"..och sen såg jag ju att hon också var där, på Facebook alltså, och..."

Man trodde man sluppit skolvärlden.
Men nej, då kommer förstås någon och uppfinner något som Facebook. Det är verkligen som en virtuell skolkorridor där man upplever allt igen, på gott och ont.
Intrigerna, de sociala konstellationerna, en sorts förenklad tillvaro där människor tilldelas en "plats" och gränser liksom tydliggörs. Möjligheten att SPANA IN andra och TYDLIGGÖRA sig själv.
Ruskigt, ruskigt, men spännande, spännande.

Facebook representerar alla skolvärldens stadier samtidigt. Starkt jobbat. Se bara vilka flashbacks man kan få:

Gymnasiet Ett mycket efektivt sätt att hålla koll på sin tillvaro och dess komplexa vindlingar. Vad har mina gamla ragg gjort på sistone? Varför var inte VI bjudna på den där festen?? Varför är inte Han vän med Henne längre, har de gjort slut eller?

Högstadiet Den sociala verkligheten utforskas. Stora Livsfrågor är typ vilka som finns på ens vän-lista, vilken perfekt mystisk/skojig/ball profilbild man har på sig själv, och vilka lagom coola Wall-inlägg man skriver hos rätt personer. Ens egna tillhörighet och status prövas.
Mellanstadiet Mer och mer hittar man sin personlighet. Vill visa den. Går med i grupper. Blir fan av någon skojig Ben & Jerry’s-smak. Kanske använder sig av applikationen Compare Me, och får reda påa på att man är "Best Singer" eller "Most Kissable" i sin bekantskapskrets.

Lågstadiet Den enkla men ibland fasansfulla frågan: Vill du bli min vän? Konsekvenserna kan vara förödande. Tänk om personen svarar nej! Då vill man ju typ dö! Fast iofs. Man kan ju alltid fråga nån annan istället.

Förskola/Sandlådan. Kommunikation på primitiv nivå. Poka, knuffa, rycka i håret - här provar sig den mänskliga varelsen fram på ett prestigelöst sätt.

Själv tycker jag om applikationen "Friend Wheel". Vackert på nåt sätt, att kunna se hur nära vänner, familj, flyktiga förbindelser och gamla mobbare knyts samman och samsas i ett regnbågsskimrande nät.