onsdag 23 december 2009

Dan före dopparedan

...är det ju visst. Trevligt trevligt.
Har ju tyvärr inget speciellt att se fram emot denna jul mer än allmänt mys och kanske lite god kinesisk mat hemma hos K’s familj. Men jag klagar inte. Hela den sköna lediga decemberkänslan har jag ju ändå njutit av några veckor nu, så jag är glad för minsta lilla som är "utöver det vanliga" nu. På fredag tänkte vi t.ex. se på bio, wiieee! Vet ju inte när man kommer kunna göra något sådant nästa gång ;)

Hm, var väl på ganska hemskt humör igår kväll, men känner nu hur krafterna börjar komma åter.
Försöker ju vaaarje kväll att lägga mig tidigt, är ju fruktansvärt trött redan vid 19-tiden, och känner att jag kanske har en del att ta igen eftersom jag vaknar i ottan varje morgon. 
Men det misslyckas ständigt, och när jag väl lägger mig är jag ofta bara nedstämd och irriterad och kan inte sova.

Speciellt igår - "the dark side" inom mig tog över för ett litet tag och jag kände mig så ensam och missförstådd. Tårarna kunde jag inte hejda som vanligt, och kunde till slut knappt andas för alla tårar som bara rann. Vilket gjorde mig ännu mer förtvivlad, och stressad över att jag nog aldrig skulle kunna slappna av och sova...
Kanske stämmer det som de säger att man blir extra känslig och förvirrad nu när förlossningen närmar sig.
Går in i sin lilla "bubbla" så att säga.

Men jag blir så irriterad på mig själv: visst är det underbart att KÄNNA och att kunna uttrycka starka känslor, det tycker jag verkligen, men jag vill ju känna mig STARK nu!
Behålla den positiva känslan som jag stadigt burit inom mig den senaste tiden.
Visst blir jag fortfarande underbart lycklig av tanken på livet som växer i mig.
Men precis då jag är ledsen börjar tårarna bara spruta ännu mer då jag tänker på det vackra, oförstörda liv som sparkar inom en...
När jag just för tillfället inte känner mig som den person jag vill vara för honom, när jag känner mörker istället för det där positiva, varma som jag vill att han ska omges av.

Jaja, nog med deppiga tankar för detta inlägg.

Nu ska jag ut och ta en skön (långsam!) promenad. Lite frisk luft och kanske kaffe kan nog göra gott.
Här får ni förresten en schysst jul-låt om ni tröttnat på "Stilla natt" och gänget:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar