Gott nytt år

Gah. Bara några timmar kvar av 2008. Som vanligt kan min hjärna inte riktigt förstå, jag kommer nog börja datumskrivningar med "08.." ett bra tag även framöver.

Så, jag skulle här kunna göra en massa olika slags summerungar, typ lista roliga händelser under året, hur man förändrats som person, eller nåt annat högtidligt... Men som sagt, eftersom jag ännu inte fattat att cirkeln i form av 2008 snart är sluten, känns det också svårt att riktigt få en överblick av alltet. Det som dock spontant dyker upp i mitt huvud är: ganska glatt, musikfyllt, ett nytt sinne för kvalité, en massa cappuccinos och café-bruncher, trevligt nytt folk, en fin sommar, tid att täbka och fundera, starka känslor kombinerat med tomhet, träning.

Hur 2009 kommer bli känns det meningslöst att spekulera i. Vad som nog är säkert är i alla fall att det inte kommer bli som 2008, för hur ofta är två år precis likadana? Så antingen roligare eller tråkigare, hemskare eller mer underbart. Men förutsättningarna känns ganska bra än så länge. Och visst kan jag inte låta bli att känna en kittling av förväntan vid tanken på att vad som helst, ja faktiskt vad som helst, kan hända under ett nytt år fullsmockat med dagar och tid att förbruka.

Besatt

Är uppslukad av boken "Den vita massajen". Håller sedan tidigare redan på och läser två böcker, men så typiskt mig att bara falla för en framsida eller baksidestext och så är jag fast i en ny roman...

Men jullov är till för att spenderas i tv-soffan eller läsefåtöljen. Och jag njuter just nu för fulla muggar av att hålla mig inomhus och begrava mig i kultur, fin som ful, medan snön tindrar utanför och man för tillfället (och tiden efter 5:e januari känns just nu låångt borta..) har en mini-ocean av lediga dagar framför sig.

Håhåjaa. Och nyår var det snart också. Har lust att göra något riktigt vilt och omvälvande, typ the Party Of My Life. Om det nu ändå fanns något så perfekt. Tills vidare får jag nöja mig med the next best thing, alltså möjligen någon småputtrande trevlig hemmafest/middag eller krystad "nu smäller det!!"-utgång på nån klubb. Lite obligatoriskt trixigt med nyår är också det där med att samordna vilka man ska fira in det nya året med, utav alla gäng och falanger i ens bekantskapskrets.Jaja, det ordnar sig väl i år också. Det som i alla fall ÄR säkert är ju 2009:s ankomst, med en massa nya förhoppningar och möjligheter. Som än så länge är fina, oskyldiga och okrossade.

Årets vackra

Dagens låt i min "best of 2008"-nedräkning är Skin of The Night med M83. Så vacker, så vacker, och för ovanlighetens skull blev det kärlek vid första ögon(öron?)-kastet för min del. Får ännu rysningar av de första vibrerande tonerna, av sångerskans vackra viskande röst, elgitarren, ljuden som då och då ploppar upp och tycks komma nånstans från yttre rymden... En värld som är mycket vackrare och bättre än den här. Och det är den känslan jag vill att bra musik ska ge mig.

Dagen efter annandagen

Hoppsan. Så har det plötsligt gått några dygn efter Julafton, och jag har varit för upptagen av viktiga saker såsom Aladdin-askar och karaoke-sjungande för att hinna uppdatera min blogg. Nåväl, nu har jag hittat en lucka i den extremt hektiska och aktivitetsspäckade mellandagstillvaron. Hm.

Nedräkningen av mina "årets bästa låtar" fortsätter, denna gången den storslagna kategorin "Årets pop". Ja, pop kan såklart vara en massa grejer, inte minst i mina allätande öron. Men det som i år allra mest stillat mitt sug efter quirky melodislingor, färgglada harmonier och det där lekfulla tilltalet man behöver ibland, måste nog sägas vara MGMT med låten Kids. Inte speciellt spännane eller kontroversiellt val direkt, men kan man bli annat än glad av detta geniala lilla stycke?

Julen och dess toner

God Jul, alla människor! Glada och ledsna, ensamma eller omgivna av tjocka släkten. Som jag skrev igår går det trots inte att komma undan från att alla själar tycks bli lite snällare, lite mer givmilda under denna högtid. Redan på förmiddagen hade det dumpat in ett stort gäng lyckönskande sms från folk i min bekantskapskrets. Och även om det såklart inte kräver mycket ansträngning att knappa in ett "God Jul!"-meddelande, är det ändå gulligt att folk gör det. Speciellt de man inte är så närmare bekant med. I dessa stressade och prestationshetsiga tider blir julen på nåt sätt en fin andningspaus. Då man minns, återanknyter och uppmärksammar. Sådant man faktiskt inte gör så himlans ofta under årets racerlopps-artade färd.

Kröner detta inlägg med några finfina låtar i julens tecken, om du tröttnat på Stilla Natt:

The Hives & Cindy Lauper - A Christmas Duel
Hello Saferide - Ipod X-mas
Darlene Love - Christmas (Baby Please Come Home)
Okkervil River - Listening to Otis Redding at Home During Christmas
Glasvegas - A Snowflake Melt And It Felt Like a Kiss
Rihanna - Without You
Everything but the girl - Come on home
R. Kelly - World Christmas
Håkan Hellström feat. Plura Jonsson - Fairytale of New York
Mariah Carey - All I Want For Christmas Is You (min egna guilty pleasure .. :D)

Julstress

Haha. Idag har jag verkligen varit mainstream och hängt med i den hetsiga, stressade julshopping-strömmen på stan. Trängts inne i Hötorgshallen, sörplat latte på galleriefik och ryckt i rea-plagg på H&M. Fast med den skillnaden att jag själv inte varit speciellt stressad. Jag ser mig själv som rätt utomstående allt det där juliga, och nöjer mig med att betrakta och kanske mysa lite åt julsånger & allmän myspysstämning. En riktigt skön dan-föredan har det varit. Harmonisk. Och trots allt, även om alla ser julstressafe och irriterade ut på tunnelbanan och gatorna, så är det ju ändå lite trevligt. Något man väljer att ge sig in i med hull och hår. Och visst är det så att alla blir lite mjukare, lite mer toleranta i dessa tider. Nånting magiskt är det i alla fall med denna både gravt över- och underskattade högtid.

Well well, nu skulle väl det sitta fint med en till höjpunkts-låt från i år. Denna gång korar jag Ice Cube med "Here He Come" till vinnare av rap-kategorin. Ice Cube är en cooling, och jag diggar hans 2008-platta rätt starkt.

Countdown fortsätter... och julen närmar sig

Yeeh. Dan före dan före dopparedan. Faktiskt börjar det inte kännas så konstigt längre; julatmosfären ligger tung i luften och så fort man sticker näsan i stadsluften ser man folk vimla intensivt på gatorna med famnar fulla av grankvistar och julklapps-shopping.

Som sagt kommer nog min egen jul inte bli så väldans mysig och traditionsenlig i år. Men visst finns en massa trevligt att underhålla sig med ändå nu i dagarna. Till exempel alla årsbästa-listor och känslan av avslut, fulländan, harmoni. Här kommer också fortsättningen på min egen lilla myspys-countdown, som alltså handlar om braiga låtar från i år.

Igår korades vinnarna i r’n’b-genren, och dagens kategori är ÅRETS DANS/CLUBLÅT. Så jäkla svårt att välja här också. Massa skön house och liknande som vibrerat i mina högtalare 2008.

Den som dock kommer bestå i mitt minne som det mest glimrande 08-partysoundet, är "Body Crash" med Buy Now. Shit, vilken totally perfect partylåt. Som godis för mina öron. Och jag kan fortfarande inte få nog av den. Tack, Steve Angello & Sebastian Ingrosso, ni har skapat the bomb.

Årets låtar, countdown

Nope, jag har inte glömt bort löftet om min lilla gala. Låt-gala alltså. Där jag helt enkelt väljer ut mina favoriter av guldkornen som vaskats fram ur året som gått, ur min nominerings-lista i inlägget längre ned. det som fått mitt hjärtat att klappa lite extra på ett eller annat sätt.

För att få lite mer överblick i det hela, (och för att göra min schizofrena musiksmak mer rättvisa) har jag fördelat vinnarna i några olika kategorier. Dessa kategorier och vinnarna kommer att presenteras i inlägg fram till nyårsafton. Plus ett youtube-klipp med låten så ni kan fatta grejen. Hoppas det ska sitta fint!

Denna start-dag drämmer jag till med två kategorier, och den första är ÅRETS KVINNLIGA R’N’B-LÅT.

Usch så svårt. Massor av bra detta år. Cassie, CheNelle, Wynter Gordon, Brandy. Till och med i årsbästa-nomeringslistan var det sjukt svårt att sålla bort en massa låtar som kommit under 2008. Men vinnare i denna kategori, någon som jag tycker förtjänar lite extra uppmärksamhet - får bli Karina Pasian med Winner. Detta lilla 90-talsunderbarn, som både kan spela piano, sjunger hjärtskärande vackert och är söt som socker har spottat ur sig en hel del fina låtar från plattan First Love. Men Winner är den som gjort störst intryck på mig. Ja, den är helt enkelt underbar. Fint så man blir tårögd.

ÅRETS MANLIGA R’N’B-LÅT. Lika jäkla svårt här. Suck. Det gör ont i hjärtat på mig att välja, men om jag ska fortsätta på samma spår som den kvinnliga kategorin så kör jag på smörlena Claude Kelly. Mannen vars mjuka stämma och känsliga texter jag verkligen fått upp ögonen (öronen?) för i år. Och den självklara vinnaren blir förstås Like An Iceberg. Ja, visst är det svårt att låta bli att smälta för det här, i alla fall om man är lika blödig och drömmande inombords som jag.

Yahapp

Läser en helt underbar bok just nu. Den amerikanska flickan, av Monika Fagerholm. Har kommit på att jag gillar den där finlandssvenska mysigheten och vemodet. Lyssna bara på:

"...man måste gå ganska många kilometer bortifrån ära och redlighet för att komma till det träskruckel dår Doris och träskmamman och träskpappan höll hus."

Hela tiden med en känsla av Mumintrollen i mitt huvud, liksom. Haha. I like it. Och som vanligt när jag kastar mig över en ny bok sugs jag längre och längre in i stämningen och alla karaktärerna och blir typ helt besatt och tror att jag aldrig läst något bättre i hela mitt liv. Jag är så jobbig.

Wohoo!

Ja! Alla kan vinna. Även de som tror att de aldrig kommer göra det. Jag själv har världens otur i spel (vägrar t ex skrapa trisslotter av princip), men fyller av någon anledning ändå tvångsmässigt i en massa tävlingsformulär på olika tidningars hemsidor på internet. En trevlig liten vana som skapar rutin och lite vardagshopp, liksom.

Och så kom då dagen. Då jag äntligen fick lön för mödan. Dagen då ett oväntat kuvert dök upp, fyllt med en enkel liten "Grattis"-text och två fribiljetter till filmen "De Ofrivilliga". YEHHA!!

Ok, ingen miljonvinst, men det är själva grejen som räknas. Att det var JAG som fick priset. Jag vann, jag blev den ödesbestämda av alla (jag vill i alla fall inbilla mig att det var många tävlande...) inskickade svar. En sådan liten inbillad känsla av välsignelse och triumf kan göra ens dag. Verkligen.

Tack Nöjesguiden!

Grill

Måste bara få säga en allmänt tips-relaterad sak. Om ni bor i Stockholm, eller är där på besök, och inte har besökt restaurang Grill på Drottninggatan: gör det. Går liksom inte att förklara i massa futtiga ord, det är bara så bäst. Lunchen på vardagar för 110:- är visserligen dyrare än kvartersfikets 70 kr-erbjudande, men den är tamejtusan så mycket godare. Då ingår grillbuffé, och låt er inte avskräckas i det skolmatssal- eller kinahaks-klingande i ordet, mina vänner. Här får man supersaftigt kött i form av kyckling, fisk eller typ revbensspjäll (varierar från dag till dag), och überfräsch matig salladsbuffé om man är veggie. (Jag är inte det, men måste ändå tvångsmässigt plocka av de underbara bön- och quinoa-blandningarna) Allt, allt smakar tipptopp. Som finrestaurang-mat. Eller mammas, om man så vill. Smakerna liksom smälter på tungan och detta är så långt från skolkökets sladdriga spaghetti och kallnade pulversåser man kan komma.

Och miljön sen! Det är som en saga, en djungel, ett överbelamrat och rysch-pyschigt dockskåp. Med soffgrupper i olika teman, beroende på om man är sugen på sirligt elegant eller palmblads- och tropikerna-känsla. Lika spännande varje gång att välja. Om man nu har möjlighet till det; för här brukar det vara smockfullt vid lunchtid. Kö ända ut på gatan. Men det är värt det. Så gå dit, gott folk! Passar inte lunchtid så har de gottgott käk på kvällarna också. Och fina drinkar.

Slänger in en dagens låt också: Parken - Jag har varit vilsen, Lisa

Sådant gör mig arg

Just nu snackas det en del om Marc Jacobs nya modell, Daisy Lowe. (Kolla Aftonbladet till exempel) Och jag kan inte själv låta bli att gå i taket en smula. Tydligen anses detta val vara nästan revolutionerande, enligt modegurus och annat viktigt folk. Att hon står för ett "nytt" kurvigt ideal. (Eh, som att det skulle vara något nytt att det finns folk över size 0) Och Daisy själv som säger att det är skönt att agenturen inte tvingar henne att gå ned i vikt, och blabla. 

Men ja. Kolla på henne.

Vad är det för revolutioneranade med detta? Vad jag ser är bara ytterligare en trådsmal, rådjursögd modelltjej.

Jag tycker synd om alla små (och stora) känsliga flickor därute som faktiskt tror på det här bullshitet. Om Daisy är kurvig, måste ju typ en normalviktigt tjej framstå som flodhäst-size i jämförelse.

Men - visst hade det varit roligt och coolt om Marc Jacobs hade valt en modell som haft lite kurvor och hull på RIKTIGT. Det tror jag hade sänt ut några viktiga signaler to the world out there.

Min lilla gala

Här fortsätter mitt lilla (eller ganska stora) list-nördande! Och eftersom jag i denna period av mitt liv främst är besatt av musik (i lågstadiet var det hundar, i mellanstadiet girly-girly-kändisar, i högstadiet film) så får det hela fortsätta i musikens tecken. Denna gång i form av en virtuell mini-gala.

Har ju redan listat årets viktiga skivor enligt mitt tycke, och kommer nu in på det mer flyktiga, men kanske också mer spännande och diskutabla: Låtar. 2008 var för mig ett låtarnas år. En massa grävande, bloggsurfande och tidningsbläddrande. Lyckosamma upptäckter, såväl som rekommendationer som visat sig vara besvikelser.

Det var nog också i år jag verkligen lärde mig uppskatta det storslagna och vackra i själva låtformatet. Att det mellan introt och sista bryggan kan rymmas en hel värld. Att humöret "före" och "efter" en låt kan vara ljusår ifrån varandra. Även om själva artisten eller skivan ifråga suger, kan den där enda låten ändå ge mig dagens lyckokick och en vision om något större, finare, bättre.

Och idag när varenda artist och amatör kan sprida sina alster på Youtube och Myspace, blir det ju både svårare och roligare att hitta de där underbara guldkornen.

Så. Att göra den här lilla sammanställningen ger mig rysningar av vällust. Så underbart att få tänka till, kapsla in det som fäst sig i mitt musikminne som extra glimrande och gnistrande det här året. Det som verkligen definierar det Vackra 2008 enligt mig. Tänk att lyssna på allt detta i sträck, typ som en playlist på Winamp. Kanske skulle jag då smälta ihop till ett saligt moln av lycka. Eller så skulle jag bara spy av den brutala 2008-överdosen.

Alltså, här är de nominerade. Av dessa kommer jag sedan välja ut några vinnare inom olika kategorier. Vad dessa kategorier blir får jag enväldigt fundilera ut, mwoahaha.

Årets bästa låtar

M83 - Skin of the night
Tam Chynn & Akon - Frozen
Lazee - All across the world (feat. Million Styles)
Karina Pasian - WinnerLorentz & M. Sakarias - Say Yeah (UMYO 23 05 rmx)
Ladytron - Tomorrow
Dear Jayne - Rain
Cassie - Is it you
MGMT - Kids
The Cure - The Only One
Wynter Gordon - Feel it
Chris Brown & Jordin Sparks - No air
T.I. feat Justin Timberlake - Dead and Gone
Robbie Rivera - Move move (feat. Rooster and Peralta)
Ne-Yo - Closer
Titiyo - Standby Beauty
Kleerup feat. Marit Bergman - 3 AM
Akon - Beautiful
Timbuktu - Välj Mej
Christina Milian - Us against the world
The Cure - The Only OneThe Bug feat. Warrior Queen - Poison Dart
Taio Cruz - Moving On
Funkerman - Speed Up
T.I feat Justin Timberlake - Dead and Gone
Alphabeat - Fascination
Maskinen - Segertåget
Gym Class Heroes feat. The-Dream - Cookie Jar
2 Tyme Feat. Jennifer Jones - Missing You (Thomas Gold Remix)
Dirty South - The End
Moby - Disco LiesUsher feat. Young Jeezy - Love in this club
Solange ft Q-Tip - Sandcastle Disco
Tv on the Radio - Family Tree
Janet Jackson - Never letchu go
T.I feat. The-Dream - Like I Do
Simon Pattersson - Smack
Buy Now - Bodycrash
The Presets - This boy’s in love
Ernesto & Bastian - Super Jupiter
Laurent Wolf - No Stress
Brandy - Right here (Departed)
Bloc Party - Ion Square
Git Fresh - Booty MusicHot Dollar - Got 2 Get It
Vicky Devine - Shape UpFlo-Rida feat. T-Pain - Low
Cristal Q - This mess
Claude Kelly - Like An Iceberg
Adam Sheridan - Organized Chaos
Glasvegas - Daddy’s Gone
Hercules and Love Affair - You Belong
Keri Hilson - Energy
Black Mountain - Night Walks
Gang Gang Dance - Princes

Dagens "det var bättre förr": julens förlorade magi

Jaja, jag vet att jag inte är den första som säger det. Men julen blir ack så mycket tråkigare ju äldre man blir. Jag orkar inte ens försöka uppbringa julglädje och mys-fjärilar i magen längre, det kommer liksom ändå aldrig bli samma sak. Nu tänker jag förtås på barndomens magiska julaftnar som skimrar långt bak i ens lager av minnen. Den egen-huggna julgranen som släpats in i huset medan man storögt såg på (och den var ju visserligen kanske lite sned och osymmetrisk, men ÅH så charmig), den nästan hysteriskt förbjudna tanken på att möjligen försöka leta luska ut var mamma gömt julklapparna i år, ja, hela den där sega, sega men längtansfyllda decemerbmånaden av förberedelser och längtan...

Ja. Nu känns det så fruktansvärt långt borta. Jultomten är genomskådad, sagoläsandet och smällkaramellspysslandet ett förbleknat minne. Och just därför är jag nog numera ganska anti i mitt "julfirande". En rätt så tom och neutral tillvaro kring de fyra adventshelgerna Ett hem utan julattiraljer eller glittrande och glimmande fönsterkarmar. Visst, en lussebulle eller två, det är ju rätt smaskigt; men inga storvulna bakdagar med hemgjord pepparkaksdeg och kolatillverkande "för att det hör till". För det kommer ju ändå aldrig bli annat än halvhjärtat.

Kanske, kanske den dagen jag själv får barn, att man trots allt gör sitt bästa för att upprätthålla den där särskilda magin och flykten från en kall Sverigevardag. Det är nog en bättre present än den mest påkostade pakethögen under granen. Men tills vidare - ingen mer Kalle Anka eller julklappsrimmande för min del. Det är ju faktiskt samma sak varenda gång.

Mer skivor

Meh. Det här året måste varit extra bra musikmässigt eller nåt, för jag kommer hela tiden på nya album och artister jag hört som förtjänar att omnämnas.

Well, här kommer lite komplettering efter förra inlägget:

Okkervil River - The Stand Ins

Ah, kargt och rått och lite halvfalskt sådär. Luktar precis som en ruggigt uppfriskande höstpromenad, längs en regnpiskad kustrand.

Rachael Yamagata - Elephants/Teeth sinking into heart

Och här kommer alla känslorna! På en och samma gång! Jag vill gråta, älska, begrava mig i självömkan, stångas tillsammans med Rachael. Allt känns tillräckligt fräscht, kännbart (uäh, vad klyschigt, men) och estetiskt tilltalande för min annars singer-songwriter-utleda hjärna.

Rihanna - Good Girl Gone Bad (Deluxe edition)

Ja, ja. Originalutgåvan kom egentligen 2007. Men eftersom jag inte nog kan lyssna mig mätt på henne, och eftersom 2008 års deluxeutgåva dessutom innehåller proppats med ytterligare två superhits (Disturbia och Take a bow), platsar skivan ändå här.

The Last Shadow Puppets - The Age of Understatement

Lite hederlig brittisk retro-pop/rock, att sprudla till och tjusas över.

Music à la 2008

Som vanligt är jag då en person som tycker det är ganska trevligt att summera och lista grejer; om inte annat för att få ordning och struktur i huvudet. Och i likhet med alla viktiga dasgtidningar och musiksajter så ägnar jag mig gärna såhär i decembertider åt att gotta mig i och punkta upp den bästa musiken som släppts under året.

Jag kan inte påstå att jag har någon som helst allsomfattande koll när det gäller musikutbudet 2008. (Well, vem tusan har det i dessa Myspace och Youtube-tider) Här kommer i alla fall lite av det som lyckats fånga min rastlöst skiftande uppmärksamhet under året som gått:

Lil’ Wayne - Tha Carter III

Kungen på många sätt och vis. Jag kan ju inte låta bli att charmas av den där inställsamma autotune-stämman, de ljuvliga melodierna och rim som får en att rodna.

Nordpolen - Nordpolen

Känns som man saknat någon som Nordpolen, men inte fattade det förrän han kom. Förenar två av mina älsklingar av musikgenrer, som kan tyckas oförenliga: bombastiska techno-toner och såndär typiskt svensk, poetisk deppmelankoli.

T.I. - Paper Trail

Äh. Jag orkar inte anstränga mig för att hitta de perfekta orden för denna skiva. Helt enkelt urbra, klockrent, allt det där. Har jag någonsin varit skeptisk mot rap och hiphop och dess förmåga att skaka om, så är jag inte det nu i alla fall.

Metronomy - Nights Out

Behaglig, intelligent party-musik. Hur nu det går ihop.

Frida Hyvönen - Silence Is Wild

Egentligne vill jag ju bara trotsa och inte alls stämma in i hyllningskören till denna norrländska. Men vafalls, jag är en svag människa och förresten har jag ALLTID gillat musik uppbyggd kring vackra pianoharmonier.

Santogold - Santogold

En annan übertuff tjej med skinn på näsan. Åh, allt är så perfekt på hennes snygga album! Coola studsiga electromelodier, vackra viskande pop-pärlor, och ett arrangemang som osar av självförtroende. Lika allsidig och mångbottnad som en människosjäl.

Cut Copy - In Ghost Colours

The Midnight Juggernauts - Dystopia

Hm, det här får stå för den spattiga electro-rock-popen som jag fått upp ögonen för på sistone. Båda banden med en klädsam känsla för melodier, och den där mysiga värmen som gör att jag inte skräms bort av alla de tuffa beatsen och blip-bloppandet.

M83 - Saturdays=Youth

Men hey! Varför har inte någon berättat för mig tidigare? Hur har detta underbara band, med sina larger-than-life-vackra melodier, kunnat existera så många år (8) utan min vetskap? Lyssna bara på breath-taking "Skin Of The Night".

Puh. Det är fredag kväll och jag ids inte skriva längre. Lite mer, eller mer förtydligat, får ni kanske se imorgon.

I backspegeln...

Jahapp. Så går vi då, som sagt, mot ännu ett bokslut - det för året 2008. 2008. Talet smakar rätt bra i min mun; det väcker liksom inga obehagliga associationer eller desperat bortträngda minnen för min del. Ett ganska snällt och hyfsat trivsamt år.

De tidiga tonåren - ett helvete utan dess like

Haha. Läste nyss denna artikel på Aftonbladet, och skulle inte kunna sagt det bättre själv. So true. Jag citerar:

"Den värld som barn i de tidiga tonåren lever i är en avskyvärd plats. En plats jag inte önskar åt min värsta fiende och en plats jag inte skulle återvända till för några pengar i världen. Att vara vuxen är rena barnleken i jämförelse. De som hävdar någonting annat har dåligt minne."

Haha. En minst sagt tragisk tid, som man dock alltjämt måste gå igenom för att kunna.. ja... komma någonvart här i livet. 

Och ju mer avskyvärd tonårstid, desto mer styrka bär man nog med sig i vuxenlivet. *nöjd*

Snart Lucia

Tiden går så äckligt fort. Snart är det Lucia igen, och jag tycker mig alltid känna en "oj, var det inte alldeles NYSS jag tänkte att oj, nu är det snart Lucia igen?"-känsla vid denna tidpunkt numera. OCh min hjärna tycks bli allt mer förvirrad av denna tilltrassling, den ges ju ens aldrig chansen att lägga sig efter förra årets "oj vad tiden går fort nu är det snart Lucia"-shock. Haha. Komplicerat värre va.

(Inte för att Lucia EGENTLIGEN är en så stor högtid i sig, men det är ju liksom ännu en sån där PUNKT i års-kretsloppet, som gör en lite mer tids-medveten och fokuserad än i övrigt)

I alla fall, i och med Lucia kommer ännu ett ypperligt ångest-tillfälle för landets alla ängsliga och beslutsveka ungdomar: Vilken sorts fest ska man gå på? För det bjuds ju i de flesta städer på en hel del tillställningar av olika slag. Själv har jag tänkt såhär: Antingen blir det en trotsigt lugn och händelselös kväll. Eller så drar jag till nåt riktigt jäkla roligt party, med bra musik och grejer, för det var längesen jag dansade och nu börjar det spritta i festtentaklerna. Eller så får jag beslutsångest in i det sista och det slutar med att jag i desperation drar till nåt halvdant fjortis-place med billigt inträde och typ (jag citerar klubb ICE:s veckoutskick inför den stundande helgen:) "har bjudit in några lättklädda Mooreflickor".

Yeeha. Ja, vi får väl se hur helgonet från Syrakusa kommer hedras denna gång.

Tobacco

Åhå. Är lite stolt över min senaste upptäckt: bandet Tobacco med albumet "Fucked Up Friends". Precis sådär quirky, drömsk-psyekedeliskt och tufft som känns behövligt just nu. Värt att kolla in.

Och måste väl vara en av kandidaterna för årets mest creepy omslag, eller vad tycker ni?

Sjukt bra

Haha. This is kind of the shit;

Far och Son - Panik

Det vi kallar humöret...

Varför är man glad? Ledsen? Frågor som oundvikligt drabbar mig då jag för att ha varit på bra humör helt plötsligt tippar ner i depressionens träsk. Eller om jag sett världen i svart hela dagen, för att sedan plötsligt höra en bra låt och brista ut i glädejeufori och fnattíga "skit i allt"-tankar. Konstigt det där. Eller så har jag nån psykisk åkomma som gör att jag kan pendla sådär extremt från timme till timme xD

Försöker ibland se världen ut en någorlunda neutral synvinkel. Som gör att jag kan förstå sakernas verkliga tillstånd. Inte bara vara jätteoptimistisk eller superorolig inför diverse händelser i min vardag.

Skulle nog spara mycket energi, och förekomsten av förvirrade miner bland mina medmänniskor.

En annan grej som detta förde tankarna till är den skumma sömntabletten jag tog förra veckan(se inlägg nedan), som fick mig att bli redigt flummig. Tydligen hade tabletten substanser som ska få en att känna sig lugn och harmonisk. Alltså, ändras tydligen mitt humör och min sinnesstämning på nån sorts kemisk väg. Är det så enkelt? Och är det möjligt att vara glad och harmonisk HELA TIDEN?

Coolish

Har fått såndär spattig, sprittande electro på hjärnan. Gawd, alltid lika jobbigt: så fort jag bärjar lyssna in mig en smula på en viss musikstil så blir jag helt lyrisk och besatt och tror att jag bara kommer lyssna på just det hela livet. Och liksom tvingar mig själv att verkligen gräva ner mig i skiten.

Jaja, just denna sekund måste jag ju självklart få dela med mig lite av grejer jag kärat ner mig i lite det senaste dygnet:

The Presets - The Boy’s In Love (Kim edit)

Hercules & Love Affair - You Belong (Riton remix)

Midnight Juggernauts - Road To Recovery

Ladyhawke - Paris Is Burning (Cut Copy remix)

Metronomy - The End Of You Too

Metronomy - My Heart Rate Rapid (båda från Metronomy’s suveräna senaste skiva)

Förresten. Ska aldrig mer köpa björnbär, det var inte alls sådär tokgott och fräscht som jag trodde när jag stod och valde alla färgglada förpackningar i frysdisken. När är björnbär gott? Vad kan man ha det till egentligen? Kan någon förklara tack.

No Happy Ending..

Det här måste vara en av de sorgligaste och finaste låtarna som kom 2007. Mika’s rätt förbisedda "Happy Ending", med en text så rörande att i alla fall jag lätt försvinner bort någon annanstans. Funderar iväg med mig själv och mina minnen. Ah, kan inte låta bli att digga den här killen stenhårt alltså. På hans skiva finns alla stämningslägen.

..."This is the hardest story that I’ve ever told
No hope, or love, or glory
Happy endings gone forever more
I feel as if I’m wasted
And I’m wastin’ every day"...

Apropå flum

Haha. Apropå det föregående inlägget, och vissa substansers effekter på mig... Jag måste nog vara extremt känslig eller nåt.

Tog en sömntablett igår. Eller, det var inte ens en sömntablett, utan en sån där naturläkemedel/örttjosan som inte ens ska påverka ens system nämnvärt. Mer ha en lugnande och roande effekt liksom.

Så... jag tog en för att prova, har väl inga extrema sömnproblem men kan ta ett tag innan jag somnar in och det kan ju vara skoj att se om en tablett gör skillnad...

Och visst gjorde det det, men inte riktigt som jag trodde. Känner mig fortfarande påverkad så här kl 14 dagen efter. En stendjup, men ändå orolig sömn, och sedan groggy känsla så fort jag vaknade och reste mig upp. (Så sent som kl 11.30 på förmiddagen) Har sedan gått omkring som en zombie... typ stonad, haha... Men sån där seg reaktionsförmåga och bortdomnad känsla i musklerna O_o Läskigt, men inte utan att det är lite kul. Leker att jag är en pundare eller nåt. Hah. Så... wtf, om jag reagerar såhär på svaga rogivande tabletter, hur skulle det då bli om jag testade riktigt starka som man hört om? Scary thought.

Proteinpulver-skumt

Förresten. En sak till. Någon mer som blir flummig varje gång de käkar något med proteinpulver? Tycker detta medel fungerar alldeles utmärkt, förutom att jag så gott som varje gång känner mig matt och lite groggy och liksom, ja, inte mig själv riktigt. Som om jag svävar. Lite skoj är det ändå.

På tal om år

När det gäller årtal är jag gärna en sån där konspirationsteoretiker. Har alltid haft en löjligt bestämd föreställning om att det ligger nån slags mönster och mening i tidslinjen. Att olika år "känns bra" eller dåliga. Vissa är snälla och andra inte.

När jag var liten kom jag t ex på att de jämna årtalen är mycket bättre. 1994 och 1996 tyckte jag var skitbra år, medan de udda 1995 och 1997 liksom var svajigare på något sätt. Inte lika stabila.

Har tänkt lite på det där i senare år också. En del av mitt allmänna filosoferande och försök att finna mening i saker, kanske. 2006 äälskade jag. Det var liksom the time of my life. 2007 - nja, sådär. Svajigt - precis enligt min barndomsteori. 2008 då? Nu när december inletts har man ju börjat tänka i smått summerande tankar. Hm, jag tycker det har varit okej faktiskt. Lite tråkigt. Händelsefattigt på nåt vis. Men ganska snällt.

På ett sätt är det ju ganska dumt att göra så här. Tänk om nästa år blir pissigt bara för att jag ställt in mig på att det kommer bli så? Men å andra sidan, visst känns det ganska skönt att närma sig exempelvis 2010 med en trygg visshet om att det kommer bli ett "bra" år...

Vad tycker ni om saken? Har du något "favoritårtal" i ditt liv, och hur har året som gått varit för dig?

Blä-ig onsdag

Hm. Onsdag, en mörk och kall och regnig mitt-i-veckan-dag, utan några direkta glädjeämnen såvitt jag kan se.

Just nu känns det som att de lyckligaste ögonblicken infinner sig i ens drömmar och fantasier, det som inte är här-och-nu. Drömde till exempel en ljuvlig sak i natt. Något som man liksom bara vill fånga, gripa tag i med händerna och föra med sig in i den riktiga världen... men som man ständigt misslyckas med :/ Så vaknar man med den där känslan av tomhet och total ensamhet - som drabbar så fruktansvärt bara för att man nyss varit med om något underbart.

Drömmer mig bort ännu lite mer med fantasifull och sagolik musik, idag i indie-popens och folkrockens tecken. Bleh. Ibland behöver man fly lite från vardagen, vad än mindfulness-profeterna säger.

Final Fantasy - This is the dream of win and regine

The Go! Team - Bottlerocket

Willy Mason - Oxygen

Joanna Newsom - Clam, Crab, Cockle, Cowrie

Bright Eyes - Train under water

PJ Harvey - Cat on the wall

Piana - Something’s lost

Animal Collective - Did you see the words

The Hidden Cameras - Builds the bone

Så mörkt... så kallt...

...men så mysigt. :) Täcket av snö, som en skön bedövande hinna över allt, och kylan som ger mina tankar ett välbehövt lugn. Allt blir på något sätt klarare, sinnet mer skärpt. Och likväl kan mina drömmar och famtsaier vandra sig iväg långt, långt bort, när jag ligger i sängen med täcket hopkurat om mig och njuter av kontrasten denna årstiden. Anspänningen utomhus i kylan, och den varma trygga känslan inomhus. En tid för... eftertanke. Koncentration, överväganden, och återigen drömmar.

Bort härifrån, eller fokuserande på något vackert och sällsamt i vardagen. Allt ges ett extra skimmer. Musiken porlar extra klart i mina öron... Vänliga ord värmer extra skönt om hjärtat. Umgänget, skrattet. Det blir så viktigt. Hur skulle vi människor annars överleva i detta land, dessa månader av mörker, iskyla och den ibland nästan panikartade känslan av tomhet och meningslöshet?

Men nej. Vi hittar våra strategier. Och fortsätter leva, fortplantas, värma varandra, finna nya insikter och erfarenheter.

Så ja, jag har nog inget emot vintern egentligen. Och säg mig, smakar varm choklad med grädde någonsin gott under sommarmånaderna? Nehej, just det.

Idag har jag överlevt dagen med hjälp av musik. Och en gammalt upphittad cd-skiva med bilder från gamla tider; galna episoder med vänner som jag trott gått förlorade i minnet för alltid. Det värmde och gav mig några goda skratt :)

Ett nytt guldkorn i vardagen

Har nyligen upptäckt den enorma tjusningen med Last.fm. Shit, vilken fenomenal idé. att man inte kommit på den själv. Perfekt både för musikälskaren, community-älskaren och statistikälskaren inom mig :D Skitkul att allt jag lyssnar på i datorn lagras på min last.fm-profil, och tillsammans så småningom bildar underlag både mig själv att få tips om "nya" artister och låtar, såväl som för andra att döma mig utefter min playlist.

Ska bli spännande att se vilken sorts person jag framstår som på denna profil. Uppenbarligen efter att deras "mätare" registrerat vilka låtar jag spelat upp på min Winamp ett tag. Visst är jag schizofren när det gäller musiksmak, men någon sida borde väl vara mer framträdande..? Kanske blir jag uppfattad som en trance-tjej, houselover, r’n’b-junkie. Och vilken låt spelar jag egentligen upp flest gånger under en månad? Vilken låt har ANDRA människor som "mest spelad", de som enligt last-fm har samma musikpreferenser som mig? Finns det över huvud taget någon sådan? Frågorna kan fortsätta spinnas i det oändliga i detta komplext roliga och hisnande nördiga community.

Väntar alltså med spänning medan Winampen fortsätter sitt eviga skvalande. Och undrar lite stilla om nu någon över huvud taget är lika intresserad som mig av att kolla in andras musimsmak.

The Hold Steady

Ett band som förtjänar mer uppmärksamhet enligt mig. De har verkligen växt på mig - ett sån där grupp vars låtar till en början inte riktigt fastnar, men som man sedan upptäcker genialiteten i. Söta, poppiga melodier och helt underbart vrickade texter. Lyssna bara på "Chillout tent". En liten pärla som man inte kan låta bli att känna sig märkligt upprymd och glad av.

En festlig lördagsgoding

Oh lala. Blev lite kär då jag hörde denna. Vet inte så mycket om D’azoo at night, men har hört flera låtar och remixar av dem på sistone som fallit mig i smaken. Alltid trevligt med nya bekantskaper :)

D’azoo At Night - Touch & Go

Andra grymma:

D’azoo At Night - Seven Days In Ibiza

Airplay - The Music Is Moving (D’azoo At Night remix)

Offer Nissim - Derb (D’azoo At Night Remix)

Molella - Love Last Forever (D’azoo At Night Remix)

Wayne's Coffee = nja

Även om jag - se tidigare blogginlägg - blivit rätt så kräsen när det gäller kaffe, har jag inget principiellt emot att köpa från "de stora kedjorna" nång gång ibland. Espresso House till exempåel tycker jag nästan jämt gör en grym cappuccino. Tyvärr motsvaras inte mina förväntningar speciellt ofta på andra ställen. Har så gott som gett upp hoppet om Coffeehouse by George, Robert’s och så vidare; både överpriserat och oengagerat. Wayne’s har jag dock alltid tyckt känns sympatiskt och med okej kaffe. Ibland riktigt bra om man har tur.

Nu är det dock tveksamt om jag orkar försöka mer; köpte en latte-take away imorse från Wayne’s på Centralen och trots noggranna instruktioner om hur jag ville ha den blev skummet både vidbränt och såpbubbligt i konsistensen... Visst är det billigt, men jag köper mycket hellre en god kaffe värd pengarna än en halvdan som jag ändå typ slänger efter några klunkar. Numera tycks det svårt att hitta en duktig barista på bakom spakarna på Wayne’s, vare sig det är i huvudstaden eller i en norrländsk småstad.

Hoppas en uppskärpning sker bland landets alla kaffekedjor... Visst kan man acceptera halvdant kaffe på konditorier, "småstadsfik" och liknande, men kedjor som utger sig för att fokusera på kaffe och espresso gör att man liksom kräver något mer.

Julen närmar sig med stormsteg

Ja, gud vilken flosklig och klämkäck rubrik. Ibland är hjärnan tom på smarta grejer dock.

Ungefär så jag brukade inleda den månadsutkommande medlemstidningen i min "Tjejklubb" som fanns på Internet mellan typ 1998 och 2000. Håhåjaja. Kommer ihåg hur jag funderade varje nummer på hur jag skulle bemöta alla 200 medlemmarna med olika intressen och livsstilar, och det blev alltid till slut... nåt slags mellan-aktigt Kamratposten-trevligt tilltal. Lite brevvänner, lite roliga historier, boktips, kladdkake-recept. Kan tänka mig att det var rätt trist, men vafalls... jag kopierade i alla fall inte "artiklar" som många andra gjorde i brist på roliga saker i sina "klubb-tidningar". (Ja, det utvecklades till ett gäng som höll på med sånt haha, värsta kretsen man var del av på den tiden) Var riktigt skoj att hålla på med faktiskt, fick utlopp både för min journalistiska ambition (som typ avstannade just precis där nånstans), min pedantiska sida - att plita ner varje medlems namn, mailadress och födelsedatum í ett handskrivet register kräver sitt lilla tålamod - och mitt ego. Jag fick ju kalla mig själv för chefredaktör i varje nummer, woho!!

Det var tider det. Åter till vardagen. Well. Nåt skumt med Metrobloggen igår, gick inte att uppdatera som jag lovat dagen innan (stackars er som väntat såååå, hahhaha NOT)

Så, känner inte att jag har så mycket substans att komma med idag, mer än att typ tipsa om fiket på bron mellan St Eriksplan och Fridhemsplan. Så gulligt, skitbra priser, och underbart bemötande personal. Lätt att man råkar gå förbi dock.

Och dagens sjukt braiga låt vill jag också dela med mig av:

Rick Ross - Hustlin (Paul Anthony & ZXX remix) SÅ JÄKLA SKÖN BAS!! Puss på den.

Kramis/Tovis

Endorfiner

Träning är min drog. Skulle kunna prata i timmar om det; om blodet som rusar runt i huvudet och ger fantastisk stimulans åt alla tankar och impulser; omvärlden som tycks snurra runt i ren eufori och verkar helt underbar bara för min skull, och den sugande kittlande skrattframkallnde känslan i magen efteråt. Jaja, ibland tror jag att jag är överkänslig eller nåt som blir så otroligt påverkad, men för det mesta skiter jag i det och njuter bara för fullt av träningens positiva effekt på mitt humör.

Tyvärr innebär detta också att jag får en fruktansvärd abstinens då jag inte får röra på mig. Irriterad och grinig, med lätta panikkänslor, och musklerna verkar liksom vilja sprängas i sin iver att få jobba. Usch. Ryser av bara tanken. Samtidigt vet jag att det trots allt endast är en fråga om vana. En gång i tiden var jag ett mycket stillsamt barn som helst av allt tillbringade hela dagarna inomhus med att sitta och rita. Det har ju givetvis också sin charm, tycker fortfarande en del av mig, men idag ägnar jag mig mest åt sånt i korta, hastigt förbiflyende ögonblick: typ mellan två stationer på tunnelbanan, eller i nån telefonkö-väntan. En gravt utvecklad rastlöshet kan man nog också kalla det.

Håhåjaja, nu ska jag inte ägna min dyrbara tid åt mer självanalys för idag. Sitter för övrigt och hoppar och och dansar till min fina lilla eurotechno-playlist mellan var och varannan mening; som sagt så får ju mitt intellekt stimulans av att röra på sig... Tankarna flyger liksom snabbare då... Well well. Nu börjar jag nästan bli rädd för mig själv utifrån denna beskrivning.

Så, godnatt på er barn för ikväll, så ses vi igen imorgon för mer förvirrat huvudbry från mig. Puss & Kram, Gul & Blå.

(ps. Detta får mig också att vilja skaka rumpa och låta endorfinerna flöda. En av mina favoritlåtar i bakgrunden, för övrigt: Ernesto & Bastian’s Thrill.)

Jag döööör

Ibland - eller nja, ganska så sällan, inte så ofta som man vill tro - händer det. Man äter något som typ bara får en att dö, tappa andan för en sekund, färdas upp i himlen och utbrista "hallelujah!". Smaksensation, eller nåt. Då föda blir något mer än bara föda och får ytterligare en dimension.

Ibland hittar man såna små guldkorn runtom i staden, de som får en att tänka att man inte vill äta nånting annat alls här i livet. En av grejerna jag är superglad över att jag hittat är Sushiwrapen från Planet Food i Östermalmstorgs saluhall.

När jag får ett sånt där desperat sushisug - och inte har lust att slösa 90 spänn för några bitar på ett sushiställe - är jag så lycklig över att jag istället kan köpa en halv wrap för 35 spänn, proppad med smältande god lax, wasabikräm, ris och sjögräsblad. Samma njutning för tungan, samma überfräscha känsla.

Kanske är det inget som klår känslan av att inta en "äkta" måltid på nån sushibar, men det här är då 100 gånger bättre än en stresslunch på McDonalds eller grillkiosken.
(Och snälla, låt er inte avskräckas av konceptet: Sushi + tunnbröd är i alla fall enligt mig en kombo made in heaven)

Varför kan man aldrig vara nöjd

Fest igår. Är seg idag. Skönt att få vara lite absolut hjärndöd under en natt dock, och känna sig lite lagom soft avdomnad dagen efter.

Men hade velat ha ännu mer fest: Ville gå på 90’s i fredags. Sjukt kul verkar det, och perfekt för min sinnesstämning just nu som är lite inne på gamla eurotechnofavoriter. Haha. Inget är för fult för min smak liksom :D

Men, det får bli en annan gång. Det som verkade extra skoj denna vecka var dock att man hade typ rejvtema... Också en grej man liksom inte riktigt fått uppleva fullt ut nån gång.

Jag skulle velat leva den åldern jag är nu, i alla årtionden: rejv och acid house-tiden, 80-tal, hippieran, 60-talspop, millenieskiftet... Fatta vad skojigt, att få klämma musten ur det bästa från varje period. Främst musikaliskt, men även mode- och livsstilsmässigt såklart. Hur KÄNNS det egentligen att ha på sig axelvaddar?

Tills nån uppfinner en tidsmaskin får jag väl försöka njuta så mycket som möjligt av den tid jag lever i just nu, då. Hej hopp Guru Josh Project’s Infinity.

Se, även Brittan är människa

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article3828813.ab

Fantastiskt. Något som gör att man anar att det finns en liten människa nånstans bakom den där fasaden. Stackars, stackars lilla då 21-åriga Britney. Att bli heartbroken är inte besparat ens de största stjärnorna.

Speechless. In the night.

Surfade runt sådär planlöst igen. Och kunde inte låta bli att bli sådär cheesy, head-over-heels-berörd av denna text/dikt. Skriven av en bloggande tjej, beskrivande sin vardag precis som så många andra. Har inte koll på i vilket sammanhang eller till vem den skrevs, det enda jag behöver veta är att jag omedelbart berörs och skulle kunna hämta exakt samma ord från mitt eget sinne.

Smått läskigt - en främmande människas tankar, hittat av en slump, ändå något som nog alla någon gång kan känna igen sig exakt i.

Väldigt enkelt, och väldigt allmäntigltig. Men ibland är det just det enkla som är vackert. Den sympatiska tanken om att det inte behövs några proffspoeter för att kunna beskriva något så oerhört starkt och djupt mänskligt inom oss.

Mina dagdrömmar går till dig.

Jag känner dina läppar mot mina,
jag känner hur min hud glöder under dina händer,
jag känner hur din tunga leker, retar,
jag känner hur varm din hud är,
jag känner hur du känns,
jag känner hur din kropp vilar mot min,
jag känner hur ditt hjärta dunkar fast mot min hand,
jag känner...

blogg.aftonbladet.se/3225/perma/1027862/

Oväntade själsfränder i bloggvärlden

Ah. Vilka upptäckter man kan göra genom sin färd i bloggosfären.

Råkade hitta en gammal klasskompis blogg i går, och det är alltid lika intressant att kliva lite "djupare" in i medvetnadet på folk som man mest känner ytligt eller haft en väldigt bestämd uppfattning om. (Eller ja, i alla fall hur de nu VÄLJER att främställa sina "äkta jag" på bloggen)

Intressant läsning, hade aldrig anat att killen hade så mycket skarpa tankar bakom pannbenet när man vandrade genom intrigernas och ytligheternas högstadiekorridorer. Och tydligen hade vi mycket mer gemensamt än jag någonsin trodde då.

Gillar den här åldern på nåt sätt, känns som att folk i ens egen årgång mer eller mindre börjar hitta sig själva och vad man vill få ut av livet. Och att samtidigt inse att vi ALLA inte vill samma saker eller prioriterar samma grejer, men att man vi alla trots allt är människor. Och, kanske framför allt, att inte ta sig själv på så jälla stort allvar. After all, it’s just life, and life can be a bitch sometimes. Men ändå väldigt underbart.

Idag är det fredag. Rätt soft. Vill sååå gärna till klubben 90’s ikväll, och skaka rumpa (så sjukt uttryck, men tänkte bara testa hur det kändes att använda det, haha) till lite techno- och euronostalgi. Woho. Hoppas jag hittar nån som vill joina.

För övrigt: Parfymen "The Beat" (Burberry) doftar lika gott som reklamen är snygg. Sitter just nu och insuper den friska aromen efter att ha blivit nerstänkt av ett provsprut på Kick’s, och känner mig nästan lika förförisk och cool som Agyness Deyn.

Att följa sitt hjärta... vad det nu vill...

Hm. Not in the mood för att skriva så mycket idag, så gör en latmans-post idag och låter en låttext bidra med någon slags symbolik för mina tankar.

Att göra det man borde... versus det man vill... och att komma på vad DET verkligen är. Frågor som jag strugglar med mest hela tiden känns det som. Ett oväntat möte idag har bland annat fått mina tankar att vridas i en lite ny vändning, med den skrämmande konsekvensen att jag inser vilket hav av möjligheter som egentligen ligger öppet för mig. Vilket såklart ger inte så lite ångest om man som jag har grava problem med att bestämma mig för vilken dressing jag ska ta till lunchsalladen. Men... så när jag satt här i min kvällsmelankoli, kom den här rätt fina låten upp på min randomartade Winamp-playlist. Checkade texten... och tyckte nog att den gav en rätt så lugn och behaglig känsla i mitt inre. En känsla av att saker nog kommer falla på plats, så småningom. kan ju också koppla till tidigare peroioder i mitt liv: Ofta har livet känts som bäst när jag samtidigt haft en slags harmoni inom mig, med en tydlig vilja om precis vad jag vill syssla och vad jag mår bra av. Medan... en kluven och förvirrad egen vilja, och olika borden och måsten som därmed ges tillåtelse att dra och rycka i mig åt olika håll, bara gör tillvaron... allmänt messed up. :/

(Hahah, inser just att det blev rätt mycket text idag i alla fall. Kan fasen inte hålla fingrarna borta.)

Dj Encore feat. Engelina - Intuition

I have come all this way
Time to make a turn
Will I make it right
I’ll live and I’ll learn
I’m playing my own song now
I will survive a change of key
Because I follow this guideline
Hiding inside of me

Found an answer in my heart that I will follow
it might keep sanity at bay
But I’ll be hollow not to give a part of me
I get so much from you
Could this really be a wrong when it feels right to do

Uuh..
Feels like my past
Is a page I turn
In a book of fate
I lived and I learned
I’m playing my own game now
I’m making rules I won’t pretend
When intuition conquers you
You will win in the end

Found an answer in my heart that I will follow
It might keep sanity at bay
But I’ll be hollow not to give a part of me
I get so much from you
Could this really be a wrong when it feels right to do

Easy drifting away on believing
Never give up on a feeling

Found an answer in my heart
Found an answer in my heart

Found an answer in my heart that I will follow
It might keep sanity at bay
But I’ll be hollow not to give a part of me
I get so much from you
Could this really be a wrong when it feels right to do

The First Snow

:D

Blev på så bra humör nyss. När jag gick ut i den mörka eftermiddagen, såg jag årets första snöflingor segla ner mot gatan... Fick lite sådär oväntat glädjefnatt. Finns säkert en massa djupt liggande psykologiska orsaker bakom. Kände mig i alla fall trygg och barnsligt lekfull på nåt vis. Liksom "oj... snön kommer i år igen!" och att saker egentligen inte förändras särskilt mycket...

En massa trevliga associationer från barndomens vintrar väcks såklart också till liv. Ibland är man glad över att få bo i Sverige.

Btw. Skulle på gruppdiskussion hos GfK (ett marknadsundersökningsföretag), men tydligen var "gruppen redan full" när jag anlände så jag fick helt enkelt gå hem... med de utlovade 300 kronorna i ett kuvert i alla fall :D

Haha, sjukt mycket bättre att få gå hem än sitta fånge där en timma liksom.

Catch ya later.

Happiness

Ah. Idag är jag glad. And I’m not gonna let anyone take that away from me.

Ibland tycks bara det där pirret och fjärilsfladdret infinna sig i magen... när man som mest behöver det, och utan att man riktigt fattar hur man gjort sig förtjänt av det.

Så: jag tycks aldrig lära mig. Att bara för att tillvaron känns trist och meningslös behöve det inte betyda att det alltid kommer vara så. Saker KAN förändras.

På nåt sätt vill jag alltså trycka in i skallen på mig själv och andra: ge inte upp. Det är liksom ingen idé. För, när (som Timbuktu säger) the båtten is nådd går det ju liksom inte att sjunka lägre. Saker kan bara bli bättre. Och man vet ALDRIG hur framtiden kommer styra sitt kommande drag. Tänk bara på allt oväntat som kan hända nästa vecka; nästa dag; ja kanske redan ikväll.

Man kan ju t ex...

*bli kär.

*inse att en dröm trots allt kan bli verklighet

*få en ändrad uppfattning om någon i ens omgivning

*få oväntad uppskattning från ett håll man aldrig kunde tro

*vinna en miljon på Triss. (ja, man kan!!)

Hey hopp. Don’t give up, lyder dagens predikan från mig.

Aktiv helg

Nej, jag har egentligen inte gjort så mycket i helgen. Men fysiskt sett har min kropp varit igång nästan hela tiden. Spenderat en del tid på Friskis - och gått, gått, gått, i det skönt tanke-skräpande novembermörkret.

Så mysigt, och det känns som att jag blir gladare när det liksom är meningen att man ska deppa ihop. P.g.a. vädret, kylan, mörkret och allt. Men jag blir varm av att gå. Och euforisk, mina tankar vandrar snabbt och lättsamt och jag kommer på en massa positiva grejer med mitt liv. Ganska så livsnödvändigt ibland faktiskt.

Därför kan jag nu se fram emot en skön, frisk vecka med förhoppningsvis en del träniningsvärk och pirr i lederna. Älskar träningsvärk, vilket de flesta till min förvåning inte verkar göra. Hallå, då vet man ju i alla fall att man gjort något :)

Såg en film idag också på tv, nåt Jane Austen-tjosan. Med söta rådjörsögda Anne Hathaway. Fasen, jag blir alltid lika känslosam av kärlekshistorier och bölade typ på slutet. Ah. Min inlevelseförmåga är äckligt stark ibland. Men det bjuder jag på.

Dagens låt: Sambassadeur - Subtle Changes

Lördag

Happ. Så sitter man här hemma en lördagskväll...

Inte utan lite ångest, måste jag säga, har svårt att komma från dne där känslan av att man missar något skitkul och livsomvälvande.

Men men. Är på rätt bra humör ändå. Ensam, men musiken jag vill höra, prylar jag tycker om runtomkring mig, och olika internetsidor. Haha. Mumsar lite på denna kladdkaka också och känner att livet har många ljuva sidor, och såna här by-myself-moments hör till en av dem.

I morse blev det brunch på Petite France på Kungsholmen. Oh my god, så gott det var. Helt underbara smaker, både i bakverken, brunchtallriken med äggröra och den ljuvliga "quiche bleu"-pajen (som var mitt val). Kände på mig att jag skulle tycka om stället både av beskrivningarna på diverse bloggar och DN, och när jag själv tittade in där under en morgonpromenad i veckan. Diskarna vid entrén dignar över av fylliga bakelser och croissant-grejer, som får mig att dregla som ett barn i en godisbutik. Fram för mer originella, profilerade bagerier i Stockholm! :D Är redigt trött på kanelbullar och prinsesstårtor, liksom.

