Ah. Idag är jag glad. And I’m not gonna let anyone take that away from me.
Ibland tycks bara det där pirret och fjärilsfladdret infinna sig i magen... när man som mest behöver det, och utan att man riktigt fattar hur man gjort sig förtjänt av det.
Så: jag tycks aldrig lära mig. Att bara för att tillvaron känns trist och meningslös behöve det inte betyda att det alltid kommer vara så. Saker KAN förändras.
På nåt sätt vill jag alltså trycka in i skallen på mig själv och andra: ge inte upp. Det är liksom ingen idé. För, när (som Timbuktu säger) the båtten is nådd går det ju liksom inte att sjunka lägre. Saker kan bara bli bättre. Och man vet ALDRIG hur framtiden kommer styra sitt kommande drag. Tänk bara på allt oväntat som kan hända nästa vecka; nästa dag; ja kanske redan ikväll.
Man kan ju t ex...
*bli kär.
*inse att en dröm trots allt kan bli verklighet
*få en ändrad uppfattning om någon i ens omgivning
*få oväntad uppskattning från ett håll man aldrig kunde tro
*vinna en miljon på Triss. (ja, man kan!!)
Hey hopp. Don’t give up, lyder dagens predikan från mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar