En månad kvar

Nej, jag kan knappt fatta det. Så var då 14:e december här.

Dagen som jag har tänkt på långt innan - den dagen jag kan säga "Nu är det en månad kvar tills bebisens födelse, och ett halvår kvar till min 22-årsdag".

För om lillen kommer ut på sin beräknade dag så blir han också född den 14:e, precis som sin mamma. Hehe.

En del av mig har nog fortfarande inte riktigt fattat att det faktiskt kommer komma ut en MÄNNISKA om några veckor... 
Som häromdagen då jag insåg att vi nog måste ta och köpa ett stort förråd av blöjor någon dag nu (man vet ju aldrig...)

Och bara tanken på detta - att JAG ska gå och köpa BLÖJOR - får mig nästan att fnissa. How the lord did THIS happen?
Tanken på småbarnslivet och allt det bär med sig känns svindlande.
Men otroligt underbar också.

En del av mig badar alltså i tvivel, ungefär som att nån ska hoppa fram och avslöja att allt detta bara var ett skämt, medan en del av mig känner sig super-redo och liksom bara väntar på att lillen ska ploppa ut vilken dag som helst nu.

Haha. Kluvet, som vanligt.

Vad som väntar mig har jag ingen blekaste om. Men det jag vet säkert är att lillen redan nu är otroligt älskad och efterlängtad.  Han har ju bott i min mage så läng nu, och det känns egentligen bara konstigt att jag fortfarande inte kan få klappa honom, hålla i honom, möta hans blick.
Hoppas du kommer ut snart Plutten, din mamma och pappa och många, många fler väntar på dig!! :)

Kissarnas favoritplats. Aw, kanske att man skulle skaffa en liten katt-bebis hemma i Stockholm sen när människo-bebisen blivit lite större ;)