Tyvärr var det sjukt fullt i deras servering, men K och jag lyckades ändå tränga in oss vid ett bord... Japp, så går det när man nödvändigtvis måste gå till ställen som nyss hajpats i typ DN :P

Jaja. Försöker i alla fall skapa lite happy-party-känsla åt mig själv, vilket inte är så svårt med rätt musik :) Eftersom ni säkert är sådär lagom intresserade av exakt vilken låtlista jag har just nu (en massa såna listor kommer säkert publiceras framöver ändå) nöjer jag mig denna gång med att posta några Youtube-videos av lite olika typ. De får tillsammans representera min smak för ikväll. Pump up the volume..!

Nostalgia

Gah. Jag är en sucker för nostalgi. Visst ska man leva i nuet blicka in i framtiden och allt det där, men ibland kan jag inte låta bli att dra en ljuv suck eller skvätta en tår till minnen från det förflutna. Musik, dofter, platser - mycket kan framkalla den där förvirrande, ologiska känslan, både underbar och obehaglig på en och samma gång. Nostalgi kan yttra sig svagt och dunkelt, en liten vindpust viskande om något glömt, som vi kanske inte längre kan framkalla i huvudet. Och ibland starkt som om någon slagit en med ett baseballträ i skallen. På samma sätt dyker det också ofta upp när man minst anar det.

Hittar jag någon gammal dagbok, ett fotoalbum eller så, kan jag sitta försjunken i timmar. Walking down memory lane. Ibland känner jag mig redigt patetisk, men liksom, man ska väl inte förneka sina känslor...? Jag är en människa när allt kommer omkring, och minnen är en del av att vara människa.  :) Länge leve nostalgi.

Dagens fåniga fynd på datorn:

w1.611.telia.com/~u61111910/desktop.GIF (klicka för större)

Mitt skrivbord från början av 2000-talet nån gång. Usch vad tråkigt. Men oh... nostalgia... FTP-prgrammet som jag hade till min hemsida. Kazaa, där jag upptäckte massa ny, för mig världomvälvande, musik. Worms med de där fula maskarna och de irriterande ljudeffekterna. Those were the days :D

"..och sen såg jag ju att hon också var där, på Facebook alltså, och..."

Man trodde man sluppit skolvärlden.
Men nej, då kommer förstås någon och uppfinner något som Facebook. Det är verkligen som en virtuell skolkorridor där man upplever allt igen, på gott och ont.
Intrigerna, de sociala konstellationerna, en sorts förenklad tillvaro där människor tilldelas en "plats" och gränser liksom tydliggörs. Möjligheten att SPANA IN andra och TYDLIGGÖRA sig själv.
Ruskigt, ruskigt, men spännande, spännande.

Facebook representerar alla skolvärldens stadier samtidigt. Starkt jobbat. Se bara vilka flashbacks man kan få:

Gymnasiet Ett mycket efektivt sätt att hålla koll på sin tillvaro och dess komplexa vindlingar. Vad har mina gamla ragg gjort på sistone? Varför var inte VI bjudna på den där festen?? Varför är inte Han vän med Henne längre, har de gjort slut eller?

Högstadiet Den sociala verkligheten utforskas. Stora Livsfrågor är typ vilka som finns på ens vän-lista, vilken perfekt mystisk/skojig/ball profilbild man har på sig själv, och vilka lagom coola Wall-inlägg man skriver hos rätt personer. Ens egna tillhörighet och status prövas.
Mellanstadiet Mer och mer hittar man sin personlighet. Vill visa den. Går med i grupper. Blir fan av någon skojig Ben & Jerry’s-smak. Kanske använder sig av applikationen Compare Me, och får reda påa på att man är "Best Singer" eller "Most Kissable" i sin bekantskapskrets.

Lågstadiet Den enkla men ibland fasansfulla frågan: Vill du bli min vän? Konsekvenserna kan vara förödande. Tänk om personen svarar nej! Då vill man ju typ dö! Fast iofs. Man kan ju alltid fråga nån annan istället.

Förskola/Sandlådan. Kommunikation på primitiv nivå. Poka, knuffa, rycka i håret - här provar sig den mänskliga varelsen fram på ett prestigelöst sätt.

Själv tycker jag om applikationen "Friend Wheel". Vackert på nåt sätt, att kunna se hur nära vänner, familj, flyktiga förbindelser och gamla mobbare knyts samman och samsas i ett regnbågsskimrande nät.

Måndag

Så var det en ny vecka igen. Fresh känsla, tycker som jag tidigare nämn om att ha ett oskrivet blad. Att skapa levnadsklotter på, fylla med händelser som förhoppningsvis kommer bli alldeles underbara. Kanske blir de inte det, en möjligheten finns ju än så länge. Eller hur? Det sista man förlorar är hoppet.

Dagen har varit rätt så okej i alla fall. Fikat med min vän E på nr 1 på min lista över favorit-kaffeställen i inlägget nedan. Gått lång promenad, tänkt rätt mycket som var bra. Beslutat mig för vissa saker. På eftermiddagen satt jag och "flummade" (som andra brukar uttrycka mitt uttryckslösa sätt att bara röra mig ensam bland folk, typ) i Västermalmsgallerian. Tyckte om att sitta stilla på en bänk medan alla stressade runtomkring. På väg hem från jobb, släpandes med barn, fort hem till middagen. Kommer nog alltid att vara fascinerad av storstadens ständigt pågående puls, skadad eller (skonad?) som jag är av min lantliga uppväxt. Håhåjaja.

Sedan blev det intensivpass på Friskis & Svettis med min livskamrat K. Gjorde mig på förbannat lyckligt humör. Ohh... Träning är fasiken min drog. Känslan av endorfinerna som rusar runt i kroppen gör mig alldeles vimmelkantig. Tyvärr har jag lite svårt för att slappna av efteråt, sitter fortfarande spattig och rastlös som en Duracellkanin. Suck. Men ska tvinga mig till sängs snart. Sov gott alla.

Dagens låt: Gang Gang Dance - Princes

Söndagar = ångest?

Eller inte?

Har alltid varit kluven till söndagar. På ett sätt representerar de ju essensen av ångest; i form av hemska flashbacks efter en hård lördagsnatt, eller ren och skär fasa inför den stundande arbets/skolveckan. Eller både och.

Men efter att jag filosoferat lite kring denna söndagsångest har min egen inställning ändrats lite. Numera försöker jag se dem som en sån där obeskrevligt skön och soft dag, en dag då det absolut inte finns några krav på vad man borde eller måste göra. Inga hetsiga festplaner eller skynda-till-stan och göra ärenden. Det är fullkomligt tillåtet att bara SLAPPA. Är det inte just det dagens stressade männsikor behöver, några timmar att förfoga precis hur fasen man vill? Göra alla de där meningslösa eller fåniga grejerna man inte tillåtit sig att utföra under veckan. Se marathon av sin favorit-TV-serie, ha chokladbolls-ätar-tävling med polaren eller promenera utan något speciellt mål, och låta tankarna vandra fritt.

Så jag försöker så gott jag kan att se det mysiga och relaxade i veckans sista dag. Njuta på ett lågmält sätt, liksom. Supa in den där lite avmätta känslan i tunnelbanan, då alla sitter var för sig, i sin egen värld, trött stirrande framför sig eller koncenterade på sin I-Podmusik. Hela tillvaron tycks ladda sig inför en ny vecka. Och man upplever nästan en högtidlig gemenskap på nåt vis.

Min skönt såsiga, good-vibes-låtlista denna novembersöndag:

Rachael Yamagata - Over and over
Gang Gang Dance - Princes
Timbuktu - Välj Mej
Gusgus - Need In Me
Brett Anderson - Blessed
As In RebekkaMaria - Soul to my soul
Frida Hyvönen - Enemy within

Hanna Hellquist

Hanna är så bra. Har alltid gillat hennes kåserier på DN:s Namn & Nytt-sidor, och nu skriver hon krönikor i På Stan också. Sådär skit-mitt-i-prick så man ryser.

Läs hennes krönika där. Vill också luncha med henne. Prata om livet och ditten och datten. Kanske lite om den där ständiga lantis-kontra-storstaden-alienationen. Om det nu egentligen finns en sådan. Eller så är det egentligen samma sak för oss alla människor, som också liksom genomsyrar Hannas texter: strävan att hitta nån slags dräglig plats i den mänskliga och kaosartade tillvaron.

http://www.pastan.nu/bloggen/inlagg/968