Läste en rätt intresseväckande, om än ganska ytlig, artikel i DN om sambandet mellan musiksmak och personlighetsdrag. Rätt skoj tanke, om inte annat bekräftande de fördomar man själv odlat lite luddigt nånstans bak i huvudet. Som att indierockare är kreativa men med låg självkänsla, metal-diggare lata och självsäkra, och reggae-typer generösa och utåtriktade. Haha.
Själv borde jag ju vara nån sorts mix av de 9 olika musik-kategorierna, vilket nog stämmer ganska bra också: min personlighet tenderar att växla ganska kraftigt utefter humör och sinnesstämning. På samma sätt som jag vid vissa tidpunkter identifierar mig totalt med r’n’b och dess tillhörande värderingar och livssyn, bara för att några timmar senare tycka att trance är det enda som går att lyssna på. Och dagen efter tycker att klassisk musik är det mest harmoniska och "vackra" av alla sorters musik.
Men. Om jag nu leker med tanken och tvingar mig själv att välja EN kategori måste det nog bli "Dans". Vilket gör mig: "Kreativ. Utåtriktad. Inte snäll. Inte generös.". Hm. Det ska jag ha i tankarna nästa gång jag shakar arslet av mig på ett house-golv och betraktar mina meddansande människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar