Ja, alla har vi väl ett antal sådana. Fast jag har nog kommit till den punkten då jag inte riktigt orkar skämmas mer, herregud, jag är en männsika som spretar åt alla möjliga håll och varför ska man då pressa in sig själv i begränsningar om vad man "borde" gilla och tycka är rätt?
Äh, jag är som jag är liksom. Ibland kan guilty pleasures vara det skönaste som finns. Speciellt om man är trött, deppig eller utsliten och bara behöver en snabb comfort-fylld kick som åter gör en på bra humör. Varje gång. :D
Alice Coopers "Poison" är ett sådant exempel, den är ju hur uttjatad som helst och typ förstörd av ett antal techno-remixer, men kan ändå inte låta bli att få rysningar varje gång de trånande textraderna når mina öron. Den är liksom kärlek, längtan och desperation i ett effektivt och vackert nötskal ^^
Dessutom var det genom Groove Covarage's version som jag hörde låten första gången, vilket ju gör det hela ännu töntigare.
Men, ett antal år har gått och jag älskar den fortfarande lika mycket. Om inte mer, eftersom ett antal minnen tillkommit och för alltid kommer ge mig trevliga associationer. Blivit en del av "sountracket till mitt liv" så att säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar