut och röja i stan :P Tyckte nästan synd om dem hehe, usch, vad man är osugen på att festa nuförtiden... Myycket skönare att somna sött i sin varma mjuka säng ;) Riktigt pissigt väder var det ju också. Snöslask och sjukt hala gator är väl vad man får räkna med efter en vit jul i Stockholm antar jag.

Full rulle i hela huset... det kryllade av både barn och vuxna. Och en hel del sprit... haha.
För min del blev mitt älskade vatten förstås, är ju törstig som en kamel numera.

Barnen var såå roliga och söta. Så fascinerande att de redan i 1-årsåldern kan så mycket...
Kan knappt fatta att man själv kommer sitta med en likadan om ett år år :)

 

Jag och Diem :)

 
En supersmarrig tårta (som jag åt typ en bautabit av + K's halva, haha!) och en jättegullig present till bäbisen som jag fick av Tina :)

Har annars mått jättebra, gårdagen var en av de dagarna då jag knappt känner mig gravid. Haha. Så himla lustigt att det kan ändras så.
Idag har jag dock lite molande värk igen. Gah, nu vill man bara att dagarna så gå, jag blir galen på mig själv då jag ANALYSERAR och känner efter tecken i kroppen hela tiden :P

Nä nu måste jag röra på mig, see ya later alligator!

Juldagsnatten=magknip

God förmiddag.

Hm. Känns dött som i graven idag. Nästan komiskt att se ett så tomt Stockholm som detta.

Funderade precis och sa just till sambon, vad är det egentligen man SKA göra på juldagen?


Antagligen umgås med släkt och sånt. Kanske hade varit mysigt. Käka julgodis, spela sällskapsspel och sånt. Eller festa.

Min dag blir nog ganska så "vanlig" och händelselös, fram till kl 16 då det är födelsedagsmiddag hos en tjejkompis. Hon fyllde egentligen igår, men familjen är vietnameser så tror ändå inte de firar så mycket jul då. :)
Ska bli mysigt!

Förresten: Jag har ju vaknat typ vid 3-tiden vaarje natt nu ett tag. Vrålpigg och som på en given signal.
Men denna natt hade jag magknip också. Typ som håll, vilket kändes väldigt skumt eftersom jag aldrig känt nåt liknande under graviditeten.
Gick upp ett slag och försökte komma underfund med vad det var. Magen kändes liksom hård och irriterad.
Gick runt lite, gick på toa, drack vatten.
La mig sen och kunde så småningom somna.


Nu är "hållet" borta, men känner istället lite ilande molvärk då och då. Kombinerat med hårda sparkar från bebisen.

Nån som har en aning om vad detta kan ha berott på?? Förvärkar/sammandragningar ska väl inte kännas som magknip, eller?

Mår i övrigt bra, förutom lite illamående de senaste dagarna.
Och lillen trycker som sagt på som f*n neråt nu och man blir alltmer osmidig.
Vecka 38 imorgon förresten, wohoo!

Bot för julaftons-tristess

Kom för ett tag sen hem från Akalla och K’s familj. Lagom mätt och nöjd, men är nu lite uttråkad och tänker därmed skapa en stunds nöje för mig själv genom att fylla i denna barnsliga lista. Så som julen är i min lilla drömvärld, men aldrig "på riktigt" nuförtiden ;)

Alkoholfri glögg eller glögg med alkohol?Just nu alkoholfri. Annars... lite spetsat, why not? :D
Egen pepparkaksdeg eller färdigköpt?
Hm, är inget större fan av pepparkakor, diggar faktiskt mest degen :P 
Kokt julskinka, ungsbakad skinka eller kanske rentav ingen julskinka alls?Mammas Coca-Cola-griljerade skinka! (Från Nigella Lawson)
Glittret i granen, lodrätt eller vågrätt?
I en enda röra!
Dopp i grytan, eller inte?
Eh, aldrig provat.
Tomten kommer med klappar eller klapparna ligger under granen?
Lite både och ;)
Rim på klapparna eller bara juletikett?
Rim är ju gulligt, men aldrig varit med om det i praktiken :P
Jenny Nyström jul, eller amerikansk jul?
Jenny Nyström aaall the way! Spyr på amerikansk bling bling-kommersialism.
Fira jul hemma eller hos någon annan?
Hemma!
Lussekatt eller pepparkaka?
Lussekatt BIG TIME!! Saftiga ska de vara, med mycket mandelmassa...
Knäck med hackad mandel i eller utan?
Gillar inte knäck.
Carolas eller Mariah Careys julsånger?
Både är väl ok... på sitt sätt.
Äta först och klappar sen, eller klappar först och äta sen?
Gah, lyckas aldrig få ordning på det där. Har fått för mig att vi i familjen "sedan urminnes tider" ätit först och öppnat klapparna sen, men enligt mamma är det tvärtom :P Antar att det förmodligen varierar lite.
Julstjärnor eller hyacinter?
Hm, sånt tänker jag aldrig på.Julgranen in i stugan den 23:e eller granen in långt innan det?Några dagar innan, kanske?
Skulle du kunna tänka dig att jobba på julafton?
Beror på. Inte i min "perfekta värld", lol, men de senaste åren har jag ju ändå haft pissiga julaftnar så då kan man väl ändå lika gärna jobba :P
Bakar du något till jul? Vad?
Njao, lussekatter av något slag brukar det bli, och nån enkel mandelmasse-choklad-godis typ.
Vilket föredrar du, lussekatter med eller utan russin?Utan tror jag.Vill du ha egenproducerat julgodis eller köpt?
Eh, finns det ens köpt? Eller menar ni Aladdin-askar? :D Det senare måste ju faktiskt alltid finnas under granen; annars är det nog hemgjort som gäller!
Hur ser din adventsljusstake (den man tänder varje söndag) ut?
Har ingen just nu.
Fönsterprydnad stjärna eller elljusstake?
Whatever...
Vill du ha julkort med brevbäraren eller som e-post?
Riktig post är ju alltid trevligt!
Vilka färger har du till jul? Klassiskt röd/grön/vit? Guld/isblå? Eller vad?
Orka tänka på det! Men nån gång skulle jag gärna vilja satsa på nåt snyggt, stilrent tema i vitt/isblått typ...
När julpyntar du hemma?
Allt eftersom.
Har varje julprydnad sin bestämda plats år ut och år in?
Nej men gud, hur tråkig får man bli?
Vad bara MÅSTE hänga/finnas i granen?
Inget speciellt. Se ovanstående fråga...
Har du ett färgtema i granen?
Nej, orka vara sån stil-fascist!
Levande gran eller plastgran?
Levande av nostalgiska skäl. Plast av praktiska skäl.
Hur ser din julfrukost ut?
Idag blev det vanliga mackor, men mysigast skulle väl risgrynsgröt vara ;)
Brukar du göra något aktivitet på julafton, t.ex. gå en promenad, spela sällskapsspel o.s.v.?
Inte enligt nån tradition eller så.
Vad av dessa saker brukar ni ha i glöggen, mandel, hasselnötter eller russin?
Inget.
Finns det någon frukt som är ett MÅSTE till jul?
Näe. Julen är onyttigheternas högtid ;D
Vilken är din favoritjulskiva?
Öh, I dunno...
Vilken är din favoritjullåt?
Alla är fina, svårt att välja!
Vad skulle du inte vilja vara utan på julbordet, vad är ett absolut måste?
Är egentligen inget julbords-fan. Men grönsaker av något slag känns bra... 
Nämn tre rätter du lagar helt själv till julbordet?
JAG vill inte laga nåt :P Men så mycket som möjligt bör väl vara hemgjort...
Föredrar du vörtbröd med russin eller utan?
Utan.
Risgrynsgröt eller Ris à la Malta?
Båda är smaaskens!!
Dricker du julmust eller mumma till julbordet?
Njae. 
Tittar du varje år på Kalles julafton?
Inte på senare år.
Vilken snutt är favoritsnutten ur Kalles julafton?Tomtens verkstad!Har du sett Karl-Bertil Jonssons jul?
Och vem tusan har inte sett den??
Köper du julklappar till många?
Nope, är emot denna hetsiga kommersialism :D Vill inte ha några heller.
Tycker du att det skall vara julklappar till alla eller bara barnen?
Alla ska väl få nånting, för rättvisans skull! Men ärligt talat blir väl barnen mest glada.
Tycker du att julklapparna skall vara inslagna i affären eller vill du göra det själv?
Who cares...
Färgglatt eller enfärgat julklappspapper?
Äsch, t.o.m. tidningspapper kan ju vara charmigt ;) (Mamma körde på det nåt år av miljö-skäl)
Roligast att få i sin julklapp?
Det man BEHÖVER! Och inte kommer stå och skräpa och belasta det dåliga samvetet...
Vad skulle den ultimata julklappen vara till dig i år?
Bäbis-saker. Och presentkort på typ Espresso House... haha. Skulle prisa den personen i all evighet ;)

En trött Tova... Har varit full rulle i magen hela dagen, fasen vad lillen är stark i benen nu.
Notera förresten alla förlossningsböcker i bakgrunden på soffans armstöd... haha!

Julaftons morgon

GOD JUL ALLA UNDERBARA!!

Så var det då äntligen julafton.
Inte för att jag längtat så speciellt efter just denna dagen, för mig var det nog som sagt början-mitten av december som varit myspys för mig.
Men en rätt skön dag känns det som i alla fall :)

Vaknade för första gången på ett tag HELT utvilad och positiv, lyckades ju för en gångs skull lägga mig tidigt igår.
Har nu ätit mysig frukost med ost &skinkmackor på hembakat bröd, med TV:n behagligt surrande i bakgrunden.

Baby började sin "morgoncheck" (som han måste göra varje dag när han har jouren) vid 9-tiden, och har mest suttit vid datorn denna morgon och skrivit nån form av viktiga mail :P
Hoppas dock det inte är mycket trubbel på hans jobb just den här helgen, så han också kan få slappna av och njuta av julen lite.

Följer förresten med spänning alla på min BF-lista som är beräknade nu i dagarna... Helt otroligt vad många december-mammor det finns! Och som ni kanske märkt har jag kunnat lägga till "FÖDD" eller "FÖDDA" på några av tjejerna... GRATTIS!
Helt otroligt att folks små pluttar verkligen börjar komma nu! :)

Så härligt det ska bli sen när alla fått ut sina sötnosar (lär ju dock dröja ett tag - BF-datumen har ju spridning ända fram till sommaren!).
Fast då har väl länklistan plötsligt transformerats till en "mammablogg"-lista, haha!
Och undrar såklart spänt vilken dag som faktiskt blir DAGEN D för mig själv...

En liten bild på magen också, nu var det ju exakt en vecka sen sist:

Hoppas ni får en UNDERBART mysig julafton!

Apropå sammandragningar...

"Känner alla av förvärkar/sammandragningar?
Nej, faktiskt inte. Det finns många kvinnor som aldrig känner av förvärkar/sammandragningar utan går direkt in på födslovärkarna. Det finns även de kvinnor som har väldigt milda förvärkar/sammandragningar och som därför knappt känner av dom.
Om man har få eller inga förvärkar/samandragningar så innebär det inte att förlossningen kommer att bli segare eller svårare. Vi är bara olika och det är inget att oroa sig för."

Detta gjorde mig väldigt lugn och glad faktiskt.
Har annars mest känt nästan "skuld" över att jag inte har några sammandragningar, typ som att min kropp är helt inkompetent när det gäller graviditet, och/eller att jag kommer straffas senare i form av CHOCKMYCKET värkar när det väl är dags :P

(Från www.niomanader.se)

Dan före dopparedan

...är det ju visst. Trevligt trevligt.
Har ju tyvärr inget speciellt att se fram emot denna jul mer än allmänt mys och kanske lite god kinesisk mat hemma hos K’s familj. Men jag klagar inte. Hela den sköna lediga decemberkänslan har jag ju ändå njutit av några veckor nu, så jag är glad för minsta lilla som är "utöver det vanliga" nu. På fredag tänkte vi t.ex. se på bio, wiieee! Vet ju inte när man kommer kunna göra något sådant nästa gång ;)

Hm, var väl på ganska hemskt humör igår kväll, men känner nu hur krafterna börjar komma åter.
Försöker ju vaaarje kväll att lägga mig tidigt, är ju fruktansvärt trött redan vid 19-tiden, och känner att jag kanske har en del att ta igen eftersom jag vaknar i ottan varje morgon. 
Men det misslyckas ständigt, och när jag väl lägger mig är jag ofta bara nedstämd och irriterad och kan inte sova.

Speciellt igår - "the dark side" inom mig tog över för ett litet tag och jag kände mig så ensam och missförstådd. Tårarna kunde jag inte hejda som vanligt, och kunde till slut knappt andas för alla tårar som bara rann. Vilket gjorde mig ännu mer förtvivlad, och stressad över att jag nog aldrig skulle kunna slappna av och sova...
Kanske stämmer det som de säger att man blir extra känslig och förvirrad nu när förlossningen närmar sig.
Går in i sin lilla "bubbla" så att säga.

Men jag blir så irriterad på mig själv: visst är det underbart att KÄNNA och att kunna uttrycka starka känslor, det tycker jag verkligen, men jag vill ju känna mig STARK nu!
Behålla den positiva känslan som jag stadigt burit inom mig den senaste tiden.
Visst blir jag fortfarande underbart lycklig av tanken på livet som växer i mig.
Men precis då jag är ledsen börjar tårarna bara spruta ännu mer då jag tänker på det vackra, oförstörda liv som sparkar inom en...
När jag just för tillfället inte känner mig som den person jag vill vara för honom, när jag känner mörker istället för det där positiva, varma som jag vill att han ska omges av.

Jaja, nog med deppiga tankar för detta inlägg.

Nu ska jag ut och ta en skön (långsam!) promenad. Lite frisk luft och kanske kaffe kan nog göra gott.
Här får ni förresten en schysst jul-låt om ni tröttnat på "Stilla natt" och gänget:

Today was a good day

Salut!

Är nöjd med denna måndag.
Innehöll både nytta och nöje - dels supermysig fika i Spånga tillsammans med två söta vänner (med lite paketöppning, livsfilosoferande och sötsaker av det mycket smaskiga slaget!)

Har också tvättat kläder, handlat, och deltagit i vad jag antar var mitt sista Friskis-pass.
Shit, NU känner jag nämligen tydligt av att lillen är fixerad.
Den där omtalade känslan har verkligen kommit smygande de senaste dagarna, efter barnmorske-besöket då det konstaterades att då var fallet.

Kan knappt göra några häftiga kliv, eller konstiga rörelser överhuvud taget, utan att känna smått obehag eller att det "spänner sig" i nedre delen av magen.
Och när jag går känner jag mig som en vaggande anka... haha.

Ändå var det oerhört skönt att röra lite på sig.
Kul med alla andra gravidmagar på jympan, men för en gångs skull antar jag att jag var den som var mest "höggravid"... herregud, går ju faktiskt in i v. 38 på lördag.

Hehe, här ser ni vår spjälsäng från IKEA som inhandlades i helgen - eller början av den, rättare sagt. K ligger och försöker klura ut de "pedagogiska" instruktionerna - själv hjälpte jag väl till på ett hörn genom att hålla i brädorna medan han skruvade *skratt*

Förresten, ni som vill får jättegärna komma med gissningar om vilken dag bebisen kommer :)
Är redan några som gjort det, och skulle vara kul att se vem som får rätt så småningom. De som känner sig överambitiösa kan ju även få gissa vikt och längd :P

BF är ju 14 januari. Själv unnar jag mig faktiskt två gissningar - en optimistisk och en pessimistisk.
Den pessimistiska: Att jag går över tiden typ... 10 dagar, alltså 24 januari... och den optimistiska: 4 januari (min pappas 50-årsdag, HAHA - skulle just vara snyggt va)
Och gissar på en 3,4-kilos klump. Ungefär vad jag vägde vid födseln alltså.

Så kom nu med era bidrag - var inte blyga! - så ska jag sammanställa dem så småningom :)

Och tiden bara går

Så var denna vecka nästan slut, härligt.
För en gångs skull är jag inte stressad eller deprimerad över att tiden går så fort - tvärtom vet jag ju att varje dag för mig närmare och närmare Den Stora Dagen.

Och vetskapen om att det KAN vara dags nästa vecka, nästa dag - ja vem vet, om några timmar - gör varenda ny dag spännande och förväntansfull.

Fortfarande har jag ju nånstans i bakhuvudet tanken om att jag antagligen kommer gå över tiden, och kanske inte får träffa min grabb förrän långt in i januari.

Men återigen - man VET ju aldrig! Varje gång jag gör något hyfsat "ovanligt" i vardagen så tänker jag att det kanske blir den sista gången jag gör detta som barnlös.
Som idag, när jag fikade med några av tjejkompisarna: kanske kommer jag inte träffa några av dem förrän efter förlossningen...

Hela den där vetskapen om att det närmar sig, börjar sjunka ned som en vibrerande varm filt runtom mig nu.
Pirrigt och förväntansfullt och läskigt på samma gång.

Hela mitt undermedvetna förstår nog att något är på gång, jag drömmer så sjuka saker och det är verkligen synd om K som måste lyssna på mina flummiga berättelser om morgnarna. Haha.

Idag har bara varit en lugn och trevlig dag i lagom takt, fikade som sagt med tjejerna i stan... Parkerade oss mitt i julruschen på Wayne’s Coffee och snackade skit. Så vardagligt skönt.
Igår var K och jag på IKEA och köpte dels en spjälsäng, dels en ny säng till oss. Kvällen spenderades hemma hos K’s kusin, med kinesisk mat och prinsesstårta (som jag tragiskt nog inte orkade proppa i mig en bit av, haha! Min magsäck är såå ihoptryckt nu)

En trevlig helg allt som allt.
Imorgon blir det förhoppningsvis mer tjejfika, och tvätt av kläder.
Ska njuta av veckan och alla vardagliga småsaker.
Och just ja, så var det ju julafton snart också...

Ha en skön 4:e advent!

God morgon!

Så var det lördag igen, och jag går in i en ny vecka - 37 denna gång. Underbart!

Är på riktigt bra humör idag, känner mig nästan smått speedad. Misstänker att det kan vara den ökade medicindosen... hm.
Vaknade också mitt i natten med klappande hjärta och var vrålpigg, men somnade efter en stund om igen.

Baby och jag gick upp runt 11 eller nåt, och har haft en soft, seg morgon, med snön mysigt dalande utanför fönstret.


Kan verkligen inte fatta att det är julafton om några dagar!!
Tyvärr kan vi nog inte fira den så mysigt så jag hade velat.
Tanken var ju litegrann att vi skulle tillbringa julhelgen hos familjen uppe i Norrland - jag har ju trots allt inte haft en "ordentlig" julafton där på 4 år nu - men Baby har tyvärr jouren på sitt jobb den veckan. Vilket innebär att han måste befinna sig i Sthlm... suck.


Så vaad ska vi göra på julafton? Hehe.
Kanske går man på nåt julbord eller nåt, bara för känslans skull. Är egentligen lite emot mat bufféer och när mat står framme sådär (överhuvud taget storkök, à la skolmatsal) och tycker inte så mycket om köttbullar, prinskorv, sylta och såna grejer...

Men jag VILL ha den där 100% juliga känslan med svulleri, överdåd,  julmusik och allt vad det heter. För en enda gångs skull detta år.
Jag som brukar hata allt "jultjafs" annars :P

Gårdagen var ju som sagt en riktigt bra dag, inte minst eftersom jag hämtade ut lite paket på posten :) Är såå glad över denna söta lilla nappflaska och napp som jag vann från Vinton Baby.

Bilden är keff som vanligt, men jag tycker iallafall temat med snökristaller var jättefint. Det kommer ju bli en liten vinterbebis, så vad passar bättre ;)

Märket är tydligen norrländskt också, och har blandannat motiv med hjortron och myggor typ... Söt idé!

Lär väl dock dröja innan dessa kommer till användning... Och lillen kanske inte ens kommer ha napp, varken jag eller mina tre syskon hade ju det. Men som dagt, fina var de!

Nu ska vi snart gå ut i kylan - som jag inte alls tycker är så farlig längre, inte jämfört med den i Härnösand... haha!
Puss på er.

Äntligen hemma... och BM-besök

Åh, känns härligt att vara tillbaka i Stockholm igen!

Var så mysigt igår när K hämtade mig vid stationen och vi tog en promenad hemåt i snöfallet. Såå ovanligt att se ett snöfyllt Stockholm, och det är verkligen mysigt på ett annat sätt än på landet, med julbelysning längs gatorna och tindrande stjärnor i alla fönster.

Så, nu har jag haft mitt mys på landet, ska hädanefter njuta av atmosfären i storstan. Känslan av FOLKLIVET, av alla möjligheter, och mina älskade caffe latte’s som jag inte druckit på 2 veckor nu. (Min kropp mådde nog dock bra av en liten koffeinutrensning...)

Var ju hos barnmorskan idag också. Var spänd inför om lillen var fixerad eller inte, och tro det eller ej, det VAR han! Jag som fått höra att det skulle kännas ordentligt då bebisen "borrat in sig" där nere.
Känns så himla skönt på nåt sätt, nu vet man att plutten är vänd år ätt håll och "startklar" ;)

Annars var alla värden bra - t.o.m. järnvärdet! - och barnmorskan visste inte riktigt vad hon skulle skriva då vi skulle göra en graviditets-sammanfattning. Mitt enda "problem" har väl varit ont i benen, haha. Men istället pratade vi lite om förlossningen.
Jag känner mig faktiskt hyfsat "redo" nu, så redo som man nu kan vara.
Det enda man vet säkert är ju liksom att man INTE vet exakt hur det kommer bli...

Men jag känner mig harmonisk och positiv.
Förklarade för BM att jag helst vill köra med bara lustgas, och att möjligheterna ska finnas öppna för en förlossning i icke-liggande ställning.

Åh, känner mig så otroligt pirrig när jag tänker på allt detta. Det KAN ju vara dags inom de närmsta veckorna! Vet knappt vad jag ska göra av alla härliga fjärilar i magen...
Har nog aldrig i hela mitt liv stått inför en sån här stor förändring (det närmaste var väl när jag flyttade själv till Sthlm vid 15 års ålder).
Och det går ju inte annat än att inse att detta är något otroligt häftigt!

Stresstresstress

Tjohej, ett snabbt inlägg i förbifarten.

Idag var det så dags att åka tillbaka till Sthlm igen - känns både skönt och lite bitterljuvt.
Så avslappnad som jag är här kommer jag nog aldrig bli där.

Men, nu är det mest roliga saker som väntar framöver: först helgen, vad som nu kan tänkas hittas på då, och sedan jul- och nyårsvecka och hela fadderullan.
Och snarast hoppas såklart vi får besök av lillgrabben i magen ;)

Har ju inte sett K på två veckor heller - måste kännas konstigt när jag reser bort och samtidigt tar iväg hans son för ett tag, även om han än så länge ligger i magen, hehe.

Usch, nu måste jag skynda mig att packa det sista - stressnerverna river i min stackars kropp - och sedan skjutsar föräldrarna mig till Sundsvall där tåget går 16.08.
Har redan väskan full med bebisprylar, filtar och grejer som mamma rotat reda på... och såklart massa goda matgrejer: Mammas jordnötssmör, hembakat surdegsbröd, saffransbullar och cheesecake ;) Vi lär inte behöva svälta den närmsta tiden iaf!

Ha en underbar torsdag!

Lilla magen idag också! Snaaart v. 37 ! Och BM-besök imorgon, spännande.

Ännu mer medicin...

Jahapp. Så var det då återigen dags att höja Levaxin-dosen, enligt Karolinska som jag lämnat blodprov till härom veckan.
Är nu uppe i 125 mg, börjar känna mig som en pillerknarkare... Varenda gång jag lämnat blodprov har de alltså tyckt att sköldkörtelvärdet legat för lågt.

Kanske uppstår lite förvirring när jag rabblar om "sköldkörteln" lite då och då, så förklarar lite kort vad mitt "problem" innebär ;)

När jag var i v. 12 upptäcktes alltså att jag har en sköldkörtelrubbning - och brist på ett hormon som påverkar ämnesomsättningen och därmed både kroppen och psyket. Symptomen kan vara frusenhet, trötthet, viktuppgång, brist på livslust och energi.

Själv hade jag ingen aning om att jag hade detta, men kan i efterhand konstatera att jag haft flera av dessa symptom de senaste åren. Ofta upptäcks sjukdomen också genom en "slump" och ett enkelt blodprov.

Läkarna satte mig alltså på medicinering direkt. Går man utan behandling under graviditeten kan nämligen fostret ta skada.  Det var ju verkligen en obeskrivlig tur att de upptäckte detta just då - även om det naturligtvis var lite av en chock för mig.

Under graviditeten är det också därför extra viktigt att hålla värdena på "rätt nivå", vilket antagligen förklarar varför jag hela tiden måste höja dosen...

Tycker faktiskt jag mått bättre under detta halvår. Känner mig lyckligare, gladare och mer harmonisk - men det är svårt att skilja på vad som beror på graviditeten och vad som beror på medicinen ;)

Så det återstår att se hur allt blir senare, hur jag mår, hur mycket medicin jag måste ta osv...
Det känns lite hisnande att jag och den lilla pillerburken kanske kommer få göra sällskap genom hela livet.

Tisdag kväll

Hej alla söta!

Puh, vad sjukt att man blir så utmattad flr minsta lilla numera. Är ju van vid att vara en överdrivet rastlös och sprallig person, känns så konstigt när kroppen inte riktigt "hänger med" längre :P

Följde med päronen på en promenad för att möta syrran nere i stan... och visst var det skönt att gå lite, men efteråt känner man sig sådär utarbetad som man kan göra efter ett hårt träningspass i "vanliga fall". Komiskt. :)

Här är en surdeg som min husliga mamma började sätta  häromdagen. Spännande, har aldrig sett hur man gör surdeg förut. Men än så länge ser det ju lite gross ut ;)

Såhär blev förresten resultatet av hårfärgningen. Blev inte så jättenöjd, hade nog behövts två burkar konstaterade både mamma och jag xD
Har ju inte så värst långt men tydligen extremt tjockt hår... (Vilket också alla frisörer brukar oja och "beklaga sig" över :P)

Men men, skönt med lite förändring i alla fall.

Tyckte också de här bilderna var lite roliga, som min syrra tog... Ser inte alls ut som mig, mer som en gothare/hårdrockare eller nåt, haha :)

Liselotte Watkins

Ahh gotta love her.
Hon har varit min idol sedan jag började intressera mig för modeillustration i 12-årsåldern typ...

Numera ritar jag ju väldigt sällan tyvärr, och modeintresset har minst sagt bleknat, men Liselottes teckningar står fortfarande högt i klass för mig :)

liselottewatkins.blogspot.com/

En månad kvar

Nej, jag kan knappt fatta det. Så var då 14:e december här.

Dagen som jag har tänkt på långt innan - den dagen jag kan säga "Nu är det en månad kvar tills bebisens födelse, och ett halvår kvar till min 22-årsdag".

För om lillen kommer ut på sin beräknade dag så blir han också född den 14:e, precis som sin mamma. Hehe.

En del av mig har nog fortfarande inte riktigt fattat att det faktiskt kommer komma ut en MÄNNISKA om några veckor... 
Som häromdagen då jag insåg att vi nog måste ta och köpa ett stort förråd av blöjor någon dag nu (man vet ju aldrig...)

Och bara tanken på detta - att JAG ska gå och köpa BLÖJOR - får mig nästan att fnissa. How the lord did THIS happen?
Tanken på småbarnslivet och allt det bär med sig känns svindlande.
Men otroligt underbar också.

En del av mig badar alltså i tvivel, ungefär som att nån ska hoppa fram och avslöja att allt detta bara var ett skämt, medan en del av mig känner sig super-redo och liksom bara väntar på att lillen ska ploppa ut vilken dag som helst nu.

Haha. Kluvet, som vanligt.

Vad som väntar mig har jag ingen blekaste om. Men det jag vet säkert är att lillen redan nu är otroligt älskad och efterlängtad.  Han har ju bott i min mage så läng nu, och det känns egentligen bara konstigt att jag fortfarande inte kan få klappa honom, hålla i honom, möta hans blick.
Hoppas du kommer ut snart Plutten, din mamma och pappa och många, många fler väntar på dig!! :)

Kissarnas favoritplats. Aw, kanske att man skulle skaffa en liten katt-bebis hemma i Stockholm sen när människo-bebisen blivit lite större ;)

Hårfärgning på G

Yay, Im going to be a redhead (brownhead?) again...!

Spännande att se hur resultatet blir, har inte provat att färga håret hemma på ett tag nu.

Lucia

En härlig, frostig morgon...

Vaknade tidigt och har sedan gjort iordning en saffransdeg tillsammans med mamma.

Med fyllning dels av smör och vaniljsocker...

...och dels av mandelmassa.

Med både bullar...

...och längder.

Nu ligger allt på jäsning - ser fram emot att smaska Lucia-fika sen, har knappt ätit några lussebullar i år.

Risotto & chokladfondant

Tjohej.
Kom nyss hem från en skön, rask promenad ute, i den mörka och friska vinternatten. Om några timmar är det Lucia.

Märkligt hur snabbt man blir på bra humör av att röra på sig. Hade dessförinnan varit på ganska uselt humör hela kvällen - ibland kan jag inte låta bli att tycka synd om omgivningen som måste stå ut med mig, hehe.

Middagen var iallafall otroligt god - risotto med saftigt lammkött, nygjord hoummos, och smörstekt brysselkål. Så hunger kan jag i alla fall inte klaga på.

Mamma och pappa drack både vitt och rött vin till maten, hehe. Själv minns man ju knappt hur alkohol smakar längre. Och jag saknar det inte direkt. (Förutom kanske känslan av att sippa på en drink vid sociala tillfällen, men det var främst under sommaren)

Vi gjorde chokladfondant till dessert också. Inspirerade av programmet "Halv 8 hos mig" där alla tycks göra detta...
Gräddningen blev lite för lång dock, så innandömet blev inte riktigt så rinnigt som jag vill ha det ;P

Har sedan softat som vanligt här i barndomshemmet, rört mig mellan datorn, böckerna och tv-soffan.
Börjar känna mig lite smått deprimerad av att inte göra något vettigt. Men, om några dagar blir det storstadshetsen i Stockholm igen... (har ju bl.a. barnmorske-tid på fredag) så bäst att passa på att njuta här. Mysa med katterna och känslan av, well, this is where I come from  typ.

Nä, nu ska jag gå och susa. Parkera mig med fluffiga kuddar och deckarboken. Ha en fin Lucia imorgon!

Vecka 36

Barnet är i princip helt fullgånget och väger ca 2,8 kg. Längden är ungefär 34 cm från huvud till stjärt. De sista veckorna ska barnet äta upp sig för att klara livet utanför livmodern. Vid det här laget har du märkt att barnets rörelser har förändrats, vilket beror på att det är trångt i livmodern. Du känner antagligen bara benen och fötterna som sparkar, huvudet som studsar mot bäckenbotten och armarna med svagare rörelser. Dock brukar rörelserna upplevas som kraftfullare och tydligare. Ofta kan man se konturerna av en armbåge eller häl som putar ut mot huden.

Det kan hända att du även drömmer mycket och att drömmarna är ovanligt livliga. Många är de tankar som du bearbetar inför förlossningen och den nya familjen.

Från och med nu går de flesta på kontroller en gång i veckan eller varannan vecka. Är detta din första graviditet har barnet förmodligen fixeras sig i bäckenöppningen nu. Magen sjunker ner och det blir lättare att andas men du kanske behöver kissa oftare.

(Källa: Gravid.se)

Hm. Har sagt det förut, och säger det igen: trodde alltid det skulle kännas betydligt mer dramatiskt att vara höggravid.
Vissa dagar känner jag mig knappt gravid, studsar upp ur sängen som vanligt och märker inte av min mage förrän jag ska sätta på strumporna och plötsligt ser att det är nåt ivägen... Haha.
Har inte märkt nån känsla av att bebisen fixerat sig (hur man nu känner det?!) eller att magen sjunkit. Inga som helst jobbiga symptom förutom lite bensmärtor ibland och, well, att man är en smula osmidig.


Hm, antingen så är väl min unge felberäknad med typ en månad eller så är min kropp extremt välrustad för att föda barn och gör att jag knappt märker av alla "typiska krämpor".
Kanske borde jag vara glad. Men skulle ärligt talat inte klaga om jag bara fick en enda liten sammandragning eller nåt... bara ett tecken på att saker går framåt!

Is it a ghost...?

Nä, bara lagom läskiga Tova som vanligt. Nyss hemkommen från kylan och ICA med mamma (det ÄR verkligen the highlight of the day här), iförd den nya kappan.
Var på tiden, knapparna höll ju på att ploppa ut ur den gamla.
Och mindre lär väl magen inte bli.

Vecka 36 imorgon, galet!!

Efter 1 vecka i norr...

...börjar jag väl känna mig hyfsat avslappnad.
Fast allt känns fortfarande lite konstigt. Från att ha varit mitt i det "uppskruvade Stockholmstempot", med tidiga morgnar, jobb och diverse aktiviteter och läkarmöten - så tog jag ju tåget efter min sista arbetsdag direkt till Ångermanland. Lugnet. Kylan och det karga landskapet.

Något som jag sett fram emot oerhört länge nu. Men tror fortfarande kroppen befinner sig lite i chock av den plötsliga förändringen.

My hometown. Som ju är rätt vacker, trots allt.

Nu har jag gått runt här, i familjens stora dragiga villa, i precis sju dagar och gjort... i princip ingenting.
Känns mycket skumt. Men är antagligen precis vad jag behöver just nu.

Har i alla fall ätit en massa god mat, och fått SOVA UT, och tänkt.
Kan verkligen inte fatta att det här är den sista månaden i mitt liv som jag... bara har mig själv att rå om. Min sista månad som barnlös.
Men det är ju självklart svårt för hjärnan att greppa. Man har ju alltid levt sitt liv, och den förändring som kommer skaka om mitt liv om några veckor är inget jag egentligen kan relatera till.
Men det känns så rätt, så fantastiskt, så SPÄNNANDE.

Vad som än händer, hur mycket senare bebisen än kommer - vilket jag ständigt intalar mig att den kommer göra - så är det bara högst 50 dagar kvar nu (OM man nu skulle gå över 14 dagar och få igångsättning).
Sedan är vår lillgrabb definitivt här. Wow. Som sagt, det går inte att greppa.

Nej, nu ska jag kika på finalen av "Mammas pojkar". Och imorgon är det fredag och Idol-final... wohoo!
Ni ser, man lär sig uppskatta de små tingen i tillvaron här ;)

(Men senast nästa vecka är jag tillbaka i Sthlm i alla fall.
Har ju BM-besök då, och börjar dessutom få caffe latte-abstinens... haha!)

Grattis Gisele!

Nu har Gisele Bundchen äntligen fått sitt barn - en pojke, med fotbollspelaren Tom Brady. Kan inte låta bli att bli lite glad för hennes skull, har ju kikat på hennes växande mage under dessa månader i takt med min egen graviditet ;)

Enligt Aftonbladet var det tydligen okänt vilket kön barnet skulle få - förutom för pappan. Gisele ville inte ta reda på det men Tom Brady gjorde det, hur nu det gått till. :P
Hehe, lite ovanlig variant där; måste kännas konstigt för mamma att INTE veta medan pappsen under lång tid kan gå och i hemlighet planera små grabbiga fotbollsgrejer till sin son...

Blir överhuvud taget så himla glad, och det känns så ofattbart, när man ser att en efter en av de gravida jag "följt" faktiskt nu får sina bebisar.

Så rörande t.ex. att de på BF-listan (i min sidomeny här på bloggen) närmar sig sin dagen D mer eller mindre, och några har redan fått sina små eller passerat den beräknade dagen. Extra blödig är jag ju nu också, så ibland vill man nästan fälla en tår, haha...

Det är verkligen speciellt när man följt någons resa och så når de slutligen målet - som ju kan kännas overkligt långt borta periodvis.

Och, inte minst, så påminner det mig om att tiden FAKTISKT GÅR och att jag snart SJÄLV kommer sitta där med min knodd... vilket nog är det mest overkliga av allt. 

Saffranssnurror med vit choklad

Nej, jag har inte bakat dessa. Men duh. Kolla in receptet på Arla.
Varning för dreggel... i alla fall om man gillar saftiga bullar och vit choklad, som jag. KAN ju inte misslyckas.

Mamma sade att vi eventuellt kunde baka imorgon. (De har ju äntligen skaffat en ny ugn efter den gamla gått sönder, höhö)
I’m hoping for it. Nu vill jag ha lite tredje advents-känsla!!

Dumma katt

Åhhh... snacka om störningsmoment.

Det har visat sig att en av familjens katter plötsligt börjat käka hål på kläder.
Främst strumpor. Mamma fick nyss slänga flera PÅSAR med söndertuggade grejer...

Jobbigt alltså då man är van vid att strö sina plagg lite överallt på golv och stolar, men nu måste gömma undan dem för lill-Stella...

Senast var en svart lång (superskön) tröja i mitt rum som hon gjort flera hål på... (För övrigt den tröjan jag har på mig i bilden i inlägget nedan - I’LL MISS YOU!!)

Och det är alltså inte små hål eller bitmärken det handlar om, hon tuggar i sig hela STYCKEN av tyget och man undrar ju hur många kilo tyg som passerat genom den lilla katt-magsäcken hittills...

Kan hon inte fortsätta vara den snälla lilla kattungen jag minns henne som, från åren typ 2003-2004 (eller? Känns ju som nyss men var kanske ännu längre tillbaks)

Mjau.

Ni kattägare som haft liknande problem - några tips?

Måndagskvällen...

...blev rätt hysterisk men skojig. Efter en mastig middag med lax, potatis, stuvad spenat och dillmajonnäs (ännu mer flottigt & gottigt... mm!) beslutade vi oss för att sjunga lite "Lips".

I min familj har vi ju aldrig någonsin haft TV-spel av något slag. Men förra julafton så tyckte mamma det var dags, och köpte en X-box med tillhörande karaokespel som en gemensam julklapp till familjen... eller ja, de få som fortfarande bor kvar hemma ;)

Hemma i Stockholm har vi ju Singstar, men det var kul att få prova lite nya låtar... och jämföra sina song-skills med familjen :P

Haha, det blev rätt hysteriskt som sagt, och roligt när jag, mamma, pappa och lillsyrran körde så det rykte.
Usch, tycker så synd om de som jobbar som artister - man blir ju helt utmattad i stämbanden efter bara några låtar, haha.

Idag har jag hittills: ätit frukost (macka med jordnötssmör + blåbär på... gudomligt gott!), druckit te och suttit och irriterat mig på mammas MacBook. Kommer verkligen bli en sån där åldring i framtiden som HATAR alla nya tekniska prylar, redan nu känner jag mig helt handikappad och arg på det som jag inte förstår mig på. Haha.

Försökte lägga in lite bilder, och efter mycket möda lyckades det. Så voilà, en färsk magbild...

