Jahapp. Så var det då återigen dags att höja Levaxin-dosen, enligt Karolinska som jag lämnat blodprov till härom veckan.
Är nu uppe i 125 mg, börjar känna mig som en pillerknarkare... Varenda gång jag lämnat blodprov har de alltså tyckt att sköldkörtelvärdet legat för lågt.
Kanske uppstår lite förvirring när jag rabblar om "sköldkörteln" lite då och då, så förklarar lite kort vad mitt "problem" innebär ;)
När jag var i v. 12 upptäcktes alltså att jag har en sköldkörtelrubbning - och brist på ett hormon som påverkar ämnesomsättningen och därmed både kroppen och psyket. Symptomen kan vara frusenhet, trötthet, viktuppgång, brist på livslust och energi.
Själv hade jag ingen aning om att jag hade detta, men kan i efterhand konstatera att jag haft flera av dessa symptom de senaste åren. Ofta upptäcks sjukdomen också genom en "slump" och ett enkelt blodprov.
Läkarna satte mig alltså på medicinering direkt. Går man utan behandling under graviditeten kan nämligen fostret ta skada. Det var ju verkligen en obeskrivlig tur att de upptäckte detta just då - även om det naturligtvis var lite av en chock för mig.
Under graviditeten är det också därför extra viktigt att hålla värdena på "rätt nivå", vilket antagligen förklarar varför jag hela tiden måste höja dosen...
Tycker faktiskt jag mått bättre under detta halvår. Känner mig lyckligare, gladare och mer harmonisk - men det är svårt att skilja på vad som beror på graviditeten och vad som beror på medicinen ;)
Så det återstår att se hur allt blir senare, hur jag mår, hur mycket medicin jag måste ta osv...
Det känns lite hisnande att jag och den lilla pillerburken kanske kommer få göra sällskap genom hela livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar