Och tiden bara går

Så var denna vecka nästan slut, härligt.
För en gångs skull är jag inte stressad eller deprimerad över att tiden går så fort - tvärtom vet jag ju att varje dag för mig närmare och närmare Den Stora Dagen.

Och vetskapen om att det KAN vara dags nästa vecka, nästa dag - ja vem vet, om några timmar - gör varenda ny dag spännande och förväntansfull.

Fortfarande har jag ju nånstans i bakhuvudet tanken om att jag antagligen kommer gå över tiden, och kanske inte får träffa min grabb förrän långt in i januari.

Men återigen - man VET ju aldrig! Varje gång jag gör något hyfsat "ovanligt" i vardagen så tänker jag att det kanske blir den sista gången jag gör detta som barnlös.
Som idag, när jag fikade med några av tjejkompisarna: kanske kommer jag inte träffa några av dem förrän efter förlossningen...

Hela den där vetskapen om att det närmar sig, börjar sjunka ned som en vibrerande varm filt runtom mig nu.
Pirrigt och förväntansfullt och läskigt på samma gång.

Hela mitt undermedvetna förstår nog att något är på gång, jag drömmer så sjuka saker och det är verkligen synd om K som måste lyssna på mina flummiga berättelser om morgnarna. Haha.

Idag har bara varit en lugn och trevlig dag i lagom takt, fikade som sagt med tjejerna i stan... Parkerade oss mitt i julruschen på Wayne’s Coffee och snackade skit. Så vardagligt skönt.
Igår var K och jag på IKEA och köpte dels en spjälsäng, dels en ny säng till oss. Kvällen spenderades hemma hos K’s kusin, med kinesisk mat och prinsesstårta (som jag tragiskt nog inte orkade proppa i mig en bit av, haha! Min magsäck är såå ihoptryckt nu)

En trevlig helg allt som allt.
Imorgon blir det förhoppningsvis mer tjejfika, och tvätt av kläder.
Ska njuta av veckan och alla vardagliga småsaker.
Och just ja, så var det ju julafton snart också...

Ha en skön 4:e advent!