Hrmph, mycket smickrande... ser typ ut som en lägerfånge/blekt lik - men man ser iallafall magens ökande omfång ;)
Och JA; jag har mössa inomhus - för det är så jäkla kallt häruppe! Kan verkligen aldrig vänja mig.

Nu ska mamma och jag ner på stan och kolla på vinterskor... mina gamla hade hål, något som jag lyckats förneka/förtränga ett bra tag nu. Snyft. De var ju så sköööna...

Bloggen 1 år!

Kikat runt lite på gamla inlägg, och kom just fram till att jag haft bloggen i lite mer än ett år nu. Hujujuj, det känns som igår.


Man kan väl säga att rätt mycket förändrats under det här året...
En av de antagligen största förändringarna i mitt liv i och med graviditeten, förstås. Och något som oundvikligt påverkat bloggens innehåll. :)

Konstaterar att mina inlägg under bloggens första halvår främst handlade om... tja, inget speciellt. Musik, recensioner av caféer, lösryckta tankar och funderingar...
I en lite oorganiserad men enligt mig själv rätt charmig blandning. A lovable little mess, så att säga. :)

Men efter jag blev gravid har det mer tagit formen av en riktig dagbok. En dokumentation, och hjälpmedel både för mig själv och andra att följa "färdens gång".
(Kan absolut tänka mig att sådant är kul att se ha i framtiden också... hisnande syn: Min typ 18-åriga son som sitter och fnissande bläddrar igenom mammas gamla anteckningar, "var jag verkligen sådär ful?" om 3D-ultraljudsbilderna, och konstateranden som... "Vad UNG du såg ut där, mamma!" :P)

Jaja. Man kan hur länge som helst sitta och fascineras över hur mycket som förändrats i mitt liv de senaste månaderna. Men - som vanligt har man redan på nåt sätt vant sig, ältat detta nya om och om igen i huvudet och sakta men säkert SMÄLT detta stora fantastiska.
Och det bästa är ju att jag har den absolut störsa och mest spännande förändringen framför mig... själva ögonblicket då jag blir mamma. Och K pappa såklart. :)
_________________________________________

Åter till verkligheten. Och vardagen, som trots allt fortsätter lunka på i sin vanliga takt...
Idag har bara varit LUGN hittills. Som vanligt.
Gick en rask promenad med musik i lurarna, åt nån broccoligegga som mamma gjort tillsammans med korv och borlottibönor. Mätt och nöjd.

Blev tyvärr ingen hårfärgning igår, får se om det blir ikväll istället. Nån sorts röd-brunaktig nyans. Spännande. Och så är jag riktigt pyssel-sugen, det nästan kliar i fingrarna; önskar att ugnen inte var trasig så man kunde baka. :P Men chokladbollar gjorde vi i förrgår. Barnsligt gött.

Ha en fortsatt skön måndag, och grattis på 1-årsdagen bloggen! :P

2:a advent - och nu är det dags för slutspurt

I vecka 35 är medelkroppslängden 47 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 2600 gr. Huvudets omkrets är 33 cm.

Nu står livmodern som högst och det kan kännas tungt att röra sig och att sitta. Magsäcken trycks ihop och du kan få halsbränna. Undvik för fet och kryddig mat. Drick bubbelvatten det lindrar.

 Det är inte onormalt att livmodern drar sig samman av och till - den måste träna inför förlossningen. Man brukar kalla detta för förvärkar, och de brukar inte påverka livmodertappen så att den öppnar sig. Magen putar ut och blir "stenhård" men det brukar inte kännas mycket neråt underlivet.

Om sammandragningarna ger upphov till mensliknande smärtor eller trycker neråt och gör ont bör du få detta kontrollerat på mödravårdsmottagning eller förlossningsavdelning. Samma sak gäller om de tenderar att komma regelbundet. Omföderskor kan känna förvärkar tidigare och kraftigare - ju fler barn man fött, desto tidigare kan förvärkarna debutera och dessutom bli fler och ibland kraftigare.

Egna kommenetarer: Vecka 35. Wow. Ofattbart. De senaste veckorna HAR rusat iväg, trots att dagarna ibland varit plågsamt tråkiga och sega på grund av min sista arbetsperiod.

Ja, nu känner man verkligen att lillen ligger HÖGT upp i magen. Måste jämt tänka mig för då jag sitter vid datorn eller framför tv:n, att sitta RAK i ryggen för att undvika den där brännande skavsrås-liknande smärtan vid revbenen.

Annars är det inte alls så dramatiskt att vara höggravid som jag föreställt mig.
Känns nästan som ett skämt att jag faktiskt HAR kommit så här långt. Inga sammandragningar, ingen ryggsmärta, ingen foglossning... och visst har magen blivit större, men inte så GIGANTISK att det gör mig handikappad.
Vissa dagar kan jag knappt fatta att det faktiskt får plats en bebis därinne som väger uppemot 3 kilo nu.

Men, jag känner mig harmonisk och glad - och lugn. Även benvärken känns mycket bättre nu när jag slutat jobba. Sover som en stock, och fyller dagarna med behagliga tankar om hur min lille son kan tänkas vara och se ut som.

Är framförallt så jäkla STOLT över att jag tagit mig såhärt långt! Bara slutspurten kvar nu, trots allt... Stolt över alla veckor jag lidit mig igenom (främst med tanke på jobbet och de sega, deprimerande höstmånaderna), och stolt över vår lille PLUTT som från att bara ha varit typ en bubbla på ultraljudet i v. 12 har vuxit sig till en urstark och livs levande människa därinne. En som gillar att sparka och hicka, och tumla omkring - framförallt på kvällarna.

Det är så ofattbart, ja det går inte alls att beskriva i ord, men jag tror alla som är eller har varit gravida kan förstå den stora glädjen jag känner just nu - och förvåningen över att ett mirakel faktiskt kan pågå här och nu, inuti sin egen kropp :)