Hanna är så bra. Har alltid gillat hennes kåserier på DN:s Namn & Nytt-sidor, och nu skriver hon krönikor i På Stan också. Sådär skit-mitt-i-prick så man ryser.
Läs hennes krönika där. Vill också luncha med henne. Prata om livet och ditten och datten. Kanske lite om den där ständiga lantis-kontra-storstaden-alienationen. Om det nu egentligen finns en sådan. Eller så är det egentligen samma sak för oss alla människor, som också liksom genomsyrar Hannas texter: strävan att hitta nån slags dräglig plats i den mänskliga och kaosartade tillvaron